ADVENTSGÅVA


Bara några dagar kvar till lillajul och advent. Och jag har fått en icke-materiell gåva i förtid! 
Bara för någon dag sedan - och tidigare än beräknat - kunde bygg-gubbarna i sina 
gula jackor börja ta bort plasten även på sjösidan av huset, och ett par dagar senare
tog de ner ställningarna. Aaah! Det vart ljus! 
Fascinerande att se hur de monterade ner ställningarna genom
balansera på de där smala "käpparna" som håller ihop hela härligheten. 
Lätt som jag har för att få yrsel när jag ser någon balansera så där så 
fick jag hålla i mig i tangentbordet när de höll på utanför mitt fönster! 
Men nu ser jag sjön igen. Så jag längtat! 

Som en extra bonus dagen till ära satte sig en sparvhök på en gren 
utanför mitt fönster!

Men i och med att det åter kommer ljus - om än bara blekt novemberljus - 
in i lägenheten så fick jag snällt ta till skurtrasan och gå över alla ytor. 
Trots att jag tyckt mig städat så hittade jag en hel del ställen där 
damm från fasadrenoveringens olika skeden kommit in och lagt sig i 
skrymslen och vrån. 


Men som sagt, strax är det första advent och eftersom det är den
tiden på året då jag jobbar nästan alla vakna timmar (lite överdriver jag ;))
så plockade jag fram julpynten redan förra veckoslutet för att gå
igenom vad som skall få komma fram denna jul. 
Gör så varje jul, att jag varierar lite, men i år får jag ju lov att 
tänka på en viss liten Iris. Hon är en fasligt snäll katt som faktiskt inte
söndrat något alls. Inte klöst eller bitit nåt heller. 
Eller jo, allra första kvällen hos oss så bet hon av sladden till mina
knapphörlurar, men kommer inte på annat som hon skulle förstört. 

Det oaktat så fick mina småsmå tomtar i något material som jag skulle tro 
kan gå i tusen bitar om de faller i golvet flytta in i tryggheten av en glaskupa. 


Och för att inte utmana ödet alltför mycket så tror jag att mina
fjädergranar i år får stanna i den gamla kistan där julpynt bor resten av året
och kanske komma fram till julen 2025. De liknar alldeles för mycket Iris´
egna leksaker för att hon skulle kunna låta bli dem. 
Undrar om en katt någonsin skulle kunna låta dessa vara ifred, om jag skall vara ärlig? 


Kram Maggi



 

BEREDSKAP I 72 TIMMAR

 


Senaste måndagen, när jag rotade efter något i tvättstugan, såg jag att jag hade en
vattenkanister stående där. Jag brukar ha det, mest för att ha vatten om det skulle bli
avbrott i distributionen av någon orsak, men lika mycket för att lätt kunna
ta vatten med om jag skulle åka till stugan på vintern eller välja att åka 
och campa någonstans. Eller bara för att det är en vana för mig att ha vatten hemma. 
Nå, nu var bäst före datumen för vattnet redan lite förbigånget så i vanliga fall
skulle jag börjat använda bort vattnet, men den här gången tänkte jag testa hur bra
min hemberedskap är att klara de där i minimi 72 timmar. 

Ett litet experiment helt enkelt. Och jag hade inte förberett mig alls. 
Men jag trodde nog att det skulle ordna sig. 

Värmen i hemmet kunde vi ju inte stänga av, och jobba måste jag så 
den biten fick jag ge avkall på.  Lite fusk då jag via jobbet var i
kontakt med yttervärlden i form av nyhetsflöde. Men grävde faktiskt fram min
gamla radio och hittade till och med batterier som passade! 


Plockade fram mina utfärdslådor som innehåller allt möjligt som kunde vara bra att ha. 
Till exempel visste jag att jag hade både gaskök - och gas! 
Har dessutom ett par Trangior och inget mindre än tre sk kvistkök (tror det också kallas vedkök,
men ved är att ta i, kvistar och kottar är det man använder). 
Så nog skulle jag få till varm mat alltid! 
Inte lika behändigt som om man hade en vedspis i köket - och få värmen på köpet - 
men nog skulle vi klara oss! 

