Jag har alltid varit lite svag för medeltiden. Kanske har jag varit en jungfru på något dragit slott, vem vet? Tycker att de "moderna medeltidskläderna" med mycket linne och raka klänningar, de sköna sandalerna, snygga smycken och läderbälten är jättefina.
Nå men, tillbaka till medeltiden. Eller till platsens historia.
Medeltida-dagen ordnas alltså i min nuvarande hemby Helsinge. Hembygdsmuