Samtidigt som jag nu håller på att bygga upp en småskalig skogs-/skärgårdsträdgård runt
sommarstugan så är det också en försöksträdgård.
Här testas växter som skall klara av hårda vindar, bistra vårvintrar, gassande sol, karg växtplats
på alla sätt och vis. Samtidigt skall växterna liksom passa in i den omkringvarande naturen.
Att det sedan finns ytterligare utmaningar som hjortar och harar är bara...bonus?
Till hösten (senast) kommer jag att publicera min växtlista så man kan kolla och
följa upp vilka växter jag upplever klarar detta något utmanande läge.
Men kan förstås börja med de som jag redan haft här i många år.
Eftersom det är mycket berg här och jordmånen på sina ställen är obefintlig så har jag
valt att helt enkelt ha växtlådor där jag vill ha växter, men där det bara är berg.
Vid pergolan som finns vid den terrass som vi har på sydsidan mot skogen har redan
i snart tio år vuxit både klätterväxter och buskar.
Storleken på växtlådan är cirka tre pallkragar efter varandra och tre pallkragar hög.
Efter så här många år har pallkragarna börjat smått tröttna och har i år byggt in dem med
bättre och starkare virke. De gamla lådorna fick bli där innanför - hade blivit besvärligt att
söndra dem och med tanke på alla klätterväxter som växer där hade det varit enda
alternativet. Annars hade man ju bara kunnat lyfta bort dem.
Min ursprungliga tanke var ju att testa om det alls gick att övervintra växter i dessa lådor,
och det har ju lyckats hur bra som helst.
I de här lådorna växer vildvin och alpklematis som får klättra längs pergolan och
som "marktäckare" i lådorna har jag stefanandra ( Stephanandra incisa) som är
en buske som tål att växa på ställen med karg jord och är torktålig vilket är ett måste om
man skall växa i en låda i söderläge. Dessutom är den galet fin på hösten med sin
gyllene höstfärg. Blomningen märker man knappt, så anspråkslös är den men
växtsättet med sina gracila grenar som är smått hängande är vackert hela växtsäsongen.
Och så ratar hjortarna den. Inte en tugga har åkt i deras glupska käftar. Bara det!
Så har jag rådhusvildvin här. På ett annat ställe har jag klättervildvin, men där
vildvinet inte behöver suga sig fast med sugkoppar så föredrar jag rådhusvildvin
för den mer mustigt röda höstfärgen. Klättervildvinet är mer tomterött.
Eftersom vildvinet är lite sent i starten på våren så har jag också planterat här
en rosablommande alpklematis för att ge den där tidiga grönskan och lite blomning.
Min tanke har varit att hålla blomningen - oberoende är det buskar, klätterväxter lökväxter eller
perenner - mer sparsmakad med tanke på att smälta in i den karga omgivningen.
Också blomfärgen har jag lite tänkt på och håller mig till samma färgskala som
den omgivande ljungen, blåbärsblomningen och linnean har.
Och det vita från den viltväxande skogsstjärnan, från rönnarna, tuvullen och getporsen.
Och det subtila från ekorrbären och alla gräsen.
Från enarna har jag tagit det blågröna och har också tänkt på att välja växter som
tål den mer surare jord som alltid finns i en skog. Har valt vissa arter som inte är
direkt surjordsväxter, men vill där också lite utmana och se vilka klarar av det
utan att varje år behöva "tok-kalka". Något år är okej, men inte hela tiden.
Trädgården skall vara lättskött och inte kräva så mycket underhåll när den väl är etablerad.
Här är det ofta mer att välja bort då man står där i handelsträdgården.
Vem blir liksom inte charmad av en gräddbakelsepion?
Den är ju galet vacker...men nej.
I en annan trädgård, men inte här.
Bara i vår har jag fnissat åt mina något "bleka" växtinköp som knappt sett ut
till något alls i jämförelse med andras kärror fyllda med gula, röda, granna
färgexplosioner av främst sommarblommor.
Och jag förstår att många vill ha det så, det är mer jag som väljer annorlunda.
Men roligt var det nog att se tjejen i kassan nästan kasta sig ut genom
betal-luckan när hon såg vad jag hade köpt och utropade:
- Det där kommer att bli så sjukt snyggt! Vilsamt med lite mindre av allt,
och gav mig tummen upp med ett brett flin.
Kanske är det så att när man jobbar, eller som jag jobbat, inom branschen så
blir man liksom mätt på allt det där extra allt och börjar se det vackra i det
mer dämpade och tystlåtna. Sådant som känns hemma i en trädgård granne
med skog och hav. Som inte tar över utan sjunger samma visa.
*
Främst som en minnepinne för vad jag har där i min trädgård
kommer jag i sommar att ladda upp en hel del blombilder på mitt
vanligtvis ganska sömniga instagram
Ps.
Om de där lådorna med buskar och klätterväxter.
Jag har aldrig bytt ut jorden där under alla dessa år, men
jag fyller på med ny jord och hästgödsel (i påse) varje vår.
Dessutom gödslar jag den här lådan med guldvatten i juni.
I juli är det ettåringarnas tur att få guldvatten.
Men mer om det i ett annat inlägg.