I MITT SKAFFERI

Under årens lopp har det utkristalliserat sig vissa ingredienser som jag 

nog nästan alltid har i mitt skafferi. 

Potatis, morötter, lök, vitlök, ägg, tomatkrossburkar, linser mm. 

Sådant där bas-stuff som man alltid kan "trolla" ihop något mättande av. 

Ofta blir det ju soppa/gryta/pastasås men nu har jag hittat en ny grej som 

ramlar in på listan

"Mat att laga när man inte orkar gå till butiken"

Bilden från dagens lunch, då jag värmde upp det som blev över i går. 

En mycket enkel Shakshuka. 

(detta recept från Anton&Anton) 

För två hungriga: 

1 lök

2 vitlöksklyftor

1 morot

3 msk olja

1,5 tsk spiskummin

1 burk tomater 

1 dl vatten

1 tsk salt

2 tsk honung

Svartpeppar enligt smak

3-4 ägg

Ost som smälter lite, typ mozzarella

Gräslök eller annat färskt grönt. 

Riv moroten och tärna lök och vitlök. 

Stek moroten i olja någon minut, jag använde en wokpanna. 

Ha efter det i spiskummin (passa att det inte bränns) och så

lökarna efter det. Stek några minuter. Man kan lägga till lite vatten

om det verkar vara för torrt. 

Ha i tomaterna och lite vatten, om man inte lagt i det tidigare. 

Om man använder hela inlagda tomater så kan man dela dem 

lite. Krydda med salt, peppar och honung (eller socker om man vill). 

Låt koka på svag värme i några minuter tills det blir lite "stadig" i konsistensen. 

Knäck ett ägg i taget i ett glas och gör med sked en liten grop i 

såsen och häll ett ägg/ grop. 

Låt äggen koka i ca 10minuter. 

Smula under tiden osten och hacka gräslöken. 

Strö ost och gräslök över shakshukan och ät med en sallad

(som på bilden tagit slut redan dagen innan, alltså ;))

*

Hade i en mozzarella-aktig ost, och just mozzarella är

något jag har börjat shoppa i lite större mängder och har

av dem i frysen. 

Enligt receptet kan man ha i lite malen koriander, men jag hör till den där

halvan av befolkningen som   a v s k y r  koriander, så jag skippar!

*

Det här receptet är riktigt milt och lagom för mig som numera lätt får

halsbränningar av för stark mat. Men det är fritt fram att svepa i med chili

eller sambal oelek så mycket som själen och tungan tål. 

Och så kan man ju ha i lite vad man nu vill. 

Shakshukan har sina rötter i norra Afrika och Mellanöstern, 

där man ofta äter den som frukost/brunch. 

Men som sagt, ett trevligt tillägg till mat som man kan sno ihop av det där

som man nästan alltid har hemma i sitt skafferi. 

EN SISTA FLÄKT AV SOMMAR

 Sitter i mitt kontor hemma, det är lördagsförmiddag och jag har precis avnjutit en

långfrukost. Det skall börja storma idag. Utanför fönstret böjer sig den nu redan avlövade

björken sina långa smala stammar än hit än dit. 

Det är alltså en flerstammad björk. 

Fyra stammar har den, en björkbukett nästan. 

Regnet kommer och går. Det är höstrusk på gångs. 

I år är det många som välkomnar en storm nu och då för det 

betyder billigare elpriser för dem som har elavtal som styrs av

dagspriset på el. Idag är en dag som man skall ha tvättmaskin på 

och knäppa på bastun om man vill göra det lite billigare. 

Eller göra ett långkok i ugnen. Idag är det den dagen. 

Som exempel så den 24.10 kostade elen som mest 40,5 c/kWh medan det i

dag är nere på 1,5 c/kWh. Enorm skillnad med andra ord. 

Senaste vecka då jag var till stugan för att stänga för gott, så 

märkte jag att vallmon (Royal Wedding, heter den) hade fått för

sig att nästan november skulle vara en lämplig tidpunkt att

krysta fram ett par blomknoppar! 

Hade det varit lite tidigare så hade jag lämnat blommorna kvar

för att fröså sig, men nu är det för sent för det, så jag knipsade av dem och tog dem hem.

Sommarens sista bukett. Det är det.

En vecka tog knoppen på sig innan den börja veckla ut sin flortunna kjol.

Hade väntat mig en öppen blomma följande dag, men på morgonen hade

alla kronblad redan ramlat ner. 

Kanske är det så det skall vara? 

Sommarens sista blomma dansade bara en natt.

En flyktig stund av kvarglömd sommar. 

HALLOWEEN, KEKRI OCH ALVABLOT

 Snart är det halloween-helg. Jippiii....???

Nja, jag kommer nog inte att någonsin ta till mig den högtiden. Så säger jag varje år.

Den är för mig för vräkig och ful (förlåt) i tiden då naturen går mot en vila och tysthet, 

och det finns tid för eftertanke och att samla krafter i det kravlösa skymningsljuset. 

