HELT VANLIG SÖNDAG..

...på ett sådant där bra och rejält sätt. 

Man vaknar utsövd med begynnande nackspärr för att man sovit som en stock och förmodligen inte flyttat på många fenor under natten. 

Men den utvilade känsla som sprids i hela kroppen kompenserar det lilla nack-onda. Inget värre än att värmen från en skön halsduk lindrar det.

Frukost med tidning och ny-bryggt kaffe. Tid att hasa omkring i pyjamasen. Tid att filosofera över frukostbordet. Tid att prata. Och tid att lyssna.

Om mitt gamla matbord ändå kunde berätta om alla samtal som förts ovan dess yta. Om alla varma, smeksamma ord som smugit sig över bordsytan som en ljum sommarvind. Om alla välmenta förmaningar som slirat iväg över den slitna ytan. Om alla skratt som rullat fram och tillbaka och dansat sig fram bland fårorna i träet. Om alla de diskussioner som förts där, medan fingertopparna petar på ojämnheterna, eller medan handflatorna vilar stilla på det sammetslena träet, tänk om allt det skulle kunna dokumenteras!

Om alla köksbord ändå kunde tala om vad allt de hört under årens lopp?

Under veckan har köksbordet fått lyssna på samtal om mobbning, om rädsla, om ilska, och till slut lyssnat på lättnaden när problemet (åtminstone för stunden) blivit uppklarat. Det har fått höra diskussioner och argument om presidentkandidaterna. För och emot. Fram och tillbaka. 

Det har fått höra mjuka ord viskas, och morgonsura kommentarer fräsas. Det har lyssnat på längtan om breda golvplank och gamla hus, på tjejfniss och grabbflabb. Hundskall och kattspinn.

Det har bäddats in i läxböcker, i kompendier, i avtalspapper. Smutsats av morgontidningens trycksvärta och blivit kladdigt av vitlöksmajonäs.

Vad har ditt köksbord upplevt den senaste veckan?

Efter frukost-lunch bar det iväg ut i naturen på en lång, skön vinterpromenad bland isvidder och snötyngda träd. Inget får mig att känna mer söndagskänsla än just en söndagspromenad. Någon kvarleva från min barndom, då söndagspromaderna verkligen hörde till de absoluta måsten på en söndag. 

Fast ett bra måste, liksom.

Och att få känna att söndag är riktigt söndag på riktigt känns extra relevant idag, då gårdagen gick i arbetets tecken. 

Fast å andra sidan...att få tillbringa en arbetsdag i galet vacker miljö, och avsluta dagen i bästa kollegers sällskap över en sjukt god middag i en matsal inredd som denna:

...är inte helt fel det heller! 

Jag säger bara: för er som älskar det gamla, det vackra, det sköna och det goda.

Skall ni ordna ett möte, en födelsedag, en  picknick, ett bröllop eller så. 

Och ni råkar ha vägarna förbi Västnyland -
kolla Westerby Gård

Bara att gå omkring bland allt det vackra gör att man dör lite grann...jag lovar!
Och att få äta maten som trollas fram i köket gör att vilken gourmetgom som helst spinner av välbehag en vecka eller två!

Krrrrr.....