Jag håller på att göra ett nytt rekord. Ja-a, det ni! Nästan tio år har det tagit mig skall ni veta!
Jaha - om det är något som man skall gratulera mig för? Nå, det beror väl på hur man ser på saken...
Jag har nämligen ännu aldrig skrivit så få blogginlägg under en månad som denna januari
och det har ingen som helst orsak i att jag inte skulle vilja skriva eller ha något att skriva om.
Ja, nå, det där sista kan man ju ha åsikter om, men viljan har funnits!
Finns ju inget bättre än att krypa upp i det här slitna soffhörnet och låta fingrarna dansa
ut över tangentbordet och bara följa flödet och rytmen av tankarna som de är just där och då.
Men precis nu känner jag att det sitter ett dussin små onda djävlar där i skumrasket
bakom min rygg och viskar elaka ord om att jag borde skriva Det och så borde jag fixa DET och det, för att inte glömma att utreda detDet! Allt detta istället för att bara få njuta en enkel babbelbloggstund med mig själv - och er - och en god bit brieost.
Och ett glas vin, för fast det är torsdagkväll så är det här min mentala fredagskväll.
På torsdagar rundar jag av min arbetsvecka, fredagar är nämligen min projektarbetsdag och den
kan ibland ta mig på kurs till annan ort, den kan vara en skrivdag hemma eller på
något annat trevligt ställe - jag har lärt mig att gilla att sitta och
skriva på kaféer eller i andra lite stökiga miljöer. Det ger en annorlunda dynamik.
Fredagar kan vara självstudier för att lära mig något nytt. En spontan fotodag i naturen med tanke på den annalkande utmaningen inom fotografutbildningen.
Det kan vara en planeringsdag för något trädgårdsprojekt som jag lovat leverera.
Produktfotoprojekt som väntar på rätt ljus, på rätt utemiljö. Tur att jag har en hel liten vinter på mig!
Fredagen kan te sig totalt olika beroende på vilket projekt jag jobbar med. Just nu känns det aningen som om jag hade alldeles för få fredagar i mitt liv.
Eller alldeles för många projekt som en skall klämmas in på den där ena arma dagen i veckan.
Stackars fredag!
Jaha, och hur skall jag lyckas knyta ihop det här till duvhöken på bilderna?
Ja-a, det kan man ju fråga sig.
Men det finns en koppling där, tro eller ej! Jag kommer till det.
Tar lite olovligt långa lovar dock, men det må väl vara hänt? Så sällan som jag uppdaterar
bloggen numera, eller hur?
Måndagar, ja de är mina jobba-hemifrån-dagar. Till måndagen samlar jag alla tråkgöror jag bara kan komma på. Typ allt som har med fakturering (det är i och för sig en rätt så väsentlig del) bokföring och betala-räkningar att göra.
Ja, ni hör - hur muntert som helst? Och så är det måndag dessutom!
Så man tar liksom två jobbiga ting på en gång.
Två för priset av ett-tänk.
Men det har sina få små fördelar ändå.
Är jag snabb så blir jag oftast klar någon gång under eftermiddagen, vilket ger mig en
chans att smita ut på hundpromenad så länge det fortfarande finns en gnutta januari-ljus kvar.
Och så kan det också ge små bonus-stunder, som i måndags:
Jag hade suttit ett bra tag och försökt få debet och kredit att hitta varandra på ett sådant där skönt
sätt som ger hyfsat god nattsömn åt alla berörda. Men så plötsligt distraheras jag av ett ljud utifrån.
Nötskrikans varningsläte lät så där extra hysteriskt och extremt fult så
jag lyfter blicken från skärmen och kikar ut och tammetusan där satt ju "min" duvhök
på en gren alldeles utanför mitt fönster och var så himla fin och såg så välmående ut!
Att det var måndag och bokföringsdags och måndag (sa jag det redan?) kändes
plötsligt betydligt mindre jobbig för "min" duvhök satt ju där på en gren bara några
fjuttiga metrar ifrån.
Fånlycka kallar jag den känslan.
*
Nu råkar det sig inte bättre än att jag känner till den här fågeln lite mer än att det bara
är en random-duvhök. Det är en ungfågel - i sommar blir den två år - och
under hela sitt vuxna liv har den snurrat runt här i mina kvarter.
En hoppas på att den stannar ett tag till.
