PROVSTARTA LITE PLANTERINGAR...

...idag kröp värmegraderna upp till tvåsiffriga plusgrader.

Aj, aj, aj så det kändes bra i en odlar-själ! 

Passade på och lät plantorna av timjan som varit utlånade och 

fått agera mäss-mannekänger på trädgårdsmässan senaste helg, 

komma ut och känna på lite sol och syre efter dagar inne i en varm och mörk mässhall.

Än lär det dröja innan de får stanna utomhus, men en liten timme eller två fick de

njuta sol medan jag pysslade på med annat. 

Med ett ansenligt antal ekar på gården känns det som om fjolårslöven aldrig tar slut även om 

man krattat på hösten. På något sätt känns det som om de kryper fram

på nytt från sin eklövs-gömmor så här på våren.

Men skiner solen och det är underbart nästan somrigt varmt så

är det väl okej att kratta lite här och räfsa lite där.

Sällskapet somnade i solen.

Inte så mycket till sällskap liksom...

Våren känns verkligen tidig i år. Hittade en bild från något år tillbaka.

Tänk, då var det en halvmeter snö ännu på marken vid den här tiden! 

Helt otroligt. 

Nästan så att det blir lite knepigt att inte låta sig förföras och plantera en

massa grejs. Det lär ju bli kallt ännu en sväng innan det blir sommar på riktigt! 

Men buxbommen, den fick åka in i sina krukor permanent idag.

Blir det riktigt kallt ännu så får jag helt enkelt ta och täcka in dem i fiberduk.

Det kändes alldeles för lockande att få plantera något i alla fall, en dag som denna.

Lite provstarta säsongen och få känna mylla under naglarna igen.

*

Och så petade jag ner lite vitlöksklyftor i jord i några krukor på köksbänken.

Sådde den knepiga jätteverbenan - få se hur det går...

kram i vårsolen! 

TRYCKA ENTER...

...ni vet den där känslan?

När man (äntligen) rott något i land, fått något klart och får trycka på  

enter en sista gång och gör det med en liten knorr i handrörelsen. 

Som en kapellmästare som markerar låtens slut. 

Punkt! 

Idag fick jag äntligen iväg en sista del av text som jag 

jobbat med och lovat leverera innan deadline (på måndag).

Så hurra, hurra...ligger före i tidtabellen! 

Bra är det, för i morgon skall jag igen vara på trädgårdsmässan i Helsingfors

och prata mig varm om det här med Bokashi-kompostering.

Jo jag lovar! 

Det kommer ett riktigt ordentligt inlägg om det alldeles snart! 

Det är bara så att det är en så himmelens toppen grej, så jag vill ha tid och ro och 

tanke att presentera det på ett bra sätt. 

Under ett par mässdagar har jag ju nu sett vilket enormt intresse det väckt! 

Men det återkommer jag till! 

*

Nu skall jag dra mig till fjäderholmarna. 

Mäss-dag i morgon = skönast att vara utsövd då.

KVÄLLENS SISTA STRÅLAR...

....idag har förvisso solstrålarna mest lyst med sin frånvaro och dessutom har de gått och lagt sig för länge sedan. Om de hade lyst vill säga.

 Så bilderna är från någon dag sedan. En solig och nästan varm kväll när det blev lite trädgårdspyssel

och hundar som inte ville in alls.

Den gamle jackrusselterriern Atte levde upp och snusade glatt omkring bland fjolårslöv och nygrön

gräsmatta. Det blir ju alltid sådär när man har ett gammalt djur att man går omkring lite hela tiden

och kollar in och försöker avläsa hur hunden egentligen mår. 

Jag vet ju att tiden är så att säga begränsad för en hund som närmar sig femton år

och jag vill inte att mina djur skall behöva lida. 

Men än är han pigg för sin ålder - just nu.

Och njuter vår i trädgården.

Den betydligt yngre Aida är också glad över vårljus och så men samtidigt 

sådär lite onödigt fokuserad på fasanerna i trädgården.

Vi kommer inte ifrån att hon är en naturbegåvad jakthund - milt uttryckt.

Så det blir att hålla lite extra koll på henne också, fast på ett helt annat sätt.

Med Atte är det mer att ha koll på hans hälsa och överlevnad.

Med Aida är det mer att ha koll på andra djurs hälsa och överlevnad - 

då hon är i närheten...

Det är ju så som det blir när man har djur. Man har det där ansvaret.

Att se till att de har det bra men samtidigt att även ens egna djur är och beter sig 

så att de inte stör andra djur. Synnerligen viktigt att tänka på det nu när

det snart börjar finnas en hel del djur-ungar ute i naturen.

En gosig soffpotatishund kan, om man inte har koll på den, 

förorsaka en hel del elände bland vilda djur.

Så tänk efter innan du släpper din hund fri i naturen.

Så viktigt att man har koll på dem.

Jag tror jag tjatar om det här varje vår.

För det är viktigt. 

Att ge bobyggarfrid åt de vilda djuren.

Bobygger gör även hasselbusken - även om det inte kanske inte

är så spektakulärt som mången annans familjebildning i vårkvällen.

Men ni ser? Där är han och hon.

På date. På samma gren. 

Love is in the air.

Det byggs bon lite överallt just nu.

Och att fåglarna kommit igång är kanske det mest tydliga.

Det kvittras och skvattras i buskarna och det kollas in holkar och 

lämpliga grenklykor i trädgårdsgranen.

