FLYG FULA FLUGA FLYG

Kanske var det värmeböljan i maj som fick till mängder

av flugor för någon annan förklaring har jag inte riktigt till

den överraskande stora mängd flugor som förivrar sig in på verandafönstret. 

Och som inte hittar ut därifrån. 

Det är något med att fönstret vetter ut mot havet och himlen som gör

att de envisas med att försöka ta sig igenom rutan och vägrar 

söka sig ut andra vägar. Det är i synnerhet ett av fyra fönsterpar 

som blivit flugornas favoritplats. 

För ett tag sedan så köpte jag en flugsmälla även om jag ogärna använder

den för att jag vill inte ha en söndersmälld fluga på fönstret heller. Yäk! 

Så har mest använt den till att försöka schasa ut dem. Funkar sisådär...

När jag rotade i skåpet efter något helt annat så hittade jag en flugfälla av

glas som jag köpt till en tidigare uteplats under en riktigt besvärlig getingsommar

då ungarna var små och blev småhysteriska av att behöva dela biffen med getingarna. 

I det stora hela får diverse kryp leva sitt liv bäst de vill utan att jag blandar mig

i deras vara eller inte vara, men nu tänkte jag ta och testa om det skulle

funka med en flugfälla. Prövade lite olika "tinkturer" men den som funkar

allra bäst är en mix av 2/3 delar vinäger och 1/3 del flytande honung. 

Och så en droppe diskmedel för att få bort ytspänningen. 

Jo, jag vet att det finns andra knep att ta till. Vill man inte ta till gifter

så finns det alltid sådana där kladdig tejpremsor som man kan tejpa på fönstret, 

men det är något lite äckligt med dem också kan jag tycka. 

Påminns säkert om barndomens flugpapper som hängde i köken. 

Minns inte att vi skulle haft sådana hemma, min pappa gick alltid 

all in på sin flugjakt med en hopvikt dagstidning, så det fanns knappast behov av 

flugpapper. Men jag minns med avsmak hur det i köket (ovanför spisen!) på ett

ridläger som jag var på hängde flugpapper i taket. De var ganska så välfyllda med feta

flugor och i min fantasi lossnade det alltid en eller annan fluga och föll ner i maten.

Inte för att jag vet om det nu är så snaskigt med döda flugor i flugfällan heller, men

ändå på något sätt "trevligare" än att ha dem sprattlande i någon limfundering. 

Ja, ja...det var nu ett ganska mediokert inlägg det här, men vill mest bara tipsa

om vilket blandning jag, efter mycken empirisk forskning, kommit

fram till att funkar bäst. 

Ha ett skönt veckoslut! 

Kram  Maggi

 

ÄNTLIGEN DOFTEN AV LUKTÄRTER

Det kan knappast bli en mer slö söndag än den här! Vaknade sent och åt en långfrukost med

gubben. Plockade i går de alldeles första luktärterna så nu står det en liten bukett

på verandabordet och doftar så gudomligt. Jag älskar doften av luktärter. 

Slöa söndagar är alldeles underbara! Gubben gjorde ett riktigt skitjobb och tömde 

bekvämlighetsinrättningen. Själv tog jag på mig husmorsrollen och snodde ihop en

vit kladdkaka med hallon. Efter varsin arbetsinsats avnjöt vi var sitt glas rosé och såg på

medan molnen sakta samlade ihop sig och gjorde himlen mulen. 

Så var det dags för en tupplur (gubben) medan jag kröp upp i min korgstol och började

blogga. Det är så tyst det kan bli, och ändå inte. Från skäret hörs måsarnas skrän

så där på lagom håll, flugorna surrar i fönstret och blåmes-familjen tjattrar med

varandra. Det skall bli regn till natten. 

Det är alltså så rofyllt som det bara kan bli. En skön, liksom läkande rofylldhet. 

Inte för att jag är speciellt stressad och av den orsaken skulle sakna ro och stillhet, utan

mer som en rofylldhet som är bara skön att vara i. Kravlöst och lagom slött. 

Kanske jag skall krypa ner intill gubben och ta mig en liten tupplur jag med? 

För dåsig för att läsa och så är det för tidigt för att börja se på Netflix eller någon annan

streamingtjänst. Uppenbarligen hör jag till den gamla generationen som har lite svårt att

glo på serier dagtid - om jag inte är sjuk. Då är det ok, enligt min ändå rätt liberala moral. 

Det klättrar en husspindel på min laptop. Det är kanske ändå ett tecken på att jag suttit för

länge på samma plats om spindlarna funderar om det är läge att bygga ett nät här...? Heh! 

Där....där kom första gäspningen! Nu är det nog läge för den där tuppluren!

Det är ju ändå söndag å allt. 

Kram  Maggi

 

DET DOFTAR INTE ROSOR

Tillbaka till vardagen efter Midsommaren och jag skulle ju gärna säga

att det doftar rosor och akleja, men så är det dessvärre inte.

Gubben har ett par minkfällor för att försöka få minken som rövar

sjöfågelholkarna fångad. Innan helgen hade han fått en del fiskrens från

en lokal fiskare som skulle locka minken i fällan. 

Han ville ju inte rigga fällan då han inte själv var på stugan så fiskrenset

glömdes så där lämpligt i en plastpåse över några dygn.

Det doftade inte rosor över nejden när vi kom hem om man säger så! 

Minken måste ha fel i huvudet för att få för sig att äta något så asluktande. 

Tur var att lillungens gäster hade hunnit åka hem till sitt...

Vi hade nämligen i år igen valt att överlåta stugorna till lillungens gäng. 

Det är dryga dussinet ungdomar som samlas, hälften vänner från barndomen, och den 

andra hälften smått överraskande nätspelskompisar från Norge. De har valt att åka hit

till Finland några år redan. Bila genom Sverige, ta färjan från Umeå till Vasa och köra ner till 

finska sydkusten. Inte en helt kort tripp för lite midsommarfirande, men härligt att en

nätvänskap som börjat med att bygga fantasivärldar i Minecraft för mer än tio år sedan 

kan växa sig så stark. Sex glada norrmän och norskor firade i år igen finlandsvensk midsommar. 

Tänker ibland på att man skall inte underskatta den vänskap och gemenskap som byggs upp via nätspel. 

Vad gör jag och gubben då? Vi hängde faktiskt torsdagskvällen tillsammans med gänget, men på

själva midsommarhelgen valde vi att överlämna herreväldet åt ungdomarna och dra till annan ort. 

Under årens lopp har det blivit lite av en "tradition" att hitta på nåt annat än stugliv under midsommar-

helgen. Så länge min svärmor var vid liv (hon dog 98 år gammal förra året) och så länge min sjuka

bror levde (han dog för två år sedan) så blev det ofta så att vi ordnade vårt midsommarfirande  

på det sättet att de två också kunde delta och få sig en midsommarfest som inte tröttade ut

dem för mycket. Nu efteråt känns det som en fin gåva på något sett. Både till

ungdomarna som fick överta skärgårdsstugorna för en fest som passade dem. 

Och en slags "stadsmidsommar" för oss, vilket möjliggjorde att också andra släktingar 

kunde fira midsommar på sina sommarstugor. 

Det kändes faktiskt aldrig som någon uppoffring, tvärtom var jag alltid glad att kunna

erbjuda midsommar åt dem som inte längre kunde fira midsommar i skärin så som förr.  

Midsommardagen åkte vi, gubben å jag, ändå ofta iväg och "turistade" i någon närbelägen stad. 

Och nu när vi inte längre ordnar dessa "stadsmidsomrar" för släktens äldre och sjuka så har 

vi påbörjat en ny "tradition". Vi åker iväg på ett par dagars stadssemester, bara vi två. 

Äter gott - som någon annan tillrett. 

Vandrar hand-i-hand (faktiskt ;)) och kollar in midsommarfirandet på just den orten. 

Kryper ner i nybäddade hotellsängar, och vaknar lagom sent till en framdukad frukost. 

Kan bara säga att det är ett vinnande koncept. För oss. Just nu.

Kanske vårt midsommarfirande ändrar sig, men just nu är det bäst så här. 

 Äldre grabben valde i år att jobba midsommarhelgen och kamma in extra till sin kassa. 

Och hans förlovade är ju från Sydkorea så midsommarfirandet är liksom inte så 

starkt förankrat i deras gemensamma livsrytm. 

I år valde vi med gubben att fira midsommarafton i Åbo och midsommardagen

i Raumo. Båda fina gamla städer. Bra val, fast jag själv säger! 

 Åbo är ju en av mina absoluta favoritstäder och under vår vistelse där lekte vi med tanken

att flytta dit. Det var bara en tankelek, men samtidigt är vi ganska lätta i våra rötter båda två. 

Så aldrig säg aldrig. 

Midsommardagen blev det att kurva till Raumo med sin fantastiska gamla stadsdel. 

Den är förresten bland Nordens största enhetligt bevarade trähus-stadsdelar och från

1991 upptagen på UNESCOS lista över världsarv och alltid värt ett besök. 

Under andra veckoslut under sommarmånaderna är det garanterat inte lika folktomt

på de gamla kullerstensgatorna. I Finland lever fortfarande den kulturen kvar att 

"allt" stängs till midsommar. Både i Åbo och i Raumo märktes det att butiker men också

många restauranger hade valt att ha stängt just detta veckoslut. 

Lite synd, för alla är ju ändå inte intresserade av stugmidsomrar på landet. 

Men det kanske ändras? 

