OM VÄRLDENS LYCKLIGASTE FOLK

För åttonde gången i rad. Det är vi det. Det lite tysta, murriga folket upp i norr. 

Som talar rallyengelska och badar bastu stup i kvarten. 

Tar en sup eller två och tiger på alla världens språk. 

Efter tio år på samma adress kan man sträcka sig till att hälsa på

grannen som flyttade in ungefär samtidigt. Om man mot förmodan skulle

dela hiss någon gång. 

Nå där var det stereotypier så det står härliga till. Känns inte speciellt lyckligt om 

man beskriver det så där. Och egentligen är väl begreppet "lycklig" lite fel

då man egentligen borde tala om "nöjdhet". 

Oberoende så var det skoj att läsa i den amerikanska tidskriften Forbes

vad de tror ligger bakom att Finland  i g e n  halkat in på första prispallen. 

Enligt dem består vår lycka, eller förnöjsamhet, på fem punkter som 

också andra kunde ta till sig och på det sättet bli nöjdare i sina liv. 

Fritt översatt är de följande: 

1. OMFAMNA ENKELHETEN

I den finska kulturen uppskattar man enkelhet och anspråkslöshet. 

Finnarna behöver inte fylla varje stund i livet med någon aktivitet, 

inte heller jagar finnarna hela tiden efter något bättre. 

Lycka finner man genom att ta det lite lugnare och uppskatta livets

små goda ting. 

2. GÅ UT I NATUREN

Enligt artikeln är finnarna ett naturnära folk och att de är det även i detta

moderna samhälle är allemansrätten att tacka. 

Finnarna tar sig ut i naturen oberoende av väder och årstid. Och att 

vinterbada skall också öka på lyckokänslan. 

3. VILA OCH SLAPPNA AV

Enligt Forbes prioriterar finnarna vila. Här tänker man att vila och avslappning

är en del av livet och inte enbart en belöning för välgjort jobb. 

Finnarna uppskattar också tystnad och att man inte behöver fylla varje 

stund med småprat. 

4. SATSA PÅ KONTINUERLIG SKOLNING

Det finska skolsystemet får beröm. Enligt artikeln satsar den finska skolan

på jämställdhet, kreativitet och kritiskt tänkande. 

Läraryrket uppskattas och inlärningen baserar sig på samarbete och eleverna ges

utrymme att växa. Till följd av det uppskattar finnarna att vidare utbilda sig och 

utveckla sig själv. Sådant bidrar till att uppnå lycka, enligt Forbes. 

5. BYGG UPP FÖRTROENDE I DIN GEMENSKAP

Finland är ett av världens minst korrupterade länder. Människorna litar 

på institutionerna, på sina grannar och till och med på främlingar. 

Finland är ett exempel på att förtroende byggs upp under lång tid med 

små medel. Till exempel att hjälpa grannen med något smått skapar 

en stark gemenskap. Sådana små gester ändrar inte världen

till en bättre plats på en gång, men kan hjälpa till att skapa ett bättre samhälle, 

skriver tidningen. 

Nåjo, visst kan jag skriva under en del av det där. Ganska förenklat nog, men

onekligen finns där en gnutta sanning. Många i min bekantskapskrets hör

till den där typens människor som är ganska nöjd av enkla saker. 

Finns nog inte en finne (eller ganska få...) som inte skulle känna att 

kropp och knopp blir som pånyttfödda en sommarkväll, när kroppen

doftar basturen och fåglarna drillar i björken. 

Det får gärna glittra en sjö eller hav också i sinnebilden. 

På tal om sjö, så har vår hemsjö blivit isfri väldigt tidigt i år. 

Det skedde i natt. Ännu i går fanns det lite is där vinterns sista skidspår

kunde skönjas. Och intill isranden simmade årets första skrak-par. 

Så nice med vår! Sådana där små grejer som man blir glad av. 

Och nu skall jag börja förbereda mig för kvällens föreställning. 