Och så hittade jag också en knippe engångstallrikar. 
Yipiii...det sparar lite disk! 



Till disk behövs ju som känt vatten och det hade vi inte i denna spontana utmaning
i överflöd. Med andra ord var det välkommet allt som man kunde använda som inte
krävde speciellt mycket disk. Använde tex samma kaffekopp, torkade bara av den
med lite fuktigt hushållspapper. Inte den tekniskt sätt mest rena koppen efter 72 h, 
men kaffet smakade lika bra oberoende. 

Trodde att jag skulle ha haft mer engångsknivar och -gafflar, men tji fick jag. 
Den bunt av dem jag tänkte på - de finns på stugan. Nåväl, det gick bra att
bara torka av metallbesticken också. 


Eftersom jag tänder ljus varje kväll och brukar förse mig med rejäla buntar
av tändstickor, så tänkte jag inte mer på det, tills jag tog asken och skulle tända
på gasköket och märkte att jaha...här var det bara använda stickor i asken. 
Jag har den ovanan att lägga använda tillbaka. Något som gubben blir vansinnig på
när ha tar en ask för att gå tex och värma bastun, eller ut på en pipa som han gör nu och då. 
Och där ute märka att asken skramlar lovande...men! 

Hade dock ett par askar oanvända tändstickor så inga problem där! 
Sedan har både gubben och jag stormtändare till de gånger vi är ute i naturen och 
skall fixa eld när det blåser och tändstickor är totalt obrukbara. 
Och ja, vi har extra gas till dem också. Check på det! 


Och ljus, ja vet ni, DET finns det av i det här huset! När jag påbörjar den sista
lådan med 50 st kronljus så slänger jag in en beställning på nya! 



Vi planerade faktiskt att gå all in med att inte använda lampor alls, men så tänkte vi
till lite och insåg att har vi bara en massa fladdrande lågor så ringer nog någon
granne efter brandkåren (eller så tror det att vi glömt att betala elräkningen, hahahaa). 
Alternativet att ha pannlampa och ficklampa var nog inte heller så bra. 
Då skulle säkert någon granne ringa polisen för att de skulle tro att vi har inbrott. 
Så där fuskade vi lite - för hemfridens skull, inte vår men andras - och hade ett
par myspyslampor på. Så hemmet såg lite bebott ut, om än ganska nedsläckt. 

Lite kaxig var jag nog och tämligen säker på att det testet här skulle jag ro iland utan
problem. Lite snöpligt för min del blev det när jag märkte att jag bara hade en knappt ens
halvfull gasflaska. Trodde jag hade en full i reserv, men det hade jag inte. 
Så vi fick spara på gasen för att få vårt morgonkaffe. En gång kokade vi några potatisar,
men i övrigt blev det att äta kall mat (sallad) och smörgåsar. 
Kaffet fick förtur och det kokade vi också så att vi hällde det som blev över 
från morgonkaffet i termos. Vi är till all tur inga grymma kaffemonster men 
morgonkaffet vill man inte vara utan. 


Det svåra var att komma ihåg att inte använda kranen! Det går så automatiskt att
tappa upp vatten! Till slut fick vi sätta postit-lappar på kranen för att komma ihåg. 
Eftersom vi inte hade överdrivet med vatten så hällde jag upp ett stort glas vatten
som jag skulle klara tandtvätten på. Det blev av förståeliga skäl 
inte så mycket smink under de här dagarna heller! 
Ganska skönt och som distansjobbare spelar det absolut ingen roll. 

Bajsandet och kissande då? 

Vi valde att använda vattentoan helt normalt. Jag har faktiskt köpt lite starkare
plastpåsar som jag har i beredskap om det skulle behövas. Man trär den helt enkelt på 
den vanliga toastolen och klämmer sin tårta dit. 
Och tassar ut med påsen till soporna. Och att kissa skulle jag nog göra i en hink.
Eller så skulle jag få göra som gubben och gå ut och kissa. 
Men just detta momentum skippade vi - igen med tanke på grannarna. Fniss. 

MEN till min lilla fasa märkte jag att vi hade slut på både toapapper och hushållspapper. 
Hade blivit att plocka fram julservetterna lite tidigare i år om testet skulle pågått lite längre. 


