...och väldans praktiska.
Jag tror att jag mer eller mindre under hela mitt vuxna liv haft någon form
av röd tråd genom det mesta som gäller hur jag vill leva, vad jag väljer att
skaffa mig och hur jag vill att mitt hem skall se ut.
Den röda tråden har nog varit att i mån av möjlighet alltid kombinera
skönhet i ting med det praktiska.
Och undvika plast så långt det går.
Och så det därtill att dessa ting, som helst är sådär vackra, också
har en funktion i mitt hem, i mitt liv.
Visst finns det pynt för pyntets skull, men faktiskt rätt lite.
Det mesta används.
Och det som används får gärna vara vackert.
Som här...en suddig bild över ett stilleben på vedspisen.
Och ändå ett synnerligen levande sådant.
Jag använder brödspaden.
Jag använder också flaskborsten som syns lite dåligt.
För jag använder också glasflaskan.
Jag använder också ljussläckaren. Ibland tycker jag att det blir så
rökigt att blåsa ut många ljus, så då föredrar jag att använda släckaren.
Och så dammvippan.
På riktigt!
Jag älskar dammvippor.
Bara den där känslan att få gå omkring inför en städning och
dutta lite här och lite där som man annars typ aldrig "dammar"
Dammvippan är så fin i sina rörelser så man kan damma bland det
finaste och sköraste utan att röra en fjäder.
På annat än självaste dammvippan, vill säga.
Men jo.
Jag älskar dammvippor!
Finns inget vackrare och roligare att städa med.
Och jag menar det! Testa!
Sen har vi de där glasklockorna som var så populära i inredningen för några år sedan.
Eftersom jag ju tyckte att de var - och är - vackra på många sätt,
så har de nu faktiskt fått en funktion också.
Kanske något de alltid längtat efter. Att vara till nytta också.
Och sådant gillar jag som sagt.
Nytta med nöje med skönhet för öga och själ.
Och ja...katten ja.
Hon är absolut den största skönhet en gård kan ha.
Och medveten om det. Det är hon.
Men visst, även hon gör nytta.
I morse hittade jag igen en samling möss framför trappan.
Och ja...jag gillar nog skarpt mina vackra ting.
För de gör min lilla vardag lite vackrare.
Och när praktiska ting är vackra och vackra ting är praktiska.
Då blir det liksom en balans som känns.
I det man ser och i det man gör.
Man är i vardagens skönhet på ett naturligt sätt.
*
Tänker ibland att för många som inte har detta behov av skönhet omkring sig kan
denna ständiga längtan efter det vackra verka underlig och konstgjord.
Jag vågar påstå att för oss som har denna längtan i själen på något vis,
är det inte alls konstigt. Det är lika naturligt som att längta efter frisk luft,
en skön bastu efter en arbetsvecka, en god middag, en träff med någon man saknat.
Det handlar om att hitta hem på ett plan.
Det finns de av oss som bara känner oss hemma där det är vackert.
Är det sedan en gåva eller en förbannelse....det tar jag inte ställning till här.
Men om man har den längtan. Då vet man precis hur det känns när man hittat rätt.
Och för mig är det ultimata YESSSS!!! när jag lyckas kombinera det
vackra med det praktiska.
Då känner jag att jag "vunnit" på flera plan.
Jag slipper ha fula, och onödiga, ting i mitt hem.
Och jag kan, tack vare vardagstingens skönhet, njuta av att göra även de
mest trista sysslor. Som att städa till exempel.
Så länge leve dammvippan!
***
Och katten!