GRABBEN...

Låt mig få vara en trotsig tonåring -
Jag kommer att bli vuxen...
Låt mig få skrika och springa min väg -
jag kommer att återvända...

Låt mig få hitta min egen väg -
jag kommer ändå att söka...
Låt mig få snubbla -
jag kommer att resa på mig...

Låt mig få deppa -
jag kommer att bli glad igen...
Låt mig få ha hemligheter -
jag kommer att berätta dem sen...

Låt mig få prata när jag behöver det - 
jag kommer inte att klara det annars...
Låt mig få gå när jag är redo,
men släpp mig inte helt...

Låt mig få komma igen och vara liten,
när jag inte vill vara stor...

-okänd-

Knäppte en bild på grabben en morgon när vi satt och åt långfrukost och pratade på om allt mellan himmel och jord.

Och om det här med att vara tonåring.

Liten och stor på en gång.

Stark och skör i samma förpackning.

Senare hittade jag dikten ovan, som ovanligt bra beskriver vad det är frågan om.

Att växa, att mogna.

Också som mamma - för varje eget barn behöver sin egen version av mamma.

I morgon skall vi åka på en liten utflykt, grabben å jag.

Lövli!