När testen inleddes på måndagkväll råkade min telefon vara fulladdad (vilket den
vanligtvis sällan är kvällstid, men hade blivit tvungen att ladda den under dagen). 
Jag använder telefonen ganska mycket så lite orolig var jag om den skulle 
klara av 72 h. Men jag har ju en powerbank! Ha! 
Bara att jag inte ens mindes när jag senast laddat upp den. 
Blev nog att vara sparsam med att använda telefonen. Och till slut när 
batteriet var slut laddade jag upp allt som gick från powerbanken och hade
20 % laddning vilket jag visste skulle funka. Använder nämligen telefonen som 
väckarklocka och min arbetsgivare uppskattar att jag är på jobb sådär lite 
enligt överenskommelse i alla fall. En timme innan testet tog slut slocknade telefonen. 

Hade det inte snöat, rent ut sagt så förbannat mycket, så hade jag kunnat passa på
och laddat telefonen då jag åkte iväg någonstans. Men nu lekte jag ju att inga
butiker var öppna och ja...sade jag att det snöade? Massor! 

Internet då? Jag försökte undvika det på fritiden. Det var svårt! 
Vem vill liksom inte chatta med någon? Se en film, kolla nyheterna, läsa sin mejl...

Jag valde att redigera lite gamla bilder och så läste jag. 
Men jäklar vad långa kvällarna blir när man sitter där i skymningen
och kan egentligen inte göra sååååå mycket. Må vara hur mysigt som helst med levande ljus! 

Leka med katten? Men även hon tröttnar till slut, heh! 

Kram Maggi

NOVEMBERGRÅTT OCH VASSPYSSEL


Helsingfors är ju som många känner till en kuststad. Och det finns en hel del
platser dit man kan ta sig när längtan efter hav och natur och space gör sig påmint. 
Det är ju inte samma som att på riktigt komma ut till skärgården, men jag gillar 
nog också de här urbana naturpärlorna. 

En av mina favoritområden ligger i östra delen av Helsingfors, faktiskt alldeles intill 
Gammelstadsforsen där Helsingfors grundades år 1550 av Gustav Vasa. 
Han ville ha en stad i den delen av den östra delen av Sverige som skulle kunna tävla
med Reval (nuvarande Tallinn) om handeln vid Finska viken. 
Åbo låg för långt västerut. 

Platsen var kanske inte så otroligt väl valt, för just här är havsviken grund och ganska så gyttjig 
i och med mängden jordesediment som hela tiden rinner ut med vattnet från ån. 
Så Helsingfors "centrum" flyttades rätt snabbt till den plats centrum ligger nu. 

Att det är en gyttjig och långgrund vik kan man se än idag. Man kan besöka ett par 
öar - numera nog i praktiken fastland - Fårholmen och Granholmen. Man når dem båda oftast
torrskodd längs utbyggda träspångar. Det är ett mycket fågeltätt område där man kan 
få syn på mängder av olika fågelarter. 


Om inte jag minns helt åt skogen så är området naturskyddsområde sedan sent 50-tal. 
På Granholmen finns endel små sommarstugor som är privata, 
men håller man sig till spångarna och stigarna så är det bara att traska på. 
Fårholmen är egentligen helt omgiven av ett brett vass-bälte. Vilket är just en av orsakerna till att 
många fåglar trivs. Fåglar får skydd där, men samtidigt lockar 
förstås mängden olika fågelarter dit också rovfåglar. 
Ett fint område är det. Ett härligt ställe att börja sitt fågelintresse på. 
Men även om man nu inte är ett skvatt intresserad av fåglar så är det ett trevligt ställe 
att bara vandra runt i. Man kan se ett och annat får där till exempel. 
Lite omvänt finns det inte får på Fårholmen, men sommartid betar det frigående får på
Granholmen och det är ganska så mysigt att se dem där. 


