...det kom sig att campinggrejerna dammades av, packades i bilen och densamma kördes ombord på färjan till Stockholm och så bar det iväg.
Inga större planer, inget bokat på förväg, ingen tidtabell - bara att dra iväg.
Onekligen infann sig en barnslig känsla av total frihet där på Silja Lines akterdäck.
Sedan gick vi in och åt ett enormt fat med skaldjur. Det är det enda som får mig att stå ut med dessa båtar. Maten. Käkar man skaldjursfatet går det dessutom någon timme att pilla i sig alla dessa sjödjur.
På morgonen satte vi oss i bilen och väntade på att köra av.
Kändes lite småbesvärande med att ha det här röret pekande direkt mot en. En hoppas liksom
att bultarna håller, eller att någon förbipasserande inte får för sig att dra i spaken...
Bultarna höll.
Och första stoppet var Norrköping.
Där fanns lite släkt att hälsa på och en alldeles bedårande labbis-valp att snusa på.
Det stoppet blev till nästa dag faktiskt.
Njöt en skön kväll med god mat och gött sällskap.
Och vem skulle inte trivas på den här gården med alla dessa mysiga djur?
Inget större fel på människorna heller alltså. För att vara tydlig ;).
Men så blev det dags att dra vidare.
Och för den oinvigde; nu gällde alltså "camping hard core".
Sova i bil, laga mat på spritkök - och detta helt frivilligt alltså!
Vi ville bara ha den ultimata friheten - och enkelheten - att dra dit näsan pekade.
Andra natten på resa, och första natten i bilen, sovs intill Öresundsbron.
Hade alltså måttbeställt en madrass till bilen, så komforten var inte att klaga på.
Att campa HC i den här åldern kräver ändå små fixningar. Enkelt, men bekvämt var min mantra
när jag planerade och donade. En dålig nattsömn är pina för vem som helst, det är pest
om man skall resa. Så en skön madrass är a och o. Resten är attityd.
Sov som ett barn.
Gott och länge.
Och så bar det över Bron då.
Länge sedan jag besökt Danmark med bil.
Det händer att jag flyger till Köpenhamn nu och då, men nu var både sättet att färdas och
resans...väsen (?) annorlunda.
Efter Öresundsbron blev det att dra till Dragør, en alldeles otroligt fin liten
gammal fiskesstad.
Med den ena gränden mysigare än den andra.
Lite som kuriosa; laddade upp en bild på Facebook härifrån och inte mindre än tre av mina vänner
har på sätt eller annat rötter här, vilket jag inte visste innan.
Plötsligt blev den lilla staden mer personlig. Här har en av mina väninnor bott och jobbat ett
år, hade hon stannat hade hon kanske drivit en restaurang här i dag? Vem vet?
En annan av mina väninnors släkt kommer härifrån. Och en annan har en haft en morfar som haft
sitt sommarhus här och tillbringat sina barndomssomrar här.
På Internets 25-års dag (idag) tänker jag hur fantastiskt det ändå är att kunna dela allt det vi delar
med varandra. Via Facebook, twitter, instagram, bloggar - you name it...
...bara tänk om det inte fanns?
I det här fallet fick jag så mycket mer beröringsyta till 'den lille by'. Även om dessa vänner är vänner jag också umgås med "på riktigt" så visste jag inte om de här kopplingarna till Dragør.
Leve Internet, liksom!
Men leve också dessa underbara små caféer och sådant som matar våra själar med skönhet.
Just det här caféet, som jag hade kunnat flytta in i på direkten och aldrig lämnat, var tyvärr stängt.
Men jag fick med mig en stämning i alla fall.
Och så det här! Det gjorde mig lite glad.
Ute på trottoaren hade man en gammal ektunna med vatten. Däri hade man planterat en näckros
och släppt ut sina guldfiskar på sommarbete. Jag skulle så gärna bo i en stad där man kan göra så.
