PELARGONIUM AUSTRALE - DEN VILDA

Så kan det gå. Att man liksom blir lite extra "kär" i en viss växt. Eller att 

den där vissa växten blir extra viktig av aningen ologiska orsaker. 

Så har det gått för mig. Minns inte ens längre var och hur jag snubblade över denna 

vildpelargon. Var nog bara en bild någonstans corona-våren 2020. 

Googlade och hittade någon som sålde sticklingar på nätet. Den våren fanns

det mängder av sådder och andra sticklingar på mina fönsterbräden, men den här

sticklingen blev speciell för mig. Hur jag presenterade vildpelargonen då kan du läsa:

H Ä R

Från bilden ovan ser du hur den såg ut första sommaren, och hur (eländig) 

den såg ut efter senaste vinter, alltså i mars/april i fjol. 

Här är bilder från förra sommaren. Den bara växte och växte och började blomma

med sina sparsmakade men utsökt vackra små blommor. Den har ett bladverk som man 

knappt kan gå förbi utan att peta på. De är alldeles sammetslena och doftar något

mellan ort och doftpelargon. Hade den hela sommar på söderterrassen. 

När vi i september stängde stugan och kom tillbaka till stan fick den hedersplatsen

på en piedestal vid norrfönstret. Inte det mest optimala läget, men då var resten av

fönstren fortfarande täckta av plast i och med fasadrenoveringen. Under tidigare

vintrar hade pelargonen övervintrat i vår sängkammare som hålls sval (på gränsen

till kall, eftersom vi sover med fönstret öppet större delen av vintern). Nu gick det 

inte att öppna fönstren på flera vintermånader och kombinationen alldeles

för varmt, för torrt och alldeles för lite ljus kom att stå vildpelargonen dyrt. 

I mars var det bara att konstatera att den fina, stora frodiga vildpelargonen hade gett upp. 

Förbannade mig själv att jag inte tagit sticklingar, men det hade ju gått så bra

att övervintra plantan åren innan...

...men efter idogt sökande på nätet hittade jag sticklingar. 

Så nu är jag tillbaka i ruta ett där jag var våren 2020. 

På samma sätt som då har jag nu några magra sticklingar som står där på 

fönsterbrädet i mitt arbetsrum. 

Så kan det gå när man snöar in sig på någon viss växt. Händer mig rätt sällan. 

Men just denna lilla vilda är min absoluta favorit! 

Gillar ju växter överlag, men om någon inomhus-krukväxt dör så rycker jag nog mest på

axlarna och konstaterar att jaha...Sommar(kruk)blommor kan jag ha en lite mer

djup relation till men den här, den är nog lite som min växtbaby. 

Av någon outgrundlig orsak. 

Ha en fin dag. Och pyssla lite extra om en kär växt. Bara för att! 

Kram Maggi

OM VÄRLDENS LYCKLIGASTE FOLK

För åttonde gången i rad. Det är vi det. Det lite tysta, murriga folket upp i norr. 

Som talar rallyengelska och badar bastu stup i kvarten. 

Tar en sup eller två och tiger på alla världens språk. 

Efter tio år på samma adress kan man sträcka sig till att hälsa på

grannen som flyttade in ungefär samtidigt. Om man mot förmodan skulle

dela hiss någon gång. 

Nå där var det stereotypier så det står härliga till. Känns inte speciellt lyckligt om 

man beskriver det så där. Och egentligen är väl begreppet "lycklig" lite fel

då man egentligen borde tala om "nöjdhet". 

Oberoende så var det skoj att läsa i den amerikanska tidskriften Forbes

vad de tror ligger bakom att Finland  i g e n  halkat in på första prispallen. 

Enligt dem består vår lycka, eller förnöjsamhet, på fem punkter som 

också andra kunde ta till sig och på det sättet bli nöjdare i sina liv. 

Fritt översatt är de följande: 

1. OMFAMNA ENKELHETEN

I den finska kulturen uppskattar man enkelhet och anspråkslöshet. 

Finnarna behöver inte fylla varje stund i livet med någon aktivitet, 

inte heller jagar finnarna hela tiden efter något bättre. 

Lycka finner man genom att ta det lite lugnare och uppskatta livets

små goda ting. 

2. GÅ UT I NATUREN

Enligt artikeln är finnarna ett naturnära folk och att de är det även i detta

moderna samhälle är allemansrätten att tacka. 

Finnarna tar sig ut i naturen oberoende av väder och årstid. Och att 

vinterbada skall också öka på lyckokänslan. 

3. VILA OCH SLAPPNA AV

Enligt Forbes prioriterar finnarna vila. Här tänker man att vila och avslappning

är en del av livet och inte enbart en belöning för välgjort jobb. 

