Visar inlägg med etikett TIPS. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett TIPS. Visa alla inlägg

EN FÖDIS-GÅVA...



Ett tag redan har vi, i familjen, roat oss åt att ge upplevelser istället för saker till gåva vid
fördelsedagar och jular och så. 

Förra hösten fyllde ju lillungen myndigt och då fick han ett fallskärmshopp som
present. Nu var hans födelsedag så sent på hösten, så hoppet flyttades över till denna
säsong. Sedan hann det av olika orsaker bli sensommar innan det blev av att boka en
lämplig hopptid. Och då började vädergudarna motarbeta oss.

Flera gånger blev hopptiden annullerad i sista stund på grund av
väder och vind. 
Och sedan blev det att boka ny tid igen.

Men i morse sken solen och vinden var lämplig för ett hopp
 - även om oroväckande moln tornade upp sig i horisonten.





I princip kan vem som helst hoppa ett tandemhopp.
Man får några instruktioner om hur man skall göra, vad som sker när och 
vilka tecken man skall veta.

I korta drag; 

I  planet kopplas man med sin hoppsele fast i hoppmästaren.
Vid tummen-upp-tecken från piloten sätter man sig vid den öppna
dörren och liksom "hänger utanför" planet fastspänd via selen, 
det är alltid hoppmästaren som bestämmer när man hoppar och 
som också tar avstampet från planet.




Efter instruktionslektionen bär det av till det väntande flygplanet. 
Kommandot kom snabbt, tre minuter till start.

De som bestämmer håller hela tiden koll på väder och vind.
Nu var det läge att starta.


Min största fara var att hamna under någon nerdumpande hoppare.
Jag skulle hålla mig undan, på lämpligt håll satte jag mig och vänta.
För ja, så var det bara att vänta. På att grabben skulle komma ner.
För ner skulle han ju komma. Det var klart.




Och så var de uppe i luften då.

Någonstans vid tre eller fyra kilometers höjd sker hoppet ut i luften.
Däruppe är det,sommartid i alla fall, ca 20 grader kallare än nere på marken, så 
även om det är riktigt varmt och skönt på marken, så är det rejält kyligt däruppe.



Någonstans här försvann flygplanet in i molnen och jag tappade ögonkontakten.

Någonstans ovan, eller inne i, molnen skedde själva uthoppet.
Efter det är det fritt fall i knappa minuten. Under den tiden hinner 
fallhastigheten stiga till över 200 km i timmen...

...så det går undan! 



Vid 1500 meter så löser hoppmästaren ut fallskärmen och så är det väl "bara" att 
njuta av vyerna. 

Med en lindrigt sagt väl tilltagen höjdskräck är det här kanhända
inte det som ligger högst på min bucket-list...







In för landning.

Under vägen ner har man också möjligheten att få känna
på hur det är att styra en fallskärm. 
Inför landning lyfter man upp benen, för som "passagerare" 
landar man "med rumpan före". Förmodligen minskar detta 
landningsättet en hel del stukade vrister och så.


Och så slutligen, tillbaka på Moder Jord, hel och lycklig och en erfarenhet rikare! 

Nästa gäng som skulle hoppa fick tyvärr höra att både vinden och molnigheten hade
tilltagit så det blev inga fler hopp förrän framåt eftermiddagen.
Eller som en av personalen uttryckte det, dock lite beklagande över vinden:

- Men det är så mycket bättre att vara på marken och längta till luften, än att vara i
luften och längta till marken.

Bra point! 


*

Och jag tänker...

...en upplevelsegåva är inte alltid bara något mottagaren har glädje av.
Givaren hade i detta fall synnerligen fina stunder bakom kameran.

*
P.s
Vi anlitade
om någon kände att det där skulle ju vara skoj.







INFÖR HÖSTEN...


Inte för att det nu är höst än, inte ditåt heller, men då jag inte har barn som längre är i skolåldern så behöver jag (också) något att liksom knyta ihop årstiderna med. 
För min del så inleds mitt kontorsliv då jag i morgon återgår till jobbet ja...på kontoret då. Det må gå för startskottet för höstterminen. Dessutom skall jag i morgon anmäla mig till några kurser och ja, så är den höstterminen liksom igång då. 

Men, inför hösten så tänkte jag faktiskt dela med mig av ett litet tips som kom till lite av en slump.

