Både fåglar och andra djur är extremt noga med att se till att fjäderskruden
eller pälsen är i så bra skick som bara är möjligt.
För de som lever därute i det vilda är det en fråga om liv och död.
Inget mer - och framför allt - inget mindre.
Från mitt hemkontorsfönster har jag utsikt över en fågelholk där ekorren
ofta övernattar i. Så här på hösten kan den krypa in till sig
redan tidig kväll, och ut kommer den vid morgonkaffet så där.
Och varje gång är det långa stunder av pälsvård som gäller.
Både kväll och morgon.
På kvällarna kan jag också se hur fasanerna lägger sig till ro i
de täta granarna i trädgården. Samma sak där.
Det är ett fasligt putsande och fejande innan de kommer till ro.
På bilden ovan badade gråsparvungarna i en pöl regnvatten som
bildats bland Salutorgets kullerstenar.
Minsta lilla möjlighet till att rengöra sig och putsa sig ren tas.
Skitiga djur är döda djur. Och det vet de. De vilda.
Men så kommer vi inomhus. Och stöter på katten.
Också den domesticerade jägaren vårdar sin päls med stringens.
Katten har insett att om inte avtalet med människan håller så
gäller det att vara förberedd på att klara sig själv.
(hunden, och ett gäng andra husdjur, har ju outsourcat sin pälsvård till
oss människor - så kan man också göra. Om det är ett smart drag
är sedan en annan fråga...)
Jag tror katten är lite smartare där...
Själv har jag också försökt mig på att vara lite smart och
"pälsvårdat" mina vandringsskor idag.
Jag har alltid faktiskt gillat att vårda mina skor, något jag fått med
modersmjölken misstänker jag.
Jag har gått in dem ett tag nu och lämpligt nu till dessa höstiga ösregn
var det dags att se över dem ett varv.
Någon sade åt mig i tiderna att om vattendropparna rullar av skon som
små pärlor, då är allt väl. Om inte bör man göra något åt saken.
Personligen är jag snäppet skeptisk till alla spray som lovar att
göra skorna vattentäta. Jo, kanske...men HUR vattentäta?
Talar vi duggregn på stan, eller klampa genom kärr-täta?
(jo, jag vet att det finns gummistövlar....)
Nå, oberoende så behandlar jag mina vandringsdojor med vax.
Inte olja. Vax.
Det har visat sig så mycket bättre!
Jag använder samma vax som till oljerockar.
Om jag säger Barbour så vet de flesta vad jag talar om.
Har funkat så bra!
Dagens vaxning blev dock lite slarvig, i vanliga fall tar jag loss
snören och tar god tid på att vaxa alla små sömmar och så.
Men nu hoppas jag kunna komma iväg i morgon på en liten tur,
så det blev mer som en extra förstärkning för att få skorna att
hålla måttet i detta höstrusk.
*
Jag har ändå satt en rejäl slant på sköna vandringsskor,
så varför skulle jag inte satsa lite tid på att vårda dem på bästa sätt?
Borde vi överlag bli bättre att tänka på det sättet gällande en hel del av
det vi skaffar oss?
Göra vad vi kan för att motverka "slit-och-släng"? För tänk om vi
någon gång inte har möjlighet att skaffa nytt bara för att vi slarvat i vården?
Inte kan djuren göra det heller, skaffa ny päls eller fjäderskrud för att de
inte orkat bry sig om det de har. Har man slarvat, ja då går det dåligt.
Vi människor har det enklare.
Vi kan oftast skaffa nytt, men frågan är:
Borde vi bli bättre på att vårda det vi har?