Finnarna uppskattar också tystnad och att man inte behöver fylla varje 

stund med småprat. 

4. SATSA PÅ KONTINUERLIG SKOLNING

Det finska skolsystemet får beröm. Enligt artikeln satsar den finska skolan

på jämställdhet, kreativitet och kritiskt tänkande. 

Läraryrket uppskattas och inlärningen baserar sig på samarbete och eleverna ges

utrymme att växa. Till följd av det uppskattar finnarna att vidare utbilda sig och 

utveckla sig själv. Sådant bidrar till att uppnå lycka, enligt Forbes. 

5. BYGG UPP FÖRTROENDE I DIN GEMENSKAP

Finland är ett av världens minst korrupterade länder. Människorna litar 

på institutionerna, på sina grannar och till och med på främlingar. 

Finland är ett exempel på att förtroende byggs upp under lång tid med 

små medel. Till exempel att hjälpa grannen med något smått skapar 

en stark gemenskap. Sådana små gester ändrar inte världen

till en bättre plats på en gång, men kan hjälpa till att skapa ett bättre samhälle, 

skriver tidningen. 

Nåjo, visst kan jag skriva under en del av det där. Ganska förenklat nog, men

onekligen finns där en gnutta sanning. Många i min bekantskapskrets hör

till den där typens människor som är ganska nöjd av enkla saker. 

Finns nog inte en finne (eller ganska få...) som inte skulle känna att 

kropp och knopp blir som pånyttfödda en sommarkväll, när kroppen

doftar basturen och fåglarna drillar i björken. 

Det får gärna glittra en sjö eller hav också i sinnebilden. 

På tal om sjö, så har vår hemsjö blivit isfri väldigt tidigt i år. 

Det skedde i natt. Ännu i går fanns det lite is där vinterns sista skidspår

kunde skönjas. Och intill isranden simmade årets första skrak-par. 

Så nice med vår! Sådana där små grejer som man blir glad av. 

Och nu skall jag börja förbereda mig för kvällens föreställning. 

Ha en skön kväll, och gör nåt smått som gör dig glad. 

Kram Maggi

ALLT VAR LITE VACKRARE FÖRR

Så tänker jag ibland. Även om jag inte för något i världen skulle 

vilja avstå från internet, dator, smarttelefoner för att inte nämna

disk- och tvättmaskin och hämtmat. 

Men så mycket var så mycket vackrare förr. Tycker jag. 

Undrar om jag nämnt om att jag halkat in på ett teaterprojekt och vi hade 

premiär i går. Och den gick strålande. Nu är alla föreställningar slutsålda och 

vi fick lägga till en extra föreställning. Min roll är liten, men naggande god. 

Jag får spela "typ mig själv" fast för hundra år sedan. 

Pjäsen mixar glatt historiska fakta med hittepå och är skriven av min barndomskompis

och henne dotter. Men ja, min roll. Hon är en fotograf (check) i övre medelåldern (check) 

och syns där på bilden ovan i mitten i en stor svart hatt. 

Hon var lokalt en känd fotograf i början av 1900-talet och av henne tagna

fotografier finns bla på Museiverket. 

Och bara jag tar på mig den svarta långa kjolen och den gigantiska svarta hatten, 

ja då blir jag Irene Wahlberg! 

Fabrikör Walfrid Wahlbergs tre år äldre syster 

 Irene Wahlberg hade börjat en karriär som fotograf och 

flyttade 1905 till bror Walfrids adress i Vandaforsen. Där fotograferade hon 

bostadshuset och delar av fabriken, vissa foton finns på webbplatsen ”finna.fi”. 

Kolla H Ä R hennes fotografier.

Spelade nog teater då jag var yngre, men sedan har det blivit. Men när jag fick från om

jag ville vara med i just den här rollen kunde jag inte tacka nej! 

Till saken hör att jag råkade ha en bälgkamera, visserligen i lite mer 1930-tal, 

men inget som man reagerar på om man inte är någon gammal-kamera-nörd i publiken. 

Och så råkade jag hitta på nätet ett gammalt stativ för en spottstyver som 

med hjälp av en mellanskruv till och med passade till min bälgkamera.  

Stativet håller nog inte någon tung kamera men ååå så elegant det är.

Saker var nog vackrare förr.  

Jag har faktiskt köpt film till den här bälgkameran. När

föreställningarna är över så skall jag ta och testa att fota med den

"på riktigt".  Har inte fotat med film på tja...tjugo år! 

Och på den tiden lät jag kamerans automatik sköta allt. 

På den här kameran finns det ingen automatik och numera behärskar

jag ju nog manuell fotografering så skall se vad det blir va det hela! 

