VICTORY!!!!

Det finns stunder då jag bara gapar över ungarna mina....oftast över alla...tokigheter (snällt sagt) som de hittar på. Men ibland blir jag lite häpen över vad de kan åstadkomma - om de vill...

Min äldre, som i ett svagt tillstånd av...nåt...lovade bygga en ny terass, muttrade bara i ena mungipan;

- Ja, ja men det är ju sååååå mycket roligare när man får FÖRSTÖRA nåt.

- Är det???

Har jag IGEN missat nåt manligt vs kvinnligt??? Jag tycker ju att det TRÅKIGASTE som finns är när jag måste riva ner gammalt INNAN jag kan fixa nytt. Det är ju det nya nyskapande som får mig att gå igång...

Men det är ju tur att vi är olika, inte sant?

Vad jag däremot OCKSÅ tycker att är jättetråkigt är att ge mig till järn affären för att köpa: plank, bräder - what ever det nu sen heter på riktigt - (killen bakom disken fick nog dagens skratt när jag stod där och viftade och berättade vad allt jag skall bygga......;))

Men kakel...det vet jag hur det ser ut. Däremot har jag alltid haft en Stor Respekt för är de som kaklar. Jag vet inte varför, men av nån orsak har jag aldrig tidigare vågat mig på att kakla själv.

Men nu är det också upplevt! Och vet ni , det var bara för att jag råkade säga på jobbet att jag borde "få" kakel på väggen bakom diskbänken. Sådär passivt...NÅN borde beställa NÅN för att kakla...

Och så fanns de där, de där manliga "fixa-själv" som sa de magiska orden:

- Men det där fixar du väl själv!

Och mer behövs inte...hehhe...för att jag skall gå igång;)

Och så:

Ja...NU har jag kaklat för första gången i mitt liv! Och det var ROLIGT - och inte alls så svårt som jag trodde. (Ja, ja det VAR ju inte ett helt badrum eller så som jag skulle kakla......men för mig var det mer ett mentalt hinder om man säger så *fniss*)

Betydligt mera du är jag med penseln...Ute i lidret hittade jag ett furu (hu) bord från 80-talet som jag tänkt ge vidare, men plötsligt såg jag att den var ju faktiskt just så litet, sirligt och hopfällbart som jag behöver. Så fram med vit färg! Trådkorgen därunder hittade jag i vår lokala pyttelilla sommar-matbutik. Och den har väntat så länge på sin köpare, så där var fortfarande mark-priset på den! (Finland gick visst över till euro 1999 eller nåt sånt...?) Tio år har korgen stått där överst på hyllan ovan hushållspapperspaketen och bara väntat...på lilla mig :)

På mig väntar också lillungen...men om jag kan tolka hans kroppsspråk rätt så är inte vattnet såååå varmt???

Kanske jag bara sitter här i solnedgången och planerar vidare....?

Det är väl tillåtet? Jag LOVAR att bada i morgon...

Kram alla därute i sommarkvällen!

M.

DET ÄR SVETTIGT DETHÄR...

...påstår lillungen över sitt dagsverke...

Men TÄNK vad mycket man kan få till stånd genom att ge en lite småuttråkad unge en hammare och fria händer att slå, hamra, bända, slita, riva...av hjärtans lust!

- Jaha, då är det bara att sätta igång då...

En urgammal terass nere vid stranden skall rivas, och byggas en ny....det är tanken.

- Skall jag verkligen riva allt dethär helt ENSAM????

- Ja, jo....serdu jag måste ju övervaka att allt går tryggt och rätt till och sådär allmänt hålla ordning och så...Ja, och så måste jag hålla lite koll på holmen därborta, ser du? Såna där vuxengrejer...mumlar jag lite dåsigt, med ögonen slutna mot solen.

Efter en stund aktiverade sig min mamma-gen iallafall oroväckande och jag kände på mig att jag nog skall baka lite bröd idag.

Men inte vilket bröd som helst, utan mitt semester-sommar-bröd.

Kräver SUPERlite tid i köket, SUPERenkelt att laga och SUPERgott!!!

Det här behövs;

25 g jäst

2 tsk salt

1 msk honung

4 dl fingervarmt vatten

8-9 dl vetemjöl.

Smula jästen och blanda med salt och honung. Rör om. Bland i mjölet och rör om med en träslev. Degen skall vara ganska så lös. Låt allt jäsa ca två timmar. Tippa ut alltsammans på en ugnsplåt. Låt jäsa så länge det tar för ugnen att varmna upp sig till 250 grader. In med brödet i ugnen. Efter ca 15 minuter sänker man värmen till 125 grader och låter brödet grädda ännu ca 40 minuter.

Medan degen jäser sitter jag och beundrar rosa kattungetrampdynor. Om jag inte skulle göra det så kunde jag skiva oliver eller soltorkade tomater att blanda i degen, men just idag blev det inte så....;)

När brödet tagits ut ur ugnen gör jag små hål lite här och där i brödet, häller i lite olivolja och strör flingsalt över hela brödet.

Att nåt så enkelt kan vara så gott! Inget knådande, inget bakbordskladd....bara gott bröd! :)

Förstärkt av lite mat i magen fortsätter lillungen med sitt rivningprojekt.

Nu gäller det bara för mig att åstadkomma konststycket att inspirera mitt äldre barn lika mycket, så han bygger en NY terass åt oss...Lättare sagt än gjort, men jag får väl försöka...Så får vi se hur det går?

Lite annat än gullat med kattungarna har jag också gjort. Inte mycket, men lite...det får vi ta en annan gång, hihi.

Nu blir det bastu för den hårt arbetande parten av min lilla familj...

(Kanske jag som står bakom PLANERINGS- och TANKEarbetet också basta lite?)

Solvarma kramar till er alla!!!

M.

SPETSGARDINER...

...och så

VILSE och MYRRA

och en massa kattbus :)

Om mitt hjärtat har smultit????

Som glass i solen!

Kurrrrrrr...säger jag bara:)

M.

MEDELÅLDERS...

...kan man väl säga att sommaren är? Och det känns härligt bekant på nåt vis....;)

Försommaren är ju sådär småhysteriskt snabb och det händer grejer hela tiden och knopparna är vackra och skira, men också slutna och spända.

Men denhär tiden har blommorna slagit ut, och är öppna och bjuder på sig själva och erbjuder en öppen famn för alla möjliga små kryp...

Lite sliten kan man känna sig ibland, men ännu medveten om sin charm är hon, rosen.

Ibland kan man stöta på de mest underliga varelser i tillvaron, men med lite erfarenhet av livet vet man att de inte är så farliga som de ser ut....

Och så framför allt, man har lärt sig att se skönheten inte bara i det uppenbara, utan också i det lite udda.

Om jag jämnför mig med en trädgård är det nog en trädgård just nu jag är. Jag kan tycka att en försommarträdgård med allt det skira och väna är alldeles förtjusande. Eller att en sensommar eller en höstträdgård kan kännas lugnande rofylld och trygg. Men det är just nu jag är, precis här. Mitt i sommaren, mitt i livet...

...och har inte hunnit fixa nåt härhemma - och inte ute i trädgården heller. Men nu kanske? Här sitter jag bara och njuter...

...och har en hel semester framför mig :)

Njut av helgen som bara väntar på er!

Kram M.

JUST NU...

Nånstans där i mitten finns han...

Grattis!!!!

Let's party :D