Och jag passar på och bjuder på lite extra lyx i form av nytrimmade 

hundhår. Kammar också genom kattens päls som nu släpper massor med mjukaste ull

som försvinner i ett nafs när jag lägger ut det.

Jag vet ju att min katt onekligen tar någon fågel i sommaren. Jag vet.

Så för att kompensera det så tänker jag att hon får bjussa på finaste, varmaste ullen

i fågelbona så kanske någon unge extra klarar sig.

Himmelens teoretiskt tänkt. Jo tack, jag vet.

Men ändå. 

Att ge något tillbaka är ju ändå att försöka gå mot en jämnvikt.

På något sätt.

NÄR HJÄRTAT FLADDRAR TILL...

...ja, jag kommer nog aldrig att tycka att någon blomma är så fin som julrosen.

Och när våren kommer och den står där, ja då blir jag bara riktigt 

fladdrig i hjärt-trakten. Varje gång! 

Efter påsken har det varit både det ena och andra projektet på gång, och

mellan de redan avtalade projekten så dyker det upp nya uppdrag.

Nästa vecka hittar ni mig på trädgårdsmässan i Helsingfors,

med på ett litet hörn med Bokashi - kökskompost Finland.

Väldigt intressant. Har skrivit några artiklar i ämnet till olika tidningar 

och mottagandet har varit oerhört positivt på alla plan! och från alla håll.

 Skall bli oerhört intressant att nu på trädgårdsmässan få möta människor som 

hållit på med Bokashi-kompostering en tid, men också att få berätta för 

de som inte ännu känner till detta hur oerhört enkelt och bara liksom genialiskt

det här sättet att ta hand om sitt köksavfall är! 

Men det kan jag skriva mer om en annan gång! 

Nu är det fredagskväll och koltrasten har tystnat därute i trädgården.

För idag. I morgon är han igång igen.

Och det är alldeles, alldeles underbart! 

Våren kommer med härliga jätte-kliv känns det som nu.

Precis som jag tycker den gör varje vår bara den väl kommer igång, 

och jag gör mitt bästa för att hänga med! 

Så där att det fladdrar till i hjärtat på en.

Och det är alltid bra det! 

KATTLOGIK OCH ANDRA TANKAR...

Hörde hur det krafsades ute på terassen, så jag steg upp från stolen för att släppa in katten.

Jag har lärt mig att det är bra att göra det i detta skede av krafsandes, för följande steg var att 

katten drar med klorna över fönsterrutan och DET ljudet brukar jag försöka undvika in 

i det sista. 

Nå, väl ute på terassen så ser jag bara svansändan när katten tar ett jätteskutt upp till

några utstående stockar. 

Katten blickar ner som om hon ville kolla att jag uppfattat vart hon tagit vägen.

Nämen, snälla Myrra! säger jag. 

Dörren är ju härnere! Vad gör du däruppe? Kom ner nu, lirkar jag.

Med det har inte katten en tanke på att göra. 

Uppoffrande kikar hon på fönstret till sängkammaren där under taket.

Hon har alldeles betydligt bestämt sig för något nu. 

För ner, det kommer hon inte! 

Så när jag märker att här hjälper inget lockande och pockande och katten bara jamar uppoffrande

så går jag då själv upp i övre våningen för att öppna fönstret.

Ja vadå? Varför skall man använda dörren när man kan ta den så mycket mer

krångliga vägen genom sovrumsfönstret högt upp.

Bara att försiktigt lirka in tassen mellan fönsterbågen och mer eller mindre

elegant häva upp sig och in.

Lite fokus är det enda som behövs.

Och jag är helt övertygad om att det här gjorde hon bara för att det var skoj! 

Visserligen använder hon den här vägen att komma in under sommarnätter då 

hon varit ute i skogen på jakt, men nu stod ju faktiskt dörren på vidgavel. 

Men nej, det dög inte. 

Och så kurade hon ihop sig på sängen och somnade gott.

Lite ryckte det i morrhåren nu och då när hon drömde om 

någon spännande mössjakt? 

Vad vet jag?

Men att den katten njuter att få vara här igen - det är inget tvivel om den saken.

Och inte är hon ju ensam om det. 

Även om vädret varit disigt och mulet. Även om vinden är kall och

luften råkall, så är det ändå alldeles härligt att vara tillbaka.

I huvudet vaknar nya idéer som man kunde göra i sommar.

Ingen risk att lillungen, som tyvärr inte hittat sommarjobb åt sig - än i alla fall -

skulle bli sysslolös. Nejdå, hans mamma har en masssssa goda idéer som bara ropar

efter lite tonårsmuskler.

Jau! 

Men nu skall det bli en skogspromenad. Har suttit inne mer än lovligt de här andra dagarna.

Dels har regnet vräkt ner, dels har jag jobbat på ett projekt som jag nu fått klart lite i

förtid, vilket ju bara är en bra. Hellre sitter jag inne och jobbar i regn och rusk

och kan ta lite ledigt sedan när solen skiner.

Konstigt va?

Men nu skall det nog bli att sträcka på benen lite.

En blek och lite ängslig sol kikar fram bakom talltopparna,

och min själ längtar efter en stilla vandring bland stammarna.

Skall försiktigt kika om man skulle se något liv i uggleholkarna.

Det är inte läge att kika in i dem nu ifall någon lagt ägg så kan de bli störda

och det skall man ju undvika. 

Men på håll han man försöka se om någon fjäder fastnat vid holkhålet.

Sådant.

Bäst att gå nu innan det blir mulet igen!