Nu skall jag börja förbereda mig för kvällens föreställning genom att 

försöka få hårtestarna mina i en stram knut och så skall jag ta på mig 

den stora svarta hatten och bli Irene, fotograf. 

Ha en skön lördagskväll! 

Kram Maggi

 

EN DÅSIG FREDAG

Näe, idag har jag inte vaknat, trots strålande vacker dag med solsken.

Har ledig dag och fixat undan det mesta inför teaterpremiären om en vecka.

Iiiik! Börjar känna lite premiärnerver i magtrakten. Min roll är jätteliten, men 

har varit med en hel del både på dekor och rekvisita-sidan och så har jag

designat affischer, web-material och programbladet. Retuscherat gamla foton från

början av 1900-talet som skall ingå i en liten fotoutställning i foajén. 

Har så mycket utlånat från mitt hem att en del undrar hur stort jag bor egentligen, 

men det har nu bara råkat sig att pjäsen utspelar sig i början av förra seklet, 

vilket är en stil jag gillar också privat. Hade det varit en mer modern pjäs, hade jag inte

haft så mycket att erbjuda. 

Det har blivit lite vintervibbar därute igen, vi fick lite snö, även om det håller

på och smälter bort i marssolens sken. Såpass kallt var det i alla fall att 

myrtenträdet fick flytta in från balkongen. Men det skall ju bli varmare igen.

På tal om växter så har min amaryllis kroknat ovanligt tidigt. 

Tycker bladen brukar vissna först till sensommaren, men de har

börjat vissna redan nu. De får nu stå där och vara lite ledsna tills de är helt

nedvissnade och all näring från bladen återgått till löken. 

Sedan skall jag fundera hur den skall förvaras vidare. 

 

Det är så skönt med en spirande vår därute. Efter att teater-

föreställningarna är förbi så blir det nog att åka iväg för att väcka upp

stugan ur sin vintersömn. Kanske sjöfåglarna anlänt då? 

Havet utanför stugan har inte frusit alls i år, och även vår sjö 

härhemma börjar visa tecken på ruttnande is. 

Kanske vaknade jag till lite medan jag satt och skrev detta inlägg. 

Skönt! Nu skall jag gå och göra något vettigt, heh! 

Ha en skön helg! 

Kram Maggi

MELLOSKRÄLL OCH VÅRVIBBAR

Semesterveckan gick i ett huj bara! Kände mig lite småkrasslig hela veckan så

en del av programmen som var inprickade fick jag skjuta på. Hann med en sväng

till stugan för att kolla att allt är som det skall, och det var det ju. Inte så mycket 

sjöfåglar än, men både gäss och svanar som betade på åkrarna. Nog är det bara så

att det blir vår i år också. Trots en orolig tid så där världspolitiskt. 

På lördagskvällen satt jag - som kanske varenda finlandssvensk kotte - fastnaglad vid

TV:n för att kolla in årets Mello-final. Jag och äldre sonen är riktiga UMK/MELLO/ESC-

fans, det är vår gemensamma våryra-grej. Ibland mer ivrigt än ibland. 

Men hör till våren lika självklart som att snön smälter och fåglarna återkommer. 

I år var det ju extra spännande och vilken grej att humorgruppen KAJ vann. 

Troligtvis är det, som många nämnt, att Europa behöver just nu en snäll, 

genuin och glad trall-låt som är jordnära och inte tar ställning till något

annat än att det är skönt med bastu. 

Skämtade med släkten i Sverige att om KAJ inte skulle ha vunnit så hade jag

kanske måsta bojkotta svenska produkter och dit skulle en del möbler, 

som soffor, fåtöljer och sängar rykt (IKEA). En hel del av mina friluftsgrejer

hade också försvunnit (Fjällräven, Trangia, Primus) och värst av allt! Inte bara jag 

utan också gubben hade blivit bil-lösa (Volvo). Hahhaaa...skoj tanke, men 

sååå skönt att Sverige röstade rätt ur den synvinkeln ;). 

Sverige är ju inte bara bra på det där med musik som vi minsann märkt de senaste

decennierna, utan på så mycket mer! Jag vill ha de prylarna kvar! 

Det har varit några riktigt våriga, soliga dagar och även om det inte än är så varmt

att jag skulle trivas på balkongen någon längre tider, så gör växterna det. 

Måste bara hitta en trevlig belysning dit. Nackdelen med att bo i husbolag är att

man ju inte får välja sådant själv och lamporna som valts till våra balkonger är

något mellan operations-salsbelysning och biltrålkastare. 

Kallt, tråkigt, hårt ljus. Ingen mysfaktor där inte. Nå, blir att köpa

något mer passande för mig och min stil.

Nu skall jag ta och laga mig en kvällssmörgås och så hörs vi! 

Kram Maggi