Jag måste börja med att erkänna en sak. Jag är inte speciellt romantisk av mig.
Ändå känner jag en alldeles speciell romantisk vibration i luften just i dag.
Idag, för 35 år sedan sade jag ett alldeles speciellt JA i en medeltida kyrka.
Utan en aning om vad som komma skulle. Och visst har det kommit en hel
del under dessa år. Ett par barn, en massa husprojekt, en separation som efter ett par år
blev en återförening och som det är nu en djup och innerlig kärlek-vänskap-totaltillit.
Jag älskar att vakna, stiga upp och när jag öppnar sovrumsdörren höra ett glatt Godmorgon!
(en av oss är mer morgonpigg, om man säger så....)
Visst har vi haft våra ups and downs - vem har inte det under 35 år?
Men nu finns det samma lugn som i en vintervit skog eller i en stilla sommarkväll vid havet.
Låter det tråkigt? Inte alls - det är ett skönt lugn som jag uppskattar varje dag faktiskt.
Jag kanske, som jag sade, inte är den mest romantiska människan på jorden, men
jag fattar ju att vara glad och oerhört tacksam över all den kärlek jag fått till mig under mitt liv.
På finska finns ett uttryck att man blivit hållen "som en blomma i handen", det vill säga
att ingen velat en illa, klämma åt, eller krossa en.
Har bara mött ett ömt, snällt, respekterande och
kärleksfullt bemötande av de personer som betytt mest i livet.
Vilket jag bär i mitt hjärta hela tiden.
*
Igår var jag med hela familjen och tittade på den fantastiska berättelsen om
Stormskärs Maja. Den åländska tonårsflickan som i medlet av 1800-talet mot sin vilja
blev bortgift till en fattig bondpojke utan jord att ärva. Men hur de, där ute på ett ödsligt
skär i den åländska ytterskärgården blev lyckliga, mötte motgångar, men övervann dem.
Om det bara finns en chans att se filmen så gör det. Den är vacker, berörande och
baserar sig ju på en sann berättelse. Och musiken. Så vacker.
Musiken komponerad av Lasse Mårtensson 1977 (tror jag). Lasse Mårtensson var
en strålande tolkare av hav och skärgård i musikens tecken.
Och den här nytolkningen är guld! Musiken, orden - allt!
*
Min länk till Åland är från mina barn- och ungdomssomrar då jag och min familj
alltid var där. Under många år hyrde vi samma stuga på en ö mitt i havet mellan Åland och
Finland. Sista sommaren jag var där var sommaren då jag på våren hade träffat
mannen som jag skulle komma att gifta mig med. Jag hade haft en arbetsdryg vår
och försommar och när jag hade ett par veckor ledigt smet jag iväg till
vår Ålands-stuga. Mannen "hotade" med att komma efter mig med flyg.
- Jep, jep, svarade jag! Ses i augusti!
Och så vinkade jag av honom och styrde bilen mot Ålandsfärjan - m/s Gudingen hette den.
Och den verkar tuffa på än mellan öarna i den Åländska skärgården.
En eftermiddag när jag hade varit i bastun och stod vid stranden och sköljde schampot
ur håret så snurrade en Cessna ettrigt över viken, och inte mycket senare gled det lilla
flygplanet in i viken och lade till vid vårt båthus, där mellan lilla roddbåten och
den något större inombordaren. Och min tanke var - är det här på riktigt?
Men ja, det var det. Han som skulle bli min man hade övertalat (och förmodligen betalat) en
kompis med flygcertifikat att "kasta honom till Åland" och resten är som sagt historia.
Historien hade med största sannolikhet slutat på samma sätt även om denna lilla
flygplansincident aldrig skett, men det är ju onekligen en bra story!
Hade nämligen redan på midsommaren innan insett (vi firade helgen på olika håll)
att det var dumt val av mig. För kände hela midsommaren att jag var på "fel plats".
Så ja, en liten lovestory så här Korallbröllopsdagen till ära.
Och nu har jag varit bra mycket mer romantisk än jag brukar vara.
Måste vara filmen Stormskärs Majas fel....
Heh!
1 kommentar:
En väldigt vacker beskrivning av verkliga livet!
Mrs Universum
Skicka en kommentar