Jag känner honom som ringmärkte duvhöken då den var unge sommaren 2016 och
har regelbundet meddelat till LUOMUS då jag med säkerhet kunnat identifiera att
det just är frågan om "min" duvhök.
LUOMUS är alltså en databank på nätet som upprätthålls av
Naturhistoriska centralmuseet och dit man kan meddela iakttagelser om
levande (och döda) ringmärkta fåglar, eller bara upphittade märkningsringar
och på det sättet bidra till forskning av våra fåglar.
Nu inkommande veckoslut är det "pihabongaus" och då man har sin chans att bidra med
viktig information om fåglarnas vinterbeteende. Dessutom får man oftast lära sig själv
något nytt om fågelarterna som yrar runt i trädgården - eller vilken plats man nu än valt
att under en timmes tid iaktta. Att verkligen stanna upp och under en timme iaktta vilka fågelarter man ser och hur många individer av varje art. Det är en underbar vara-i-stunden-övning.
Testa på det.
Man kan lära sig en eller ett par nya fågelarter av bara farten.
*
Jag matar fåglar för att de som stannat kvar skall klara av vintern.
Jag matar med olika sorter av frön, nötter, fett och ister.
En del av de fåglar jag matar blir mat för andra rovdjur högre upp på näringskedjan.
Och det är precis som det skall vara.
Jag kan tycka "synd om" en koltrast som dött av den krockat med ett fönster eller
en fasan som blivit påkörd av en bil men jag vet ändå att de blir föda för någon annan.
Men jag skulle aldrig missunna duvhöken att den tullar på en och annan fasan,
koltrast eller ens den skränande, men så vackra, nötskrikan.
För det som sker är så fullständigt naturligt.
Det där med fönster och bilar är kanhända inte det, men även det bidrar till att någon
får äta sig mätt. Om vi lämnar över åt naturen att ta över.
Men det är den verklighet vi lever i.
Människor och djur. Leva och dö. Nyttja och nyttjas.
Jag ser varje vinter fram emot att dokumentera en timmes fågel-iaktagelser på
en liten yttepytte del av världen.
Men det här är ändå viktig information att samla in och dessutom finns det
värre sätt att tillbringa en veckoslutstimme på. Man kan stå i en butikskö till exempel.
Det är värre. Mycket värre och urtråkigt dessutom!
På svenska heter det här "Gårdskrysset" vilket som namn känns både lite
fånigt och krystat, men okej...man kryssar för vilka fåglar man ser under en
timmes tid. Nu under helgen alltså.
På söndag kan man kombinera det med att gå och rösta på sin presidentkandidat
om man, som jag, lämnat det till sista stund.
Eller till Den Riktiga Valdagen.
Det om presidenter - de väljs var sjätte år.
Fåglarna kollas in varje år.
Så ut med er alla och kika. Bonga som det heter.
Och när man "bongat" en timme så meddelar man sitt resultat till BirdLife Finland
antingen via nätet eller riktigt urtraditionellt med postkort (gulligt!)
Länken
H Ä R är tyvärr bara på finska
(note to self - ta kontakt med BirdLife för att erbjuda översättning till bra pris för att få
någon boll till att hålla i luften...hehe)
Och skulle du när som helst under året se, fota, hitta en fågel
där ringmärkningsinformationen är läsbar så meddela det till
(funkar också på svenska - hurra!!!)
Många större fåglar har numera ID-ringar som man kan läsa av med
kikare eller från ett uppförstorat foto, sk fjärrläsbara ringmärkningar.
Ja just det ja, med så här långa inlägg är det ju bara mer än önskvärt för
alla inblandade att jag håller nere antalet inlägg i månaden.
Jo...jag vet....*fniss*
*
Ni som orkat hålla er vakna så här långt:
Hundra år gamla fönsterglas är bland det vackraste jag vet,
men totalt värdelösa att försöka fota igenom.
Duvhöken på bilden är fulländad, handblåst glas får den
att se aningen snedvriden ut.
Bara att leva med det. Galet vacker är den ändå.
Duvhöken.
Eftersom jag känner mig aningen hoppfull nu för att duvhöken
tagit mina hoods som sina hoods och förmodligen kommer att
hänga i knutarna ett tag så tycker jag att vi döper hen/den till
något fint så jag sedan kan bifoga namn när jag nästa gång anmäler
hen/den till Luomus.
Förslag?
(ps. jag tippar på att det är en hona)
