Vargen ylar i nattens skog, han vill men kan inte sova.
Hungern river Hans vargabuk, och det ä kallt i hans stova.
Du varg, du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig.
Vargen ylar i nattens skog, ylar av hunger och klagan.
Men jag ska ge'n en grisasvans, sånt passar i vargamagar.
Du varg, du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig.
Vargen ylar i nattens skog, och hittar sig inget byte.
Men jag ska ge'n en tuppakam, att stoppa ner i sitt knyte.
Du varg, du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig.
Sov, mitt barn, i bädden hos mor, låt vargen yla i natten.
Men jag ska ge'n en hönsaskank, om ingen annan har tatt 'en.
Du varg, du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig.
Så låter Vargsången som Astrid Lindgren skrev till filmen Ronja Rövardotter. Och på den tiden man kan tänka sig att sagan utspelade sig var vargen kanske ett reellt hot mot barnen, men även i sången kommer det fram att ungen kommer att skyddas till varje pris, men inte döda den utan genom att dela med sig av den föda som finns att tillgå.
Så kom det sig att vi i dagens läge har våra hundar i våra hem. Från att man delade på födan. Lyckades leva sida vid sida.
Men med dagens (få) vargar verkar det vara en totalt omöjlig uppgift i Finland. Sällan jag numera orkar sätta morgonkaffet i vrångstrupen men när jag här för en vecka sedan läste om att det planerats skjuta bort en hel flock (!) med vargar på åtta stycken som lever i ödemarken längs gränsen till Ryssland. Rubriceringen löd "Var, om inte i de mest ödsliga trakter i Finland, kan vargen få leva, om den inte får leva där?"
Och jag kan bara vara enig.
Varghatet har blivit helt absurt.
Vargen har inte dödat någon människa i Finland sedan 1880-talet.
Och visst kan det hända att en och annan jakthund har fått sätta livet till vid ett möte med varg, men är det inte å andra sidan rätt så förståeligt att vargen jagar bort/dödar ett djur som kommer in på samma jaktmarker. Klart det är en stor förlust för jägaren. Men har man valt en sådan hobby så får man väl ta riskerna? Jägaren kan gå till butiken och köpa sig en korv om jaktlyckan inte stått bi. Det kan inte vargen. Eller något annat rovdjur.
Men varför vill man skjuta bort en hel flock i ett område som bara är mer eller mindre ödemark. De gånger jag varit och fotat varg är det i närområden där även denna flock lever. Det är rena rama ödemarker. Skog efter myr efter skog. Vargen är ytterst försiktig och även om de kommer fram så man kan få en bild på dem så är det, som på vargen på bilden, med svansen mellan benen. Alla med hund vet att det är lite motsats till att glatt vifta på svansen.
I området som nu denna vargflock lever i finns förhållandevis lite älg. För att vargarna (och björnarna och järvarna som det också finns i området) håller älgstammen i schack. Ganska naturligt eller hur? Nu vill man skjuta bort vargarna så att älgstammen skall öka och...tadaaaa...då kan man ta betalt av jägare från andra håll, både från inlandet och från utlandet som vill komma på älgjakt-safaris till området. Möjligen ligger det ett litet eget intresse för de lokala jägarna att tjäna en slant på dessa jakt-turister.
Så i vems intresse är det att skjuta bort vargflocken?
Inte är det för att skydda barnen. Utan för att förtjäna pengar på det. Man skulle tro att det fanns områden i Finland med rikligt med klövdjur att jaga. Till exempel här i södra Finland finns väl knappast någon som inte svär i den enorma mängd hjortar och rådjur som käkar upp allt i våra trädgårdar. Hjortkrockar är mer regel än undantag på våra vägar. Inte liksom en fråga om om man krockar med en hjort utan mera när man gör det.
Och faktum är att den här obalansen är människans påhitt.
Man vill inte ha vargen hit till tätbebyggelsen för att jaga våra hjortar, för då blir vargen för van med människor och på det sättet ett problem. Men inte får den finnas i ödemarken heller för där vill man etablera nya jaktmarker för människan. Ständigt denna människa som alltid går först.
Till all tur blev det tillräckligt mycket uppståndelse över detta beslut att skjuta en hel flock vargar på en gång, så det blir nya utredningar. Och förhoppningsvis klokare beslut - ur naturens och ur biodiversitetens synvinkel. En vargflock begriper ju inte att det är frågan om människans snålhet och kanske ännu värre - politik. Hur locka fler röstare till ett visst parti.
Det är ju val på kommande.
I övrigt tror jag inte det är många människor som spontant sett en varg i naturen. Jag har mött varg tryggt från gömsle ute i ödemarken. Och även där har vargen varit skygg, försiktig. Väldigt hundlik och på det sättet bekant i sitt beteende. Men på inget sätt aggressiv. Vad är det som säger att om man väljer att bosätta sig i varg-trakter att man skall ha rätt att hålla hunden ute i naturen/på gården där den kan råka ut för en vargattack. Det skulle ju inte falla oss in här i huvudstadsregionen att kräva att få hålla våra hundra lösa på tomter och i naturen och ropa att bilismen borde avverkas för att våran "Jeppe-hund" skall få tassa fritt utan risk för olyckor.
Du varg, du varg...
...låt vargen yla i natten.
