GRÅVÄDER...

I går.

Efter att suttit en massa timmar lite obekvämt framför datorn, så kändes det 

att en promenad skulle sitta fint! 

Morgonens fina snötäcke hade blivit till lite småtråkigt gråväder, så jag tänkte att

det kunde vara skoj att ha något "att se fram emot" på promenaden.

Packade några vedklabbar, lite kaffe i en termosmugg och lite tuggben åt hunden.

Ett fuskskinn rymdes med och en sittdyna knöt jag fast på ryggsäcken.

Jag avskyr att bli blöt och kall om rumpan. 

Efter en tur genom skogen kom vi till stranden och det kändes läge att tända en brasa.

Så lite det egentligen behövs för att en alldeles vanlig promenad 

blir lite mer.

Kaffet hade jag kunnat dricka hemma, men så mycket bättre smakade det

här vid elden på stranden.

Grått och vått är det i naturen.

Sjöfåglarna låg och tryckte i någon annan vik.

På höll flög svanarna förbi, men det var allt.

Där satt jag med hunden och kände mig lite barnsligt glad

över utfärdskänslan som direkt infann sig. 

Gråväder i mars på en strand är inte det vackraste man kan fånga på bild,

det måste man ju medge.

Men syrerikt och uppfriskande är det.

Och absolut värt att släpa med de där klabbarna.

Och dynan.

EH...VINTER...

Medan jag sov landade ett mjukt lager snö över hela landskapet och förvandlade

ljuset och ljudvärlden till något helt annat.

Jag visste ju att det var på kommande, snön, men det känns ändå märkligt att gå ut i ett vinterland.

Jag har det gott i stugan, varmt och gott, och har planerat att ändå sitta inne 

och knappra på tangentbordet hela dagen, så på det sättet är det inte så stor skillnad

är det snö eller inte. 

Men det är snö.

Mars-snö. 

Eftersom stugan är sådär pytteliten, och jag behöver använda stugan för lite vinterförvaring av 

endel utemöbler, så är det bara så att de åker ut på direkten då man kommer hit för att 

"öppna upp". 

I krukorna planterade jag i höstas silvertråd vilket var ett bra val.

Lite onödigt kanhända, men jag tycker själv om att det känns lite välkomnande,

även om man på vintern kommer till en kall, obebodd stuga. 

Och så ser de fortfarande fina ut - där under snön.

Inte som ljung och calluna som bara ser risiga ut så här mot vårkanten.

'

Bara att inse att det nog dröjer ett litet tag innan man tar sin kopp morgonkaffe

och sätter ner sin rumpa på dessa metallstolar.

Men där är de, färdiga i väntan på värmen...

I växtriket är det riktigt tyst än.

Inga tecken på lökväxternas spetsiga toppar, inga knoppar på buskarna.

Men den rosa julrosen som än har sitt skyddande täcke av granris på sig 

visar glatt upp sina knoppar där under granriset.

Nåt är på gång i den karga skärgården.

Jag lämnar täcket på ännu en tid. 

Jorden är frusen och isig.

*

Jag går in och börjar med mitt.

Vinterns återfall eller inte.

VÄNTA VÅR I BLÅ STUNDER...

Så jag har längtat ut hit till stränderna och skogen.

Ofta, ofta har jag tänkt hur lyckligt det skulle vara att ha möjligheten att möta

våren härute i skärgården lite längre stunder än något veckoslut nu och då.

Visst, det är bättre än ingenting, men att få vara här längre stunder åt gången - det har jag längtat till i år, årtionden och åter år. Någon gång skall det väl gå?

Det har varit mitt jobb - naturligtvis, men också ungarna mina som man inte kan rycka upp från sina

skolbänkar och placera dem ute i en liten stuga mitt i ingenting i några veckor.

Ungarnas pappa har alltid jobbat som privatföretagare med årets jobb-topp på vår och sommar,

så ja...det är inte så att man kommer med den fantastiska idén att han ju då skulle ta

hand om hela markservice-avdelningen. Utöver att han jobbat dygnet runt. 

Nja...näe...det förslaget hade inte fallit i den bästa av jordar.

Om jag ens skulle kommit på den tanken att föreslå det. 

Men nu. I år?

Blir det möjlighet till flera och längre tider härute i vår, det vet jag inte än.

Nästa vecka startar ett nytt projekt, och efter den veckan är jag bra mycket klokare

hur mycket jag kommer att kunna göra grejer på distans.

Att inte ropa hej innan man är över bäcken, 

det har man ju lärt sig...men ett litet försiktigt kanske, kanske

är väl inte fel? 

De är nästan alla här i viken redan.