Egentligen var det det här med vass som fick mig att skriva detta inlägg. 
Jag var nämligen i går på en "pysseldag" där vi bland annat band kransar av 
vass. Jag har bundit en och annan krans i mitt liv, men faktiskt aldrig av
vass. Jag valde att också binda in lite kvistar av lärk och lärkkottar. 
Det blev en rätt yvig och tufsig, lite vild krans, som kattungen genast kastade
sig över så ena sidan av kransen blev raskt reducerad...
Det är nu sådant man får ta med en kattunge i hemmet. 
När man minst anar så har de planerat ett litet anfall. Och en krans av vass
måste ju vara nästan oemotståndligt för en liten kattvarelse. 



 

HURRA, JAG SER UT IGEN

 


Det här må nu vara ett helt barnsligt och banalt inlägg, 
men ingen är lyckligare än jag idag när jag märkte att 
bygg-gubbarna börja med att nedmontera byggställningarna som
har "prytt" vårat hus sedan midsommartider. Man har ju kunnat 
förvänta att det snart är vår tur att bli av med eländet när de
andra husen, vars renovering påbörjats innan oss, ett efter ett
blivit av med sin plastslöja. 

Redan i somras när vi fick en champagneflaska (eller skumvin då...) 
i present så har jag exakt vetat när den flaskan skall korkas. 
Och den dagen var minsann idag! 

Som jag har skrivit så har det påverkat mig mer än jag trott att vara 
så inplastad. Inser att jag har svårt för att känna mig instängd helt enkelt. 
Ingen ubåtskarriär för mig med andra ord. 
Eller astronaut. Får räkna bort det också. 

Men nu ser jag ut! Eller nästan i alla fall. Det ligger, som man
kan skönja på bilden, ett lätt litet lager med byggdamm på fönstren. 
Men det struntar jag i! Dessutom kommer företaget som gjort renoveringen 
att tvätta allas fönster på sin bekostnad. 
Riktigt när det blir beror ju på vintern, hur kallt det blir. 

Än är det ju milt, men om det plötsligt blir köldgrader så är fönstertvätt 
inte en så bra idé. Och än är två av sex hus inplastade så jag 
misstänker att de tvättar allas fönster sedan på en gång. Så länge det 
utförs dammiga arbeten på gården är det knappast någon idé att tvätta. 

Men jag ser ut! Och det är det som räknas. 

Fasad-, tak- fönster- och balkongrenoveringen var något envar
lite fasade för, men det har gått mycket bättre än jag föreställde mig. 
Jo, jag vet, jag var värsta tiden på stugan, men grannarna jag talat med
som varit på plats sade att det ändå gått smidigt, även om än det varit både högljutt
och dammigt. Nu är det mest bara lite borrande kvar då de nya balkongräcken 
skall sättas på plats. Men jag är så van redan med att det borras och hamras lite här
och där så jag reagerar inte ens på ljudet längre. Bara då jag skall tala i telefon
med någon kollega, samarbetspartner eller kund. Bästa stället att gå till då för att undvika
ljudet är badrummet. Men det är ju kaklat så då låter det förstås annorlunda i
telefon, det ekar - och tänk om någon tror att jag sitter på toan och pratar! 

*fniss*

I morgon skall jag jobba bara halvdag, så hoppas jag hinner en sväng ut 
i skogen! Behöver tanka lite skog och syre. Och space. Och egentid. 

Ha en skön fredag! 


Kram Maggi

VANSINNIGT ROMANTISKT


Glad Farsdag alla pappor! 

Jag är inte känd för min överdrivet romantiska läggning, men 
jag försöker! Ibland mer, ibland inte fullt så mycket.

Som jag nämnde har vi varit förkylda båda två, lite i omlott
så där att jag började och gubben fortsatte. Den här gången har han
faktiskt varit mer sjuk än jag. Vi har ändå båda varit ganska
trötta och där jag gärna vilar ut min förkylning genom att
sova länge på morgonen (läs förmiddagen) så är gubben mer
av den där morgonpigga sorten så där generellt men också 
då han är sjuk. Däremot tar han och sover gärna både en och
två tupplurar under dagens lopp - och går och lägger sig tidigt. 

Följaktligen är han, om möjligt, ännu mer morgontidig i dessa
flunsa-tider med andra ord. 

Jag är ju en kvällsmänniska jag så när det nalkades farsdag så
gjorde jag det riktigt lätt för mig och dukade färdigt i köket med 
en kärleksfull tanke till gubben som rätt snart skulle stiga upp. 

Med egenhändigt gjort farsdagskort å allt! Heh!

*

Låter ju lite väl avskalat detta farsdags-firandet kanske? 
Nå, vi tänkte nog råda bot på det och invänta lite
friskare dagar med mer aptit. 
Blir nog att sno ihop en familjemiddag nästa weekend om
alla förkylnings-bobbor har dragit vidare till andra offer. 

Ha en skön farsdagskväll nu alla! 

Kram Maggi


 

JULSMAKER

 


I vanliga fall brukar jag försöka hålla min jullängtan-växel i korta tyglar fram till
första advent. Jag hör ju till den generationen som vuxit upp med att 
julfirande, och -pyntandet, var koncentrerat där mellan jul och tjugondag knut. 
Men ju äldre jag blir desto mindre viktigt känner jag att det är att hålla hårt
fast i just den perioden. Allt mer vill jag ha jul från advent till nyår och så 
kan jag slänga ut gran och packa ner jul-ljusstakar med gott samvete den första januari. 

Men när är det okej att börja med julen? Med pynt, med julsmaker?

*

Min äldre grabb har ju redan många år sällskapat med en tjej från Sydkorea. 
Oftast åker hon hem till sina föräldrar, släkt och vänner, några månader under vinterhalvåret. 
Dels för att hon avskyr vintern här, men också av andra praktiska skäl. 
Ibland har hon firat jul med oss och åkt först i början av året, men i år 
kommer hon att åka redan om ett par dagar. 

Lite löst sådär hade vi talat om att äta en gemensam lunch eller middag innan hon 
åker, men sedan blev det inte att bestämma nåt för det var så mycket annat. 
Jobb, förkylningar...vardagsstuff som måste fixas undan. 

Så med andra ord så blev det till vi bestämde oss för att träffas på IKEA. 
Av alla ställen liksom. Men det för att tösen ville äta skandinaviskt julbord innan 
hon åker till Seoul. Så vi bestämde träff på IKEA och redan i trappan upp till restaurangen
möttes vi av en doft av - jul! 

Både min grabb och hans tjej äter mycket asiatisk mat till vardags så det är faktiskt lite
överraskande att hon tagit till sig den skandinaviska julmaten så starkt. 
Smakmässigt känns det som från andra delar av världen - vilket det ju förstås också är - 
men också från en helt annan tidsepok och kultur. 
Vilket det ju också är...förstås. 

Men av alla oss är hon den som mest älskar dessa jul-lådor. Kålrotslåda, 
sötad potatislåda. Det är kopiösa mängder den lilla späda människan kan tynga i sig! 
Vi grovmejslade nordbor blir långt efter! 

Men ja, på något plan körde den härliga, om än något ljudliga, lunchen
igång jul-väntan i ett kick. IKEA restaurangen var sprängfull av människor som ville 
äta av jul-lunchen, så helt ensamma i att starta upp med julmat redan nu var vi inte. 
Och det var gott! Smakade rätt. Sådant är viktigt. 
Om något så ju dessa traditionsmaterna kinkiga att få till på rätt sätt
när jag tänker att alla familjer dessutom har just sin egen "touch of taste" 
på just den julmat man brukar äta.

*

När jag kom hem måste jag korka upp en flaska glögg som legat och samlat damm 
sedan förra året. Bläddrade i tidningen Lantliv Mat och kom på några recept som 
jag minsann skall testa på i år. Och så såg jag att grannen i grannhuset redan 
hängt upp lite "säsongsljus". Låt oss inte kalla det julljus. Heh. 
Uppenbarligen inte bara jag som längtar efter jul. 

Det huset kommer snart att ha tillgång till sina balkonger och med den raska
fart som renoveringen framskrider så kanske jag också har en balkong innan jul? 
Hoppas, hoppas! 

Fick igår info om att möjligen om en dryg vecka skulle inplastningen från halva
vårt hus att försvinna vilket är alldeles underbara nyheter. 
Än kan jag inte drömma om att jul-inreda balkongen med ljus och växter, 
men vi går mot rätt håll - och en kan alltid värma lite glögg och smutta på
den allra första jul-längtan. 

Ha en skön helg - och woopwoop - det är ju farsdag i morgon! 


Kram Maggi








TRUMPNA TIDER IGEN


Det var nog med en smula misstro som jag kollade nyheterna i går morse och
fick höra att Trump ledde, inte bara knappt utan ganska rejält. 
(Senare blev det ju klart att han blev Amerikas nya president, med bred marginal dessutom)
Min första tanke var att vad är det för fel på amerikanerna? 
Hur är det ens möjligt att man vill välja den där tokstollen IGEN till president? 
Hade inte vilket annat alternativ som helst varit bättre? 

Tänkte vidare att 2016 ville de säkert testa på något nytt, men nu visste de ju precis
vad de skulle få. Fyra års erfarenhet av Trump vid rodret - och man väljer OM. 
Ganska obegripligt. En knäppgök som bara skriker ut lögner och är allmänt oförskämd. 
En person som är dömd och inte på nåt plan känns som en bra ledare. 
Inte i min värld. 

Samtidigt undrar jag om det ändå är frågan om en så mycket större förändring? 
Inte bara i Amerika utan globalt. Visst har det också i vår politik krupit in 
hårda (skälls)ord, personliga påhopp och förenklingar i hur man presenterar sak-
frågor och dagsaktuella saker. Människor kanske inte längre orkar, hinner - eller ens klarar 
av - att ta in längre analyseringar i text. Ens i hörd form. 
Man nöjer sig att ta till sig korta slagord och "people say...." som sanningar. 

Allt blir så förenklat. Eller kanske världen faktiskt är så krånglig att det
inte går att förstå den och då är det just risken att populister kommer
till makten? Populister med bra slagord. Lätta att förstå, lätta att tro på? 
Men kanske världen är i ett brytningsskede? Har varit det ett tag redan. 
Förändringen sker bara så långsamt att den lilla människan
inte märker det där i sin vardag? 
Mänskligheten har aningen svårt att lära sig av historien, 
det har man läst (!) om många gånger. 

*

Nå väl, det är inget jag kan göra åt valresultatet i USA annat än skaka på
huvudet och förundra mig. Men lika väl kan jag skaka på huvudet åt den politik
som förs här i mitt eget hemland. Tycker det är synnerligen märkliga beslut som 
man tar. Eller försöker ta. Men det skall vi inte gå in på idag. 

Nu är det torsdagskväll och jag har ledig dag i morgon. Skall sova
ut ordentligt, flunsan sitter ännu lite i kroppen så det skall blir skönt att inte vakna
till en väckarklocka! Sedan blir det att ta itu med en massa sådant där
"hemma-administrativt" som jag egentligen avskyr. Men nu MÅSTE det göras. 
Och så skall jag byta däck på bilen. Även om det är rejält med plus-
grader än så kommer nog vintern så småningom. Köld är okej, men snö
kunde jag undvara ett tag till. Vi har vansinnigt trångt på gården med bilar
som tillhör oss boende, bygg-gubbarnas egna bilar, så ett gäng paketbilar med diverse
inkallade underleverantörs-gubbar och så en och annan liftmaskin. Byggbaracker. 
Och så tar balkongräcken och -glasen som skall installeras en ansenlig bit
av utrymme som egentligen inte finns. 
Så ingen snö ännu! 
Tack! 

*

Men det blir inte bara tråkgöra i morgon. 
Jag skall faktiskt pyssla lite, har jag tänkt. Länge sedan jag gjort det! 
Men mer om det sedan. Nu skall jag föra bort lite kartonglådor
men en låda skall få bli kvar för kurragömma-lekar åt Iris. 
Hon håller antagligen på att byta tänder för att perforera kartong är 
pop för tillfället. Och hellre får hon hugga tänderna i det än i mina tår...
Ha det gott i novemberkvällen! 

Kram Maggi




 

VEM VINNER VALET ?


Minns så väl det amerikanska presidentvalet 2016 när det i mitt enkla sinne
var alldeles solklart att Hillary Clinton skulle vinna valet - för vem är så sinnesförvirrad
att man skulle rösta på Trump? 
Minns att jag - mot mina principer - checkade nyheterna från telefonen liggande i sängen
precis efter att väckarklockan ringt och jag kunde inte fatta vad jag läste. Trump hade blivit
president i Amerika. Alltså va?! 
Vad var det för fel på folket over there? 

Vill verkligen inte framstå som någon förståsigpåare när det gäller något alls som
har med Amerika att göra för på något plan har jag alltid varit rätt så ointresserad av 
hela världsdelen. Ingen speciell orsak alls. Bara inte tilltalat mitt introverta, dämpade jag. 

Men visst är det spännande med ett så jämnt val. Väl? 
Men om man är ärlig varför skulle jag bry mig? Och samtidigt är det ju så knasigt att ett 
val av en person påverkar oss som här superlångt borta från allt det där - over here. 


Nåväl. Det påverkar nog. Också på en liten introvert skogstomte uppe i högan nord. 
Stack mig in på mina anspråkslösa placeringsgömmor och kollade vad som borde bytas
ut ifall den där dårfinken igen skulle komma till makten. Ibland längtar jag till en tid då man
bytte ekorrskinn med varandra och så var det bra med det. Lite skit för ekorrarna förstås, men 
så där i princip. Helt knasigt att en människa skall ha så mycket makt. Om än bara 
mental och teoretisk. Men att en hel värld andäktigt följer med vem blir vald. 
Visst är det lite snurrigt? Och kanske inte helt sunt? 

Nåväl. Föga kan jag påverka den saken. Men jag kan påverka att det
river och rycker i min mage av lite hunger och just det dilemmat skall jag nu gå och åtgärda! 

Kram Maggi

 

VINTERNS FÖRSTA SNÖFALL

 


Det var över lika snabbt som det började. Jag har lyxen av ett eget arbetsrum, men
har nu flyttat min "arbetspunkt" till det för tillfället enda fönster i detta hem. 
Bara för att kunna se ut. Och mitt i allt så hade det börjat snöa. 
Första november - första snön. 

Flunsan har sett till att jag hållit mig inomhus hela veckan undantaget att 
gå ut med soporna, vilket har varit en skön syssla - lite frisk luft i alla fall. Heh! 
Nu är jag på bättringsvägen men gubben har fått ta över bacillerna så lär
bli lite host och nysning och snörvel ett tag framöver. 
Men det är nu sådant som hör hösten till. 
På det sättet ändå positivt att flunsan kom nu, för inom ett par veckor
startar mina hetsveckor på jobbet. De håller på till halva januari, sedan
blir det lugnare igen. Men det passar mig att jag vet att det blir mycket att ta
tag i, men att det går att "äta en hel elefant" - man tuggar i sig en liten bit i taget bara. 

Brukar inte skrolla jättemycket på instagram, har ett konto dit jag stuvar bilder från 
trädgården - ibland helt av den egoistiska orsaken att jag då har bilder samlat på ett ställe
med vilka växter jag har var där på egna lilla täppan. Men när jag nu varit lite
på låg energi så har jag skrollat mer och snöat (hahaha) in mig på ett par stycken
instagrammare som visar bilder från en snöig landsbygd och snötyngda 
granar i juletid och jag tänker att kanske snö inte ändå är så tokigt? 

Så till den grad påverkad av denna vintriga landsbygdsromantik frågade jag i familjens
chat om någon ville fira lilla jul på stugan i år. Alla tummade upp det påhittet. 
Följande morgon när jag påminde mig själv om vilket sjå det skulle vara att 
förverkliga tilltaget var jag kanske inte fullt lika ivrig själv....
Men om det skulle vara en riktigt vacker och fin, snöig (!) lilla jul.
 Om man då skulle? 

Nå, återstår att se. Kanske det bara var ett (snö)romantiskt  infall 
förgyllt av vackra bilder på ett instagramkonto. 
Ibland blir man ju nog onekligen inspirerad av sådant. Men till realiteterna: 
Skärgården är kanske inte fullt så romantisk i regn och mörker. 

Nu skall det bli lite fredagsmys med gubben minsann. 
Han nyser och jag snyter mig. Gemensamma intressen så att säga ;). 

Kram Maggi