Uppvuxen på det härliga 70-talet så har jag ju inte kunnat undgå att äga en anorak, hur skulle man det? Det var ju det man klängde på sig då man gick i svampskogen, den cyklade man med och på vintern hade man en tröja under och så gav man sig ut i skidspåret. Den var lätt, den var (rätt) vindtät, den hade en härligt stor ficka dit man kunde stuva en massa saker som man kanske trodde sig behöva.

Jag älskade mina anoraker! Fortfarande gör jag det! För ett par år sedan hittade jag äntligen ett företag som säljer helt basic-anoraker HÄR. Och jag har varit riktigt nöjd med min. 

MEN

Stundvis på min promenader har jag saknat det att den skulle kunna stå emot en liten regnskur. De har visst behandlats med något skydd för väta men sanningen är att rätt snabbt tränger en lite längre regnskur igenom tyget. 

En annan rock, som också är en klassiker, och som jag också både äger och gillar är oljerocken. 
Dess avigsida att den är rätt tung att ha på sig, så det blir inte så ofta att ta den på när jag går ut och vandrar. Egentligen typ aldrig. Har den mest som reservregnrock i bilen...

Ja, men man märker vart jag är på väg? Tänk om man kunde kombinera de här två? 

Sagt och gjort! 
Efter att jag oljat min oljerock tidigare i våras så hade jag kvar en halvburk av Barbours vax, som jag tycker är den bästa av de märken jag testat.
(Nej, absolut inget reklaminlägg här - Barbour vet knappast att jag existerar- heh. Men det funkar bara bäst för mig, so far.) 
Och idag tänkte jag då som så att eftersom sjömän i historien 'alltid' vaxat sina klädesplagg, vilka var föregångare till de klassiska oljerockarn, så finns det väl inget som säger att jag inte kan göra det anno 2017? 
Min anorak är av 100 % bomull, alltså inget konstigt syntet-tyg här inte, så att vaxa tyget skall inte vara något problem alls. 
(Pröva inte vaxa syntet-tyger - det blir bara gråt och tanda-gnisslan av det.)



Här hänger den då på tork - den nyvaxad anoraken. Den ser fasligt kladdig och glansig ut på bilden, men det är den faktiskt inte. Det är mest kvällsljuset från fönstret som får det att blänka till. 
Men det bästa av allt, utanpå är den vatten-avstötande som en gås, samtidigt som den innanför har kvar sin mjuka bomullsyta. Och den är fortfarande lätt och ledig och mjuk och skön. Perfekt alltså! 


Oberoende om det är en gammal oljerock som man vill olja eller som här då ett helt "jungfruligt" bomullstyg så gäller det att värma upp vaxet i vattenbad till det blir helt genomskinligt. 
Som man ser på bilderna ovan så har jag tagit hjälp av mitt stormkök, en trangia, för att vaxet svalnar rätt så snabbt om man inte har den hela tiden på en värmekälla, och då blir vaxlagret lätt för tjockt, med ett kladdigt resultat som följd. Det vill vi undvika! 

När jag penslat på av det varma vaxet så tar jag ytterligare hjälp av en hårfön. Jag jobbar med rätt små delar i gången, som ena sidan av ärmen tex. Brer på vaxet med penseln, värmer med hårfönen och gnuggar in med en gammal tygtrasa. Samtidigt samlas överlopps vax i trasan så man undviker att vaxa "igenom" tyget på jackan. 
För det vill vi ju inte. Man vill inte ha vaxet innanför jackan - så lagom är bäst. Jackan blir inte mer vattentät genom att man öser på med vaxet! 
Pensla hellre på lite för tunt för hårfönens värme får vaxet att gå in i tyget mer. 

Här gäller verkligen att inte ta i för mycket. Vaxa hellre en omgång till senare än att man får en kladdig yta som allt fastnar på! Vi vill ju ha en vatten-avstötande men smidig textil, 
inte ett kladdigt pansar! 

Nå väl, nu är det bara att invänta ett regnväder för att ge sig ut och testa det här, men kunde inte hålla mig från att spruta rejält med vatten på med blomsprutan och de rann av anoraken som ett band av pärlor. 

Känner att jag nog uppnått lite winwin här. 
En traditionell och älskad jacka, i naturmaterialet bomull, som nu håller mot både vind och väta.
Och så är den ju lite retrofin - också! 
Min anorak. 
<3 p="">

Ja.