…fördelen med att man tragglat sig igenom ett och annat levnadsår är nog den
där sköna känslan av att man lyckats skaka av sig vissa "måsten" och att
det är helt okej. Men också det där att kunna luta sig tillbaka och minnas.
Nu låter jag som 102 - och riktigt där är jag ju inte, men lagom på väg att
kunna börja se bakåt också och det med lite perspektiv i kikaren.
Valborg och första maj är ju sådana där dagar då vädret spelar en viss roll.
Ganska stor roll. Och vädret kan ju vara precis hur som helst.
Jag tror det sitter en liten vädergud någonstans och myser över att en dag i året
ha den totala makten att strö vilket väder som helst ur väderpaletten över stackars
små nordbor som vill fira att vintern rasat.
Jag ser honom framför mig gnuggandes sina händer och mumlande i sitt långa skägg:
"Jaha, jaha, skall vi vrida upp värmen och strö sol över det arma folket, eller skall vi
kasta ner lite snö och hagel kryddat med en och annan stormvind?
Eller skall vi sprida regn över hela alltsammans så det absolut inte finns en endaste
torr fläck att breda ut sin picnic-filt på? Gärna så att ifall man iklätt sig högklackat så
låter det smasch-smasch vid varje steg i den mjuka parkgräsmattan."
Om vädret idag kan man väl bara tänka att gubben är på dåligt humör.
Eller har en sällsynt dålig humor!
Jag menar vad är det för idé med att skämma bort oss stackare med
sol och värme i veckor och sedan slänga snö, regn och hagel och åska(!)
i nacken på de stackare som vill klä sig i sin sommarstass, sjunga in våren
med lite gott i glaset? Eller sen de då som marscherar för någon saks
skull. Varför skall de frysa?
Sådant kan man bli förkyld av, vet jag väl.
Inte så bra!
Och sen vi andra som väljer att stanna hemma och kanske sett fram emot att
ta itu med den där lite bortglömda trädgården. Så lite rucola, peta ner någon
lök. Kratta det där sista som blivit ogjort, för att det hela tiden finns så
mycket annat, kanhända roligare, som tar av ens tid.
Plockar fram ylle-plaggen igen och försöker locka hunden ut.
Det går inte. Hon har förankrat sig i soffan och vägrar, vägrar, vägrar.
Gå själv! säger hennes blick.
Jag ger upp.
Sätter mig vid datorn och läser en stund.
Hör en liten röst inom mig som omisskännligt påminner om rösten till ett litet
dåligt samvete, som envist påminner mig om att jag har ett skolarbete som
f o r t f a r a n d e inte har blivit påbörjat på allvar.
"Tänk vilken chans nu när vädret är som det är och du ändå sitter inne.
Inte kan du vara i trädgården och inte har du orkat släpa dig till något
valborgsrelaterat heller…just do your shit!"
Slår dövörat till och rensar vidare bland mina foton.
Anser att det är viktigt och nödvändigt. Just idag.
Försöker samla ihop djurbilderna i en egen mapp för senare
användning.
Försjunker in i mitt och struntar i att regnet slår mot mina
fönster. Brasan sprakar och det är allmänt gott i min lilla tillvaro.
*
Plötsligt smäller det till och jag dras tillbaka till verkligheten.
En champagnekork landar vid min dator.
Ett mycket försynt sätt att påpeka att jag kanske kunde stänga ner.
Och om man nu lockar mig med champagne så är jag väl inte så där
förfärligt svårt övertalad.
Flörtar man med champagne så…!
När jag förbannat vädergudarna nog, både för egen och annans del
roar jag mig med att läsa igenom diverse första-maj-tal som pluppar
upp på nätet.
Internet - hur fantastiskt är väl inte det!??
Här kan jag sitta bekvämt i mitt soffhörn, njuta brasa och ett glas skumpa
(jo, det var alltså inte champagne, bara vardags-enkelt skumvin)
och läsa alla tal jag vill.
Jag behöver inte stå på ett regnigt torg i Tammerfors där polisen fått
ingripa för demonstranter. Inte för att jag annars heller skulle befinna mig i Tammerfors,
har aldrig ens varit där på Valborg, men ni vet så där i teorin.
Jag behöver inte ta mig till Helsingfors, där har jag varit många, många gånger
och lyssnat när man sjungit in våren i studentmössa och poplinrock.
Fast poplinrock kanske man inte använder längre? Men vad vet jag?
Så var det i alla fall då - i tiderna.
I Helsingfors lär det också varit anarkister i farten mot kapitalismen.
Det är nytt.
Eller har jag bara varit så egocentriskt engagerad av mitt eget valborgsfirande i trädgårdens
tecken i så många år att jag inte reagerat på det?
Dagens bästa tal kommer ändå från Åland.
Även om jag tillbringat många, många somrar i ö-riket har jag aldrig varit
där en endaste första maj.
Utan internet skulle jag missat det talet - också.
Om någon vill läsa så finns det här
Jag bär in lite mera ved, för attans vad det ändå kan vara kyligt denna
Vårens Dag!
Är det tiden i sig, mitt eget tidsperspektiv eller vad, som får mig att med stigande intresse
följa med vad som är på gångs med vår lilla värld?
För några intressanta diskussioner och blir om möjligt ännu råddigare i mina funderingar.
Fast det kanske är det som är meningen med att diskutera?
Vid min sida har jag en som funderar föga över världen gång och riktning.
Hon bara skrynklar ihop sig och blundar gott i brasans värme.
Kanske är det en bra strategi?
Denna kyliga Första Maj anno 2014.
Kanske jag borde satsa på det istället?
undrar,