Bara skäggdoppingen saknas.

Men svanparet, kniporna, skrakarna, gässen, änderna...alla inräknade so far. 

Och idag såg jag vårens första fjäril! 

En brun flickfjäril - hahaha - vilket roligt namn! 

Lite som Tant Brun...

Men flickfjärilen - den bruna, är bland de första fjärilarna som flaxar omkring.

Och tidigt är det, temperaturen är just på plus-sidan och vinden kall.

Och tills i morgon har de lovat snöstorm! 

På kvällen började det samlas moln som tunga och mörka började rulla in.

Känns märkligt att man enligt prognosen skall vakna till ett vintervitt snölandskap 

i morgon bitti där allt och alla andra tecken lovar vår.

Innan mörkret lade sig gick jag en sväng i skogen.

Den blev snäppet längre än jag tänkt mig. Så där en timme längre för

min inbyggda kompass - ja den skall man inte lita på - visade helt år skogen, igen! 

Den har aldrig fungerat speciellt bra...

Så ja, fråga aldrig mig om vägen. Någonstans. Någonsin.

Jag ger inga garantier om var man hamnar då.

*

När jag smått började tycka att det skulle vara läge att hitta hemåt i 

den mörknande kvällen så kom ett rejält gäng tranor inflygande.

De var några hundratal och kom på låg höjd.

Vårlycka! 

*

Och ja, jag hittade ju hem till stugan, även om jag kom

ut till vägen på ett annat ställe än jag tänkt.

Rätt så mycket annat ställe, om man vill utrycka det vänligt upplyftande...

Just det ja, tips på någon bra karta-app för hopplösa "orienterare"?

KASTA VINTERPÄLSEN...

Det blev lite överraskande några dagar ledigt över så jag packade hunden

i bilen och styrde till stugan för att väcka upp den från vinter-idet.

Det är en aningen kylig syssla att göra det, i synnerhet för Aida som tog ett litet 

ofrivilligt dopp bland isflaken. Jag hann faktiskt aldrig se att hon gick genom isen

innan hon var uppe igen. 

Stackaren, hon som inte gillar att simma ens på sommaren när vattnet är varmt! 

Inte är det speciellt varm i stugan heller. Trippla tröjor och ylleschal, utebyxor och yllesockor.

Vi brukar be vår snälla granne komma ett dygn innan och knäppa på elementen, 

men nu blev det så att jag bestämde mig i morse...

Och ja, nu är jag är.

Det blir nog varmt till natten. Tror jag. Hoppas jag.

Det är stor skillnad att komma på hösten och så här på våren.

Det är som om stugans stockar lagrat all vinterns kyla och vägrar släppa den

hur jag än värmer och eldar och håller på.

Men det är härligt att vara här igen.

Och en av oss har kastat vinterpälsen.

Med det utlyser jag stugsäsongen öppnad.

JAG SER BRA UT...

Sliten vits, men känslan av rena fönster är oslagbar.

Jag hatar att tvätta fönster, men älskar resultatet.

Lite så där som med mycket i livet.

Resan är väl sådär, men målet är riktigt skoj.

Som att jogga, eller att gå på gym. 

Det är ju inte alltid så himla skoj just då och där. 

Personligen tycker jag till exempel att stunden i duschen efter en löprunda är 

trettio miljoner gånger skönare än stunden i snöstorm vid 3 km. 

Ja, ja...men idag tvättade jag fönstren. Det var inte en dag, eller vecka, eller ens en

månad för tidigt. 

Filtret av naturligt damm och smuts har varit av den kalibern att solen fått jobba

hårt för att få sina strålar att tränga in i vårt näste och hem. 

Men nu ser jag, och alla andra som befinner sig innanför dessa glasrutor,

igen klart och tydligt på världen utanför.

Det snöar. Där utanför.

På en kvart förvandlas trädgården från försiktig vår till vinter igen.

Och jag envisas och fortsätter med att skura fönster.

I år har jag dock sällat mig till skaran av personer som övergett

hink och trasa, fönsterskrapa och tidningspapper och suger upp

tvättvattnet från glasytorna med en sådan där lustig 

tingest

som visat sig vara ett bra köp och en riktigt användbar och fungerande pryl.

Ett bra köp och dessutom också ytterligare en fungerande pryl är också att köpa

ranunkler för att på något sätt förskjuta den återkomna vintern 

på flykt igen.

Man vill så gärna, så lätt, övertala sin själ och sitt sinne om att det är vår.

Även om marsvåren, på dessa breddgrader, kan vara så lynnig och svårflörtad.

*

Men fönstren är rena. Trots snön är det ett vårtecken lika gott som något annat.

Eller hur?