Ha en skön kväll, och gör nåt smått som gör dig glad. 

Kram Maggi

ALLT VAR LITE VACKRARE FÖRR

Så tänker jag ibland. Även om jag inte för något i världen skulle 

vilja avstå från internet, dator, smarttelefoner för att inte nämna

disk- och tvättmaskin och hämtmat. 

Men så mycket var så mycket vackrare förr. Tycker jag. 

Undrar om jag nämnt om att jag halkat in på ett teaterprojekt och vi hade 

premiär i går. Och den gick strålande. Nu är alla föreställningar slutsålda och 

vi fick lägga till en extra föreställning. Min roll är liten, men naggande god. 

Jag får spela "typ mig själv" fast för hundra år sedan. 

Pjäsen mixar glatt historiska fakta med hittepå och är skriven av min barndomskompis

och henne dotter. Men ja, min roll. Hon är en fotograf (check) i övre medelåldern (check) 

och syns där på bilden ovan i mitten i en stor svart hatt. 

Hon var lokalt en känd fotograf i början av 1900-talet och av henne tagna

fotografier finns bla på Museiverket. 

Och bara jag tar på mig den svarta långa kjolen och den gigantiska svarta hatten, 

ja då blir jag Irene Wahlberg! 

Fabrikör Walfrid Wahlbergs tre år äldre syster 

 Irene Wahlberg hade börjat en karriär som fotograf och 

flyttade 1905 till bror Walfrids adress i Vandaforsen. Där fotograferade hon 

bostadshuset och delar av fabriken, vissa foton finns på webbplatsen ”finna.fi”. 

Kolla H Ä R hennes fotografier.

Spelade nog teater då jag var yngre, men sedan har det blivit. Men när jag fick från om

jag ville vara med i just den här rollen kunde jag inte tacka nej! 

Till saken hör att jag råkade ha en bälgkamera, visserligen i lite mer 1930-tal, 

men inget som man reagerar på om man inte är någon gammal-kamera-nörd i publiken. 

Och så råkade jag hitta på nätet ett gammalt stativ för en spottstyver som 

med hjälp av en mellanskruv till och med passade till min bälgkamera.  

Stativet håller nog inte någon tung kamera men ååå så elegant det är.

Saker var nog vackrare förr.  

Jag har faktiskt köpt film till den här bälgkameran. När

föreställningarna är över så skall jag ta och testa att fota med den

"på riktigt".  Har inte fotat med film på tja...tjugo år! 

Och på den tiden lät jag kamerans automatik sköta allt. 

På den här kameran finns det ingen automatik och numera behärskar

jag ju nog manuell fotografering så skall se vad det blir va det hela! 

Nu skall jag börja förbereda mig för kvällens föreställning genom att 

försöka få hårtestarna mina i en stram knut och så skall jag ta på mig 

den stora svarta hatten och bli Irene, fotograf. 

Ha en skön lördagskväll! 

Kram Maggi

 

EN DÅSIG FREDAG

Näe, idag har jag inte vaknat, trots strålande vacker dag med solsken.

Har ledig dag och fixat undan det mesta inför teaterpremiären om en vecka.

Iiiik! Börjar känna lite premiärnerver i magtrakten. Min roll är jätteliten, men 

har varit med en hel del både på dekor och rekvisita-sidan och så har jag

designat affischer, web-material och programbladet. Retuscherat gamla foton från

början av 1900-talet som skall ingå i en liten fotoutställning i foajén. 

Har så mycket utlånat från mitt hem att en del undrar hur stort jag bor egentligen, 

men det har nu bara råkat sig att pjäsen utspelar sig i början av förra seklet, 

vilket är en stil jag gillar också privat. Hade det varit en mer modern pjäs, hade jag inte

haft så mycket att erbjuda. 

Det har blivit lite vintervibbar därute igen, vi fick lite snö, även om det håller

på och smälter bort i marssolens sken. Såpass kallt var det i alla fall att 

myrtenträdet fick flytta in från balkongen. Men det skall ju bli varmare igen.

