Alla som har en ek i sin trädgård, eller i sin närhet har förmodligen märkt
att det formligen regnar ner ekollon den här hösten!
Man kan knappt gå under en ek utan hjälm om man inte vill ha
överraskande hårda ekollon i skallen på en.
Det är just NU de är som vackrast. Det finns både de där mustigt bruna
och ännu somrigt gröna ekollon på marken . Det är NU man skall
ge sig ut och plocka ekollon - om man vill, vill säga.
Jag har nöjet och glädjen, att ha ett antal ekar i trädgården. Den här tiden på året
tycker jag att det är alldeles underbart - men när de släpper sina miljoner löv i lite varierande tid mellan oktober och mars, är de inte fullt lika uppskattade...
Det finns torra eklöv överallt och hela tiden, känns det som.
Men så här till hösten är det nog det trädet som levererar
de vackraste frukterna!
Ekollon!
Alltså de är ju alldeles, alldeles otroligt vackra!
Hade en gammal halmstomme-krans drällande i knutarna och eftersom
en överraskande tidig höstflunssa grabbade tag i mig så när det inte riktigt fanns
ork till något annat dammade jag av min limpistol och började limma
ekollon, efter ekollon, efter ekollon, efter ekollon...
Och till slut blev det ju en riktigt hyfsat fin krans, fast jag säger det själv!
Jag limmade ekblad lite glest över hela halmstommen och så började jag limma ekollon
lite hipp som happ. De ekollon som fortfarande hade sin "hatt" kvar lossnade jag på och
limmade fast dem på nytt. Den här tiden på året så lossnar hatten - naturen har sett
till att det skall ske så. Så om man vill ha kvar hattarna på ekollonen så är
det bara att pilla loss dem och limma ekollonen in i hatten igen
annars kommer ekollonet att tappa sin hatt bara man nyser inom ett par dagar.
Och på en krans där hälften av ekollonen består av sådana med hatt,
skulle det inte vara något man önskar precis!
Eftersom jag valt att limma ekollonen lite hipp-som-happ på kransstommen så ville jag ändå
få något som gör att kransen liksom får en riktning och det gjorde jag genom
att samla små ekkvistar och redan ekollonskaft och limma dem överst på kransen för att få
till känslan av rörelse, vilket är det som ger liv och rytm åt en krans.
I mellanrummen mellan ekollonen - isynnerhet där limmet blivit synligt - limmade jag
in yttersta ändan av små ekblad, hela blad hade känts för stora.
Man får helt enkelt känna efter lite så att proportionerna blir rätt.
Ekollon-kransen kommer ju att mörkna med tiden, och det gröna
försvinner och blir till olika bruna nyanser.
Min krans kommer att få huvudrollen som höstpynt på soffbordet, och det
med ett blockljus i mitten.
Lagom rustikt höstigt tycker jag.
Och inte speciellt svårt att fixa själv!
Har man inte en egen ek drällande på gården sin så tror jag ingen ek-ägare
i grannskapet säger nej om man frågar om man får komma och plocka lite ekollon.
Förmodligen blir man bara glad!
*
Till min krans gick det åt ca 2-3 l ekollon och
kanske 0,5 liter fästen, som jag plockade separat samt några kvistar
med löv på som ramlat ner.
Som stomme hade jag en vanlig halmstomme från en
julkrans av granris som jag sparat, och så går det åt
en hel del lim, förstås...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar