Skall försöka undvika att i detta blogginlägg beskriva hur in i själen trött jag är på vintern.
Hur februari inte alls är min månad på året, och hur det
i g e n
snöar därute och hur lång denna viner varit.
Han jag delar kylskåp med börjar bli lite sliten på mitt klagande.
För det mesta har han ett tålamod och ett överseende med mig som borde belönas
med någon form av pris, men nu känner jag att han inte riktigt orkar med mina
februari-tar-vintern-aldrig-slut-klagovisor.
Tur att det bara är en vecka kvar av denna månad då! Heh.
Men en av de få glädjeämnen som jag lyckas hitta i min enligt egen utsago
förfärliga februarimisär är blinier.
Jag vill ogärna lyfta fram något ryskt i dessa tider, men tänker att det är kanske ändå
inte matens fel att det landet har en fullständigt maktgalen ledare.
Lite som att välja bort hamburgare om USA får en pånyttvald galenpanna till ledare i nästa val.
Inte kommer man ju att göra det heller. Maten är oskyldig.
Och som vi i Finland brukar säga:
Det enda goda som kommer från Ryssland är sommarvärmen.
(för så är det meteorologiskt väldigt ofta).
Men skulle vilja tillägga - och blinier.
De där frasiga boveteplättarna som man serverar med smetana, lökhack
och fisk- eller vege-rom av valfri sort. Lite salt och peppar. Och som är så gott!
Min februari-tröst-mat.
Brukar lite variera recept och i år prövade jag på ett riktigt traditionellt sådant.
Och det var kanske det godaste receptet så sparar det här till
egen och andras glädje.
Av smeten blir det ca 12 bliniplättar stekta i blinipanna.
(blinipannan är lika stor som om man sätter fingertopparna och tumtopparna
mot varann och bildar en cirkel, då är plättarna ganska tjocka och det räcker gott med 1-2/person.
Man kan också steka plättarna i vanlig plättpanna, då blir de tunnare och fler - förstås ;))
Tar inte länge att fixa till blinier, men man behöver tänka på att smeten behöver
ett dygn på att jäsa för att bli godast. Så lite planering behövs.
DAG 1 gör man:
Blandar:
3 dl mjölk
200 g gräddfil
25 g jäst
3 dl bovetemjöl.
Man behöver inte värma upp mjölk eller så men jag värmde upp ca 1 dl mjölk
till knappt fingervarmt för att lättare få jästen upplöst.
I övrigt rörde jag bara ihop allt i en bunke, lade på ett lock och lät smeten stå i kylskåp till följande dag.
Vi kan kalla det här för en "smetrot".
DAG 2
Nu behöver man:
2 tsk salt
3 dl vetemjöl
2 dl öl
2 ägg
Man tar fram "smetroten" i rumsvärme ca en timme innan man planerar att börja
steka blinierna. Om man har för vana att ha sin öl i kylskåpet så kan man plocka fram den
nu också så den blir rumsvarm.
Efter en timme blandar man i salt, vetemjöl och öl.
Dela på ägg-gulor och äggvitor och blanda i ägg-gulorna.
Vispa äggvitorna till hårt skum och blanda dessa försiktigt i smeten
precis innan man börjar steka blinierna.
Värm blinipannorna och stek plättarna i skirat smör.
Vänd flera gånger för att få en frasig yta.
Till en rejäl bliniplätt stekt i blinipanna går det åt ca 1 soppslev smet.
Skall man servera en större mängd så håller man de stekta blinierna varma i ugn.
Varför skirat smör, kan man undra?
Eftersom blinierna gärna skall stekas i relativt hög värme så rekommenderar jag att
man änvänder skirat smör till stekning som ju tål högre värme utan att brännas.
Och så får man inte så mycket fettstänk heller.
Man kan köpa skirat smör, men det är faktiskt väldigt lätt att göra det själv också.
Lägg en bit smör i en kastrull på låg värme och låt det sakta smälta ner. Det skall inte "bubbla".
På botten bildas då en ljusare "klump" av mjölkprotein. Rör inte om alls.
Häll sedan försiktigt den skirade, klara smörolja i ett annat kärl.
"Klumpen" av mjölkprotein kan användas senare i en deg, i en potatismos eller
var som helst som du vill ha lite smörsmak.
Man måste ju inte göra den här grejen med smöret, men det blir bättre så, jag lovar!
Eftersom vi var bara två som avnjöt blinier denna gång så fryste jag ner
resten av de stekta blinierna. Det går alldeles utmärkt.
Värm dem i ugn bara och häll över lite smält smör och de är nästan som nystekta.
*
Den här sortens blinier härstammar från tiden innan Ryssland blev Sovjet, och även då
bara i de högre samhällsklasserna där man hade personal som kunde stå i köket och
steka dessa plättar medan herrskapet satt i salen och väntade på maten.
För de är allra godast som alldeles nystekta, det går inte att förneka.
Det skall frasa när man skär i plätten men innehållet skall vara mjukt.
Av tradition åt man dessa plättar just innan fastan, lite som en "ortodox" motsvarighet
till dagens "lutherska" fastlagsbullar. Fast en salt variant då.
Men även här sparas det inte på fett...
...man skall ju klara fastan för sjutton!
Jobbigt det här. Först skall man klara av vintern och framför allt februari,
och så han man ännu en fastetid framför sig. Puh!
Tur att man kan lite rucka på dessa "måsten" lite hur man känner för.
Så är det i alla fall för mig.