På tal om växter så har min amaryllis kroknat ovanligt tidigt. 

Tycker bladen brukar vissna först till sensommaren, men de har

börjat vissna redan nu. De får nu stå där och vara lite ledsna tills de är helt

nedvissnade och all näring från bladen återgått till löken. 

Sedan skall jag fundera hur den skall förvaras vidare. 

 

Det är så skönt med en spirande vår därute. Efter att teater-

föreställningarna är förbi så blir det nog att åka iväg för att väcka upp

stugan ur sin vintersömn. Kanske sjöfåglarna anlänt då? 

Havet utanför stugan har inte frusit alls i år, och även vår sjö 

härhemma börjar visa tecken på ruttnande is. 

Kanske vaknade jag till lite medan jag satt och skrev detta inlägg. 

Skönt! Nu skall jag gå och göra något vettigt, heh! 

Ha en skön helg! 

Kram Maggi

MELLOSKRÄLL OCH VÅRVIBBAR

Semesterveckan gick i ett huj bara! Kände mig lite småkrasslig hela veckan så

en del av programmen som var inprickade fick jag skjuta på. Hann med en sväng

till stugan för att kolla att allt är som det skall, och det var det ju. Inte så mycket 

sjöfåglar än, men både gäss och svanar som betade på åkrarna. Nog är det bara så

att det blir vår i år också. Trots en orolig tid så där världspolitiskt. 

På lördagskvällen satt jag - som kanske varenda finlandssvensk kotte - fastnaglad vid

TV:n för att kolla in årets Mello-final. Jag och äldre sonen är riktiga UMK/MELLO/ESC-

fans, det är vår gemensamma våryra-grej. Ibland mer ivrigt än ibland. 

Men hör till våren lika självklart som att snön smälter och fåglarna återkommer. 

I år var det ju extra spännande och vilken grej att humorgruppen KAJ vann. 

Troligtvis är det, som många nämnt, att Europa behöver just nu en snäll, 

genuin och glad trall-låt som är jordnära och inte tar ställning till något

annat än att det är skönt med bastu. 

Skämtade med släkten i Sverige att om KAJ inte skulle ha vunnit så hade jag

kanske måsta bojkotta svenska produkter och dit skulle en del möbler, 

som soffor, fåtöljer och sängar rykt (IKEA). En hel del av mina friluftsgrejer

hade också försvunnit (Fjällräven, Trangia, Primus) och värst av allt! Inte bara jag 

utan också gubben hade blivit bil-lösa (Volvo). Hahhaaa...skoj tanke, men 

sååå skönt att Sverige röstade rätt ur den synvinkeln ;). 

Sverige är ju inte bara bra på det där med musik som vi minsann märkt de senaste

decennierna, utan på så mycket mer! Jag vill ha de prylarna kvar! 

Det har varit några riktigt våriga, soliga dagar och även om det inte än är så varmt

att jag skulle trivas på balkongen någon längre tider, så gör växterna det. 

Måste bara hitta en trevlig belysning dit. Nackdelen med att bo i husbolag är att

man ju inte får välja sådant själv och lamporna som valts till våra balkonger är

något mellan operations-salsbelysning och biltrålkastare. 

Kallt, tråkigt, hårt ljus. Ingen mysfaktor där inte. Nå, blir att köpa

något mer passande för mig och min stil.

Nu skall jag ta och laga mig en kvällssmörgås och så hörs vi! 

Kram Maggi

INTE FUL(L)T SÅ VACKERT ALLA GÅNGER

Det var här det hela började för ett år sedan. Vårt bostadsbolags

stora renovering. Det var mycket som vi beslutat om de senaste året. Att det är lika bra

att fixa allt i ordning på en och samma gång och inte smårenovera en grej

i år och lite till sedan om nåt år igen. Ett ständigt "småputsande". Det ville vi inte ha. 

Ett drygt år av stök och oljud mot att allt sedan är tiptop. 

