OFF-LÄGE...

...väntar riktigt där bakom knuten.

Kände redan hur min hjärna idag vid eftermiddagskaffet började sacka av och började fokusera på helt andra saker än det man betalar mig lön för.

Igårkväll fyllde jag bilen till brädden med blommorna härifrån. Sommarblommor, olivträden, de gigantiska rosmarinerna, pionen som jag fick i gåva och som ännu står i kruka i väntan på att flytta till nya platsen.

Lite plättar i luften, mårbackor, jordrevor - alla fick samsas i en salig röra.

Alla får nu flytta ut till stugan för en sommartillvaro  i skärin.

Nu när blommorna är borta härifrån känns hemmet verkligen tomt!

Lillungen har flytt fältet, först till sin kompis och nu till sin pappa för några dagar.

Katten och hunden ligger som utslagna paddor och glor förvånat på alla påsar och lådor som väntar.

Sitter uppkrupen i soffan vars överdrag är tvättade och nerpackade.

Soffan känns främmande och lite oinbjudande utan sitt bekanta skal.

Känner mig hungrig. 

Kylskåpet ekar av tomhet, skafferiet är mer än fantasilöst i sitt innehåll.

Finner mig i ett rätt skönt off-läge.

Det finns inte mycket som är opackat här hemma, på jobbet är det mesta under kontroll inför semestern.

Det är rätt skönt att få försätta sig i detta off-läge för någon vecka framöver.

Peta i sig lite solvarma jordgubbar, skutta på klipporna eller bara gräva ner sig i en bergsskräva i lä för vinden med en bra bok.

Umgås

Bada bastu

Grilla

Äta glass

Gå till lördagstorget

Läsa

Sova länge

Bara vara

Och så skall jag parkera mig bekvämt i skuggan med ett glas rött och en bit prima ost, slänga upp fötterna på pallen, tassa runt hos er och läsa fast allt jag missat medan jag skruttat silkespapper runt tekopparna. 

Så mycket att se fram emot.

Allt det som man är så bra på när man är lite OFF.

Fin uppfinning det där med semester när man riktigt tänker efter!

GÄS(S)TER...

...i vassen.

Satt i kvällningen och njöt av skymningen, tystnaden och den totala frånvaron av flyttlådor, av soppåsar, av klädhögar och av nedtagna gardiner när de här två kom sakta simmande.

Hemmet är som sagt nedpackat och väntar på ny destination om någon vecka.

Ändå är mitt flyttande rena sparvleken jämfört med vad de verkliga flyttproffsen gör.

Flyttfåglarna, som tar sig genom halva jordklotet för att här, under några stressiga sommarveckor bygga bo, lägga ägg, föda upp ungar och så dra iväg igen.

Man undrar hur de tänker - egentligen?

Okej, de har inte fyra uppsättningar matserviser, inte femtio olika fjäderdräkter eller tjugotvå par simfötter att packa ner - men ändå!

Om jag ändå kunde uppnå detta lugn de besitter.

Och ändå vet de att de skall dra iväg igen.

Vart de skall, och varifrån de kommer kan du läsa om här

När hemmet är nedpackat blir hemmet plötsligt bara en plats.

En plats att lämna - och något nytt att komma till.

Och en ny plats att göra till ett hem.

Under åren som varit mina har jag inte flyttat så rysligt många gånger.

Men alltid har det känts rätt att dra vidare.

Alltid har det känts bra att landa i det nya.

Att det just denna gång bara blev en snabbvisit, en mellanlandning, beror på många olika ting som tillsammans blir till ett beslut. Ibland styr livet. Det är inte alltid man själv som styr.

Jo, man tar besluten, men det som leder till beslutet, har sitt ursprung djupare.

För mig, oss, var detta just precis en mellanlandning på vägen till den rätta platsen att lägga sitt bo.

Snart bjuder jag in er där.

Men nu kommer jag att lugnt simma omkring i viken några veckor.

I väntan på årets flytt.

Som en flyttfågel kommer jag att leva i stunden.

Man vet ju vart man är på väg.

Hemifrån hem.

Till det som skall bli ett hem, från det som var det - om än en kort stund.

Som en flyttfågel.

SNABBVISIT...

...eller ett litet livstecken bara :)

De flesta grejer börjar vara nerpackade i lådor och påsar och hemmet börjar likna allt annat än ett hem.

Det ekar i rummen där gardinerna är nedtagna. Garderobernas dörrar smäller när kläderna är borta.