För mig som släpar kameran med på de flesta ställen var det att det var folktomt

bara en fördel. Kunde fotografera fritt i den fina trädstaden utan att flanerare behövde känna

sig besvärade av att hamna på bild. Och visst fanns där någon restaurang som hade öppet så

vi kunde vila våra trötta tassar på en terrass och äta en smarrig middag i kvällssolen. 

Det är länge sedan jag besökt Raumo senast, närmare 30 år säkert. Då var staden lite "schabbig" och 

endel av de fantastiskt vackra gamla trähusen som kunde inhysa en ölpub hade då fått tillåtelse

att ha strykfula neonskyltar som gjorde reklam för något ölmärke längs husfasaderna. Jag som 

älskar gamla hus, grät nästan...Men allt sådant är borta nu. Gamla stadsdelen är verkligen som

en karamell med alla sina fina snickerier, välskötta hus och husfärger som är färggranna men 

lagom dämpade och jordnära. 

Skulle jag vilja bo här? Nja...även om mitt hjärta alltid kommer att klappa för skönheten i gamla

hus så är jag osäker på att det skulle vara så härligt alla gånger att bo i en turistattraktion. 

Efter en långfrukost på hotellets terrass i midsommardagens mjuka solsken började

vi ratta hemåt - eller mot stugan. Det är ju det som vi nu får kalla hem då stadshemmet är 

inplastat pga av pågående fasadrenovering. 

Tillbaka till stugan märker vi vår frånvaro. Inte bara på grund av odören

av det kvarglömda fiskrenset utan också att det knoppas och har sig i rabatterna. 

Trädgården är ju bara ett par år gammal, men med en viss tillfredsställelse märker jag hur 

fint endel växter passar ihop med varandra. Den mörkbladiga nävan passar så snyggt ihop med

funkian som har lite gråblå blad. Och så till de en krollilja med vinröda blommor. 

Även om jag gillar rosa blommor som sommarblommor så väljer jag ofta djupa, 

lite mer dramatiska, färger i rabatterna så att det inte blir för "gulligull-fluffigt". 

Snart börjar dock min doftande ros blomma. Och då skall det dofta ros minsann. 

Och inte ruttnande fiskrens. Om en får uttrycka en stillsam önskan. 

 

SKÖN MIDSOMMAR TILL ALLA ER

Kram  Maggi

 

SIGNALER INNAN WHATSAPP

Där vid torget byggde man för något år sedan en sådan där märklig "grej" med 

10 plåt(?)bitar som verkade vara i lite olika positioner varje gång man körde förbi. 

Först nu har jag fått mig berättat att det är en kopia på ett sk. optiskt telegraftorn. 

Sådana här signaltorn byggdes kring 1700- och 1800-talsskiftet i både Finland och i Sverige. 

Ursprungligen en fransk uppfinning. 

Främst skulle de tjäna militären så att man snabbt, enligt den tidens mått, kunde sända

meddelanden vidare. Dessa optiska telegraftorn spelade en viktig roll under det sk.

Finska kriget (en del av Krimkriget)  1808-09. Då Sverige förlorade Finland till Ryssland. 

Efter kriget förföll telegraferna och var närmast nedlagda fram till 1830-talet då dessa telegraf-

torn även öppnades för privat bruk. Och, det här är ju lite häftigt; 

Telegrafinrättningen, senare Telegrafverket och det som i våra dagar heter Telia, blev det

första statliga företaget i världen med ett telegrafnät för enskild korrespondens. 

Tänk på det när du whatappar nästa gång. Så här såg dess vagga ut. 

Signaltornen består av ett binärt system,  med sammanlagt tio luckor som kan ställas i olika lägen. 

Beroende på hur luckorna i de olika "våningarna" är vinklade kan man med hjälp av en kodbok avläsa

upp till dryga tusen olika koder! Man kan alltså signalera en bokstav, ett ord eller en hel mening. 

Kommer man med båt in till hamnen avläser man meddelandet spegelvänt, medan man från lands-

vägssidan avläser den från vänster till höger. Nu har jag bara kodboken från 2020 och från den kan jag 

dessvärre inte riktigt utläsa vad som det meddelades på lördagen. 

Men koden 611 med översta A-luckan horisontellt är i alla fall: 

"Ett barn har fötts i Bromarf. HURRA! "

Och även om jag inte har en aning om hur läget är gällande födda

människobarn så har jag lite koll på läget i djurriket. 

Storskraken, ejdern och knölsvanen har visat upp sina ungar de

senaste dagarna. Och i skrivande stund är blåmesen i full fart med

att boa för kull nummer två i holken vid verandan. 

Sådant hade jag på hjärtat idag. Strax skall jag delta i ett möte via Teams. 

Det kunde de nog inte ens drömma om då det optiska telegraftornet var 

nytt, underligt och väldigt modernt. 

Ha en skön vecka alla önskar

 Maggi