På bilden ovan har man ritat ut de områden som skulle grävas upp för att

jordvärmehålen skulle borras ner i marken och sedan kopplas ihop med varandra

och med de olika husen. Vi har sex likadana höghus i vårt bolag. 

Så här såg det sedan ut när det var dags att koppla ihop alla djupa

hål som skulle leda värme från jorden till våra hus. Visst det var en kostnad, 

men inbesparingen från fjärrvärme var märkbar. 

Lite senare på våren började man pika bort de gamla teglen från 1960-talet. Inget fel på dem i sig, men 

isoleringen bakom teglen var rätt sliten och många klagade på att det var kallt och dragigt. 

I samband med att isoleringen förnyades fick vi nya tegelväggar. Taken förnyades och ett 

nytt system som tar tillvara överskottsvärme (har inte helt klart hur det funkar) 

installerades på taken. Vi fick också nya fönster och balkongdörrar mot sjön. Bolagets alla balkonger 

är mot sjön och så att alla har fri sikt och ingen insyn från andra hus in på ens balkonger. 

Vid ett tidigare skede hade endel glasat in sin balkong, men nu skulle alla få

inglasade balkonger. Balkongerna renoverades också för att stå emot tidens tand. 

De fula balkongräcken i plåt byttes ut mot liknade i frostat glas. Personligen kan 

jag tycka att de ser lite sterila och "billigt plastiga" ut fast de är av skitdyrt glas. 

Men det är nu tycke å smak. De flesta tycker nog att det är fint. Det är bara jag som 

älskar gammalt å skevt som inte känner mig helt  hemma bland dessa hårda material. 

Från midsommar fram till november var hela huset inplastat, och kan inte säga annat än

att jag är evigt tacksam till alla gudar som kan tänka sig haft ett finger med i spelet att

det värsta skedet i renoveringen med mycket buller och damm inträffade under den

tid av året då vi kunde vara i exil på stugan. I november togs plasten runt huset bort, 

och vi hade igen en utsikt. 

Dock var balkongerna i bruksförbud tills räcken och glasen var på plats

och allt var granskat och godkänt av både ansvarig byggmästare och 

räddningsverket. Bara att ge sig till tåls....

Men ett tag har vi nu kunnat/fått gå ut på balkongen men ännu inte fått tillstånd att börja

inreda den. En del balkonger behöver man ännu korrigera vissa saker på, men 

vår balkong fick grönt ljus och jaaaa....äntligen kunde jag bära ut de möbler som skall vara

på balkongen och som nu trängts med andra möbler inne i lägenheten. 

Iris-katten fick komma ut och snusa på vinterluften. Än tycker hon det är för kallt på

balkongen och kilar snabbt in tillbaka till en varmare tillvaro. 

Däremot har en del växter fått flytta ut på balkongen. 

Myrtenträdet har inte gillat att bo inne i en varm och torr lägenhet. Trots daglig vattning och

vattendusch så har den börjat tappa blad. En del kan bero på ovannämnda katts ivriga

petande på den...Kanske? Samma gäller jasminen som efter blomningen blev ett slags

gömställe för en liten Iris-katt. Vi var av lite olika åsikter där. Katt å matte. 

Glaskupan som den nu är under är för att lite mildra flytten från 22°C till

bara någon plusgrad på balkongen. Att det skulle vara som ett litet växthus, tänkte jag. 

Helleborusarna (har en till som inte syns på bild här) skall få förgylla 

balkonglivet tills det är varmt nog att flytta ut dem till stugans trädgård. 

Kan motstå mycket här i världen, men att motstå helleborusar - det är knepigt! 

Men ja, nu börjar det värsta av renoveringen vara bakom. Än skall trapphusen

målas och hissarna fräschas upp, men det är inget i jämnförelse med maskiner som

hackar ner tegel från gavlarna och pikar betong på balkongen. 

Så skönt. Och just ny skäller räven ut sin längtan över sjön. 

Vårkänslor! 

Kram Maggi