SJÄLÖ

- 11 AUGUSTI 2019 -

 Hade nöjet häromdagen att vara med och lotsa ett glatt gäng på en utfärd till

Själö. Ön som Gustaf II Adolf redan 1619 förordnade skulle bli en hospital-ö. 

Vi hade kanske inte tur med vädret, regnet låg och flåsade oss i nacken

längs med hela dagen. Men då guiden vår började berätta om öns historia

blev det ett sekundärt problem. Så intressant är öns historia.

På 1600- och 1700-talet fanns här ett hospital för leprasjuka, det som förr 

kallades för spätelska. I början av 1600-talet  hade man redan ett sjukhus i Åbo, 

St Görans hospital, men i och med att spätelskan var en så fruktad och obotlig 

sjukdom, så ville man isolera de smittade från andra människor. 

När lepran så småningom i slutet av 1700-talet försvann blev Själö ett

mentalsjukhus, eller som det på den tiden hette - dårhus - och var det ända fram till 1962

då det övergick till Skärgårdshavets forskningsinstitut vid Åbo akademi. 

Ön hade så till vida det dåliga rykte både som leprasjukhus, och som 

mentalsjukhus att det var ett ställe man inte återkom ifrån. 

Patienter skulle ha med sig 20 daler till sin begravning och träbräder till sin egen kista. 

Inte så muntra grejer att ha med i bagaget liksom. 

I dagens läge är det som sagt forskning, turism och betande kossor som håller

Själö levande. Vid institutet forskar man i ekosystemen i 

Skärgårdshavet och i hela Östersjöområdet. 

Med tanke på öns historia som hospital-ö för mentalt sjuka

så kan man ju tycka att namnet Själö är synnerligen passande. Det har dock

inget med själar och dess välmående att göra. Det kommer från det gamla

uttrycket för säl - ön var helt enkelt en ö där man jagade säl.

Det är lätt att ta sig ut till Själö - både från Åbo, Hanka och Nagu. 

Och ta för allt i världen och haka på en guidning - ger så mycket mervärde

till besöket på ön.

Och maten...ja den var både dryg och god! 

Tror alla var nöjda med sin utfärds-dag - jag var det i alla fall! 

*

PS. Den som undrar över de rutigt målade väggarna i sjuk-cellen så 

trodde man på den tiden att symmetriska former och dova, naturliga färger

skulle verka lugnande på patienterna. Kanske funkade det? Kanske inte? 

Till vårdmetoderna hörde också iskalla bad och hjälmar att ha på huvudet som 

innehöll is. Känns lite långsökt i dagens läge, eller hur? 

Men å andra sidan. Än i dag så säger man ju "cool down!" när någon 

går på lite för många högvarv....så vem vet? Kanske ligger det nåt 

i hur man tänkte då även om det känns lite långsökt idag. 

KLOSTERBACKEN

- 9 AUGUSTI 2019 - 

 När Åbo brann 1827 var Klosterbacken det enda enhetliga trähusområde som skonades från lågorna. 

Området låg i utkanten av staden och där bodde den fattigare allmogen nästan som ute på landsbygden. Husen här står alltså kvar precis där de byggdes för 200 år sedan. Här om någonstans 

kan man verkligen konkret kliva rakt in i historien. 

Efter Åbo brand skulle staden byggas upp enligt en ny stadsplan och Klosterbackens hus 

skulle enligt plan rivas. Rivningshotet gjorde att området förföll och blev lite bortglömd tills

konstnären Axel Haartman 1908 tog första initiativet till att bevara byggnaderna på Klosterbacken. 

Historiska museet fick överta området och 1940 öppnades friluftsmuseet för allmänheten. 

På området får man kika in i hur livet kunde ha sett ut bland olika hantverkare. 

Här kan man stiga in i skomakarens, perukmakarens, studentens och keramikerns vardag. 

Man kan kolla in hur repslagaren jobbade, sömmerskan och glasmästaren.

Alla dessa fantastiska hantverk, som bokbinderi, sadelmakare, korgmakare...

Allt detta finns här att uppleva. 

15-18.8.2019 ordnas det dessutom hantverkare dagar här då man 

kan uppleva hantverkare och deras jobb IRL. 

Förstår inte att jag inte hittat hit tidigare!  

*

#klosterbacken#åbo#turku#luostarinmäki#hantverk#friluftsmuseum

HEMMADAG

 - 8 AUGUSTI 2019 - 

Skönt med en hemmadag så här under semestern. 

Har ränt omkring hela min lediga vecka hittills och i morgon och på söndag fortsätter det. 

Det är härligt att bara sticka iväg på utfärder lite hit och lite dit, men skönt att 

också landa i sitt soffhörn och bara vara också! 

Minns ni min "julgran" från i fjol då jag spände upp snören som 

jag trädde grangrenar på och så några enkla julgransdekorationer. 

Efter julen blev ju banden kvar för ja...jag hade väl annat bättre för mig.

Så blev det påsk och min snöres-installation blev ett påsk-äggsträd.

Behändigt! Nåh...tror ni jaghar fått snören nedtagna sedan dess? 

Alldeles riktigt; nej, det har jag inte! 

Men när sådant slarv upprepar sig kan man bara göra det bästa av saken och

ta årstiden till hjälp och göra ett rönnbärsträd sensommaren till ära! 

Hahahaa! Nu finns det en legitim orsak att slippa ta ner snören igen på ett tag.

Till hösten kan det ju bli...ja vänta bara. Nåt skall jag komma på! 