Flytta ut sina guldfiskar till sommaren. På trottoaren. Till alla förbipasserandes glädje.
Och jag kunde utan större besvär kunna tänka mig adoptera ett hus eller två härifrån.
Det är då fint här så själen skrynklar ihop sig!
Eller min själ gör det. Jag tror jag lämnade en smula av den kvar här faktiskt!
Just det...vill passa på och beklaga kvaliteten på en del av bilderna här, och på en del av bilderna-to come. Mitt "reseobjektiv" gillar inte fullt upp min nya kamera, eller om det nu är är tvärtom? Så följaktligen är endel bilder lite suddiga eller annars bara lustigt komponerade.
Nå, de om de.
I hamnen i Dragør drack jag en kaffe, mailade lite och kikade på människor som kom och gick.
Mannen som cyklade hem med sina fiskenät fångade min uppmärksamhet. Jag gillar att fånga
vardagen. Inte alltid min, utan också någon annans.
Som de här killarna som kom cyklande ner till hamnen med varsin unge.
Med sig hade de lite gårdagens bröd som av barnen matades i änderna under förtjusta tjut - av båda parter. Både ungar och änder.
Hur ogärna jag än ville lämna Dragør, så var det dags att dra vidare.
Hade en enda tid att passa. Och det var i Odense på onsdag.
Så ditåt.
Passade på att besöka Ladbyskeppet, det vikingatida gravskeppet som finns bevarat.
Här har man rekonstruerat det. Originalet från 900-talet finns bevarat på sin ursprungliga
plats i en gravhög precis intill. Fint museum, vik in om ni har vägarna förbi!
Längs vägarna mognar säden på åkrarna. Skördeträskorna gör sina höstliga ränder i åkrarna.
Det är skördetider.
Också i de små försäljningsstånden längs vägarna märker man att det är tid för skörd.
Köper underbara tomater och gurkor. Lök och purjolök. Lägger några kronor i plåtask.
Närmat när det är som närmast.
Som sagt så är det camping ála old style som är temat för resan. Kanske man kan säga så?
Jag ville bara uppleva lite "retro-camping".
Kanske skulle jag avsky det. Kanske skulle jag älska det.
Vad jag däremot vet att inte är någon höjdare alls, och det är färdiga...eh, röror...
för vandrare (eller HC-campare...;)) att tillreda på spritkök.
Det är förmodligen den enskilt största orsaken till att människor inte lagar
campingmat längre. Den smakar...ski..eh, torv!
Så jag hade gett mig i backen på att äta bra - och god - mat även om den tillreds med
synnerligen enkla medel. Det är liksom inte en ursäkt för att äta smaklöst.
Så tänker jag.
Man behöver bara tänka lite till innan.
Så där i princip hade jag resans meny i huvudet när jag packade ner torrskaffningen.
Även om jag nu reste med bil, och alltså inte behövde bära på min mat som när man vandrar,
så hade jag ett litet "vandrar-spöke" med mig i planeringen i alla fall.
Inte ta med mer än man behöver. Men inte avstå från något gott heller.
Dag två blev det bouillabaisse till middag.
Det är inte mycket krångligare att tillreda från början än att värma en färdig pås-soppa, men
tusen miljoner gånger godare.
Efter middagen blev det en liten kvällspromenad i Odense.
Drack en espresso på ett café.
Beundrar dessa fina, fina hortensior som vi här uppe i Den Riktiga Norden bara kan drömma om.
Gick sakta ner mot den lilla sjön som låg i närheten.
Solen höll precis på att gå och lägga sig, även den.
Vid vasskanten höll sothönorna möte.
Det var tyst. Byn, staden, hade tystnat. Bara syrorna spelade i natten.
Och fullmånen sken.
Och jag kröp in under täcket - och somnade bums - trots fullmånen.
I morgon mot nya mål, var det sista jag tänkte innan en låååång gäspning förde mig till fjäderholmarna.