Jag är inte ensam med min avoghet mot Halloween, och många skyller på att det

nu är ett sådant där vräkigt Amerika-tjafs. 

Och visst är det ju så, det kan man väl inte förneka, men historiskt kommer Halloween-

firande till USA i medlet av 1800-talet från Irland med immigranter som 

flydde hungersnöden och nödåren som härjade på den tiden. 

Det känner många till. 

Men det var först rätt nyligen som jag fick reda på att 

en del av den irländska traditionen Halloween anses ha historiska kopplingar 

ända till vikingatiden. Kelterna börja anamma delar av vikingarnas traditioner och seder

under de århundraden som vikingarna härjade på i dagens brittiska öar. 

Och varifrån vikingarna kom, det vet vi ju. De var våra gossar, från våra breddgrader, 

eller hur man nu skulle uttrycka det? 

Vikingarna firade band annat höstblot. 

då man tog farväl av den ljusa tiden och 

välkomnade mörkret. Eller kanske de firade Alvablot?

Man vet egentligen rätt lite om hur höstblot eller Alvablot firades på förkristen tid. 

Man man har tolkat att det har med tiden för slakt. Tidsmässigt torde höstblot 

firats tidigare på hösten (i september, vid höstdagjämning) och Alvablot någonstans

mellan medlet av oktober till början av november. 

Slakten har helt klart en koppling mellan liv och död - den enas död, den andras bröd. 

Kanske offrade man blod till alverna? Alverna som man ansåg bodde i 

de gravrösen som var den tidens gravgårdar. 

Och där har vi en koppling - kanske något svag - men ändå en 

koppling till dagens Halloween. 

I Finland har man haft en egen höst-högtid, Kekri. 

Den firades lite på olika tider i landet, allt berodde på när man blev klar 

med skörden, men ofta var det just i dessa tider, i oktober. 

Då skulle det firas och man skulle äta så man sprack och ta det lugnt. 

Umgås med släkt och vänner. 

Offra till andeväsen och besöka gravar. Tända eldar och ljus. 

Lite som ett mischmasch av allt från skördefest till det som vi i dagens läge

känner till som julfirande. 

Vi kanske inte tänker på att det firande vi har idag, de seder vi 

håller fast vid har bra mycket längre rötter än vi kan ana. 

Eller som vi är medvetna om. 

Och att det i denna tid på året finns så mycket mystik, 

andlighet och gåtfullhet som vi kanske kan känna av då

vi går till gravgården för att tända ljus på gravarna. Kanske

tycker vi att ljuden vi hör från skogen då mörkret lagt sig är 

främmande och skrämmande. För vem vet, kanske alver och vettar

vågar sig fram först efter mörkrets ankomst? 

Kanske kan vi känna en rofylld vila i att glo in i 

ljusets låga och ana något. Vad? 

Det är upp till var och en att känna. 

FROSTNATT

 Tidig väckning i morse, eller för mig tidig. 

Klockan ringde klockan 6 för att jag skulle hinna köra min 

bil på service, skall inlämnas senast 6.45. Gäsp! 

Genast när jag jag kom ut såg jag att bilarna hade en frosthinna

på vindrutorna och när jag satte mig i bilen visade mätaren som

kallast på -3 ° C. Och mörkt är det! 

Känner mig privilegierad som kan fortsätta jobba på distans, att man

inte måste ge sig ut i den kalla och mörka morgonen. 

Känner att det, för min del är just det som triggar igång en

höst-trötthet. Får jag börja mina arbetsdagar i mjuk belysning, 

med en kopp kaffe och lite lugn musik, eller bara tystnad så 

känner jag knappt av att det har blivit mörkt och kallt

och senhöst därute. 

 Men den här morgonen påminde mig om det. 

*

Idag, då jag är ledig från mitt ordinarie jobb skall jag samla

ihop de foton som jag skall använda i familjens årsbok. 

Det är aldrig svårt att hitta bilder, men det börjar bli alltmer

knepigt att hitta på vad jag skall skriva. Åren är ju ändå 

rätt lika på något sätt. Det känner jag att det är här på bloggen också. 

Dessutom har ju åren med corona bidragit till att utrymmet man lever i 

liksom har krympt. Och i år har jag ju varit månader på stugan och

även om livet där är underbart och skönt så är det ändå ganska

händelselöst för att vara ärlig. Trivs ju förfärligt bra med

den sortens tillvaro men väldigt tacksamt att skriva om är det inte...

*

Väntar hem gubben idag, han har varit till Sverige några dagar

för att hjälpa sin syster där med ett och annat. Jag trivs ju för mig själv,

men det skall vara riktigt skoj att få hem honom. Stundvis har det varit

lite väl tyst här hemma faktiskt. 

Nu hör jag nyckeln vridas om i låset och jag 

skall gå och ge en kram och sätta på kaffet. 