SÖDERSKÄR OCH PAPPAN OCH HAVET

Det hade lovats rejäla regnskurar tills idag och ett tag tvekade jag om jag 

verkligen skulle ta mig ut till Borgå yttre skärgård för ett besök på Söderskär. 

Packade regnrocken i ryggsäcken - men den behövdes inte. Vädret var strålande.

Man vet inte, men man tror, att Söderskär fyr var förebild för den fyr som 

Tove Jansson beskriver i Muminboken 'Pappan och havet'. 

Den här gången blev det inte för mig att klättra upp i fyren, det satte en liten 

vrickning av foten stopp för. Bäst att inte utmana ödet i branta trappor, tänkte jag. 

Det är ändå någonstans mellan 30-40 m upp till tornet. 

Fyrtornet är byggt 1857-62 och utrustades som andra fyr i landet med

en linsapparat av Fresnels typ. Ljuset från fyren hade en räckvidd på 13,5 sjömil.

(typ 25 km för oss landkrabbor to know...)

Fram till 1957, då fyren automatiserades, bodde det tre fyrvaktare med sina

 familjer och en fyrmästare med sin familj på ön. Fyrvaktarfamiljerna fick 

dela på ett hus medan fyrmästaren med familj hade ett eget, lite större och 

lite högre hus. Det var ett sätt att visa var i hierakin man stod. 

För trettio år sedan, 1989 släcktes fyren. 

Söderskär är inte bara ett skär, utan består av flera kobbar och små öar. 

Själva fyren står på Mattlandet, men intill ligger Bastulanden. Dit

når man via en något svajig vajerbro.

Bastulanden har antagligen i tiderna bestått av två öar, men landhöjningen har gjort sitt 

och numera är det bara en ö. Söderskärs bastu ligger trots namnet inte på 

Bastulanden utan på huvudön Mattlandet och lär vara den äldsta och bäst

bevarade bastun i Finland. Den skall vara byggd på 1850-talet. 

På Bastulanden finns en liten röd stuga, den forna lotsstationen som numera hyrs av

föreningen Birdlife Finland och fungerar som fågelstation. 

Hela ögruppen Söderskär hör till Natura 2000-område och det begränsar 

verksamheten på den forna fyr-ön. Det är bla inte tillåtet att ta i land under 

fåglarnas häckningsperiod 1.5 - 31.7. På de övriga skären gäller förbudet till 15.8.

Under den tiden är det enbart möjligt att ta sig till ön med förbindelsebåt antingen från 

Helsingfors eller Sibbo, Kalkstrand. Även då är området man får röra sig 

på begränsat med rep. Känns helt okej med ett utflyktsmål som har 

lagt prio ett på naturen och de djur och växter som skall leva där

och inte på människan som bara snabbt gör ett litet strandhugg. 

Det går yppeligt att ta kaffe med i termos - behövs knappast något café härute?

Så läs Tove Janssons Pappan och havet, packa picknick-korgen och ta en tur

ut till Söderskär. Här är klipporna släta som en barnrumpa och utsikten mer än magnifik. 

Jag lovar! 

KISS MY TURKU

- 2 AUGUSTI 2019 - 

Av alla städer i Finland ligger av någon märklig orsak Åbo mig varmt om hjärtat.

Jag har aldrig bott där, jag har inte släkt där, och jag har inte ens studerat där. 

Och trots det är det något i den staden som lockar. 

I går hade jag nöjet att hänga på stan en dag med lillungen min. Han bor ju där

ännu ett tag, så det gäller att passa på! Med andra ord slog jag två om inte tre 

flugor på samma smäll. Kanske till och med fyra? 

Jag menar - vad kan vara bättre än en sommardag på stan med grabben sin?

Sedan råkade sig inte bättre att ett nytt projekt som jag skall hugga mina tänder i 

också har sin koppling till Åbo och det blir liksom winwin heeeela vägen. 

Vi hann med lite skönt avslappat turistande i staden också. 

Men det tar vi i andra inlägg. 

Nu skall jag krypa ner i min snarklåda och ge mig själv en skön natts sömn. 

*

De där två hundarna i sista bilden har ju en "djupare mening" än bara två porslinshundar i fönstret.

Satt de i fönstret vända in mot rummet, då var mannen i huset hemma men

var de, som på bilden här vända med nosarna ut mot gatan var mannen ofta ute till sjöss. 

Då kunde kvinnan på detta sätt signalera att ja...mannen inte var hemma. 

Vad nu sen detta kunde leda till? 

Frivilligt eller inte alla gånger så villigt?

Kanske gick det hett till i stugorna?

Tur var väl att brandkåren på den tiden hade "moppar" att

släcka de bränder som uppkommit av andra orsaker än lovlig eller

inte alltid så lovlig kärlek och älskog i de mörka torpen. 

Min gubbe, han skall ut på vift han också och ledsaga ett gäng amerikaner

vars anfädrar i tiderna emigrerade från Finland till Amerika. De är nu här

för att bekanta sig med sina rötter. Ju äldre jag blir (ja, det händer, konstigt nog) 

desto mer intresserad blir jag av turista i eget land och längtan långt bort avtar. 

Min hund i fönstret, den är lyckligtvis inte av porslin utan i allra högsta grad levande.

Medan gubben är på roadtrip med sina amerikaner har jag också semester

och skall roadtrippa på egen hand i närområdet. 

I september är det sedan min tur att dra iväg på lite längre tur.