Bara några omgångar kläder att ha på jobbet nästa vecka vippar vilset omkring i tomrummet.

Till weekenden flyr jag kaoset och sopar ihop familjen runt lite god sommarmat!

Lillungen går omkring här hemma och slår sina tår ständigt i möbler som står på fel ställe, i flyttlådor som dräller överallt. Katten får finna sig i att matskolen flyttats upp på en hög av flyttlådor, och tvättmaskinen går på som en tok då alla gardiner skall en sväng via innan de åker in i sina lådor.
Hunden bara ligger uppgivet i soffan och suckar svåra suckar då kvällspromenaderna har reduserats till snabba svängar runt kvarteret.
Förutom de gånger lillungen går ut med henne - de brukar kurva hem via en övergiven lekplats och åka rutschbana. Båda två!
Borde någon kväll haka på och ta med kameran och knäppa en bild när de båda susar nerför så vinden leker i barnhår och hundskägg...

Men nu skall jag gå och se om det inte skulle finnas en kvarglömd tepåse någonstans, så man kunde få i sig lite varmt - såhär i försommar"värmen".
Temperaturen därute har med nöd och näppe klättrat upp till 15-strecket.

-må gott alla-

LUDNA KNOPPAR...

...som far lite hit och dit.

Just som jag känner mig själv just nu. På väg mot så många håll, mot så många mål.

Så symbolisk denna bukett, ihop plockad från trädgården igår kväll, ändå är.

Lite som livet...där i en bukett.

Som om alla funderingar, alla idéer, alla drömmar, alla förväntningar, både egna och andras skulle sitta i dessa ludna knoppar.

Man knippar ihop dem, drömmarna, förväntningarna till en knippe och så är det bara att vänta.

En del av dessa knoppar kommer att slå ut i blom, ta plats, förverkligas.

En del kommer att stanna på det halvutslagna stadiet och aldrig riktigt nå sin bästa blomning, men ändå få sin lilla stund på jorden.

Och endel kommer att torka in, skrumpna innan de ens fått en chans att visa färg.

Visst är det så det är?

Med våra drömmar, vår längtan, allt det vi vill.

De finns där, och sträcker på sig, söker sin plats.

Vi kan inte alltid välja vilka knoppar som kommer att slå ut.

Vi vet inte alltid på förhand vilken knopp kommer att blomma längst - och vackrast.

Vi bara har dem där.

Väntades i sina ludna knoppar.

Allt det vi bär inom oss.

Som vi inte vet om det slår ut i blom.

Eller om det drar sig tillbaka och bara var.

Bara var en knopp som inte var meningen att spricka ut i blom.

Men man kan aldrig veta. 

Om man inte plockar åt sig en rejäl bukett av drömmar och förväntningar, så kan man aldrig veta.

Liten vallmoknopp kan bära på en stor blomma.

Tänk på det nästa gång det föds en liten tanke, en liten dröm inom dig.

Kanske just denna knopp bär på den vackraste av blommor?

För man kan aldrig veta.

DEN DÄR INNERLIGA...

...känslan när allt känns riktigt, riktigt som det ska.

När solen äntligen värmer, när saker man borde gjort är gjorda, när agendan framöver känns som om den i alla fall skulle vara aningen under kontroll. 

Och man känner att allt bara kan bli ännu lite snäppet bättre.

När den där känslan av enkelt välbehag och nöjdhet sprider sig i kroppen.

Hur underbart är inte det?

Även om jag vet att jag har några riktigt arbetsdryga veckor framför mig, både arbetsarbetsmässigt och fritidsarbetsmässigt, så känns det att saker och ting går nu åt rätt håll.

Kanske såpass arbetsdryga att jag antagligen tar en liten paus från bloggen till och med? Även om det händer en massa underhållande och intressanta saker runt mig, så känner jag att jag inte riktigt kan ta och omvandla allt det till ens en uns underhållande text för att det finns så mycket annat som också kräver mer av min närvaro just nu.

Det kommer att finnas så mycket som jag vill dela med er, men det får vi ta sedan.

När allt stöket är överstökat

Om tre veckor hägrar semestern, och mycket skall hinnas med innan det.

Men mellan varven skall jag försöka hinna passa på att njuta lite av försommar och sol också.

Åtminstone någon dag nu och då :)

I morgon(kväll) är en sådan dag.

Då tänker jag tända grillen, bjuda de bästa på något gott i kvällssolen.

Det är nu bara så att det allra bästa är de där helt vanliga stunderna som får en liten guldkant av de personer som förgyller dem.

I väntan på det!