LÅT OSS TALA DOFTER

Känner att jag hade minsann en jättetur som hittade en trevlig, 

kunnig, och svensktalande (bonus) frissa bara ett stenkast från där jag bor. 

Men det som var märkligt med den frissa-salongen var att den var 

totalt doftfri. För att frissan själv blivit allergisk för dofter. 

(Så hon klipper enbart, färgar tex inte håret och använder enbart

medel som inte doftar och önskar att man kommer o-doftande till salongen). 

Vilket jag gjorde men fick mig också att tänka mer på det här med dofter. 

Det är inte så att jag är på något sätt ett vandrande doftmoln,

men jag gillar när det doftar gott. När jag doftar gott. 

Men känner ibland att jag inte är sinnebilden för de där

superblommigtkvinnliga dofterna som ändå många parfymer är. 

Är en stor vän av CLEAN-parfymerna och har några av vilka dofterna

'Warm Cotton', 'Fresh Laundry', 'Rain' och 'Warm Cashmere' är favoriter. 

Men nu till hösten kände jag att jag längtade efter nåt "tyngre" som inte skulle vara

sådär femmefataledramaqueenkvinnliga - vilket liksom inte heller är helt jag. 

Då mindes jag en doft som jag testade under någon resa på något

flygfält - måste ha varit innan pandemin - och att jag inte alls

blev speciellt förtjust i den i shoppen, men väl när den fått landa på huden

ett tag. Det vill säga när jag satt i flyget någonstans bland molnen så 

inser jag hur underbart doften utvecklat sig och jag sitter och sniffar på min 

handrygg resten av flygresan. Lite knasigt, jag vet, men det är nu så där ibland. 

Sedan kom koronan och man reste inte så det störde och jag glömde bort

hela parfymen. Men nu, då jag besökte den doftfria frissan på blev mitt 

minne efter doften liksom aktiverat på något bakvänt sätt och jag måste

leta fram parfymen. Jag skriver parfym, för jag tycker om det ordet, men 

i praktiken talar jag om Edt - bara för att vara tydlig ;). 

Den heter alltså Eau Duelle av ett franskt företag som jag aldrig hört om

innan, Diptyque. Hittar parfymen på nätet och läser att den egentligen är

framtagen för att passa både kvinnor och män. Unisex. 

Hm...klickar hem den och hoppas den är lika bra som jag minns. 

* 

Och om den är! 

Den är just så varm och lågmält lyxig som jag mindes att den var. 

Tycker nog att den är lite mer kvinnlig, om jag skall vara ärlig. Har 

lite svårt att tänka mig den på en man, eller nja...kanske ändå. 

Den är liksom varm, kryddig, men absolut inte tung. 

Måste googla lite vad man blandat ihop för att få doften och hittar att där finns

Vanilj, elemi (en slags trähartser), kardemumma, en, rosépeppar, rökelseträd, 

svart te, bergamot, ambra, mysk, saffran

Nu kan jag ju inte påstå att min näsa skulle kunna direkt urskilja men

främst är doften (i min näsa och på min hud) som just träig vanilj, alltså inte söt.

Inte som vaniljglass för att vara tydlig, heh. 

När jag läser mysk så kan jag ana det också, men bara lite. 

Så det kryddiga. Kardemumma, rosépeppar, en? Kanske bidrar det till att det inte är 

så blommigt. Kanske lite österländskt men på ett mjukt sätt. 

Inget tungt alltså. 

Men vad är ambra? 

Fram med google. Och läser att ambra är: 

"En gråaktig, vaxartad substans från kaskelotens tarmar, bestående av 

kolesterol, oljor, bensoesyra, amperen och andra ämnen".

(vad dessa andra ämnen från tarmarna är lämnas onämnt - kanske bra så)!

Jaha...jasså det är DET som doftar så gott i min parfym! 

Lite tarmsekret...

Och mysk då? 

Ja det kommer ju ursprungligen från ämnen som myskhjortarna

har i sina testiklar, det har man ju läst om. Lättad att det numera oftast 

ändå används syntetisk myskdoft till parfymer. 

Men ambra? 

Hur kom man ens på att lukta på det? In the first place?

Strunt i det! 

Det är i alla fall en synnerligen god doft, denna Eau Duelle! 

Fick också en testdoft till av samma tillverkare;

'Tamdao', riktigt härlig den med! 

I övrigt har jag roat mig åt att avnoppa mina grovtröjor. 

En riktigt avkopplande syssla medan man lyssnar på någon 

podd eller en ljudbok eller bara låter tankarna vandra iväg medan

noppätaren tuggar i sig noppor och efterlämnar en nästan 

"ny" tröja. Investerade i en lite bättre (får man hoppas) nopp-ätare

efter att den gamla (billiga) som jag hade tog en rejäl tugga av en av mina

tröjor och förorsakade mer skada än nytta - om man säger så. 

Hoppas den här kan bete sig bättre och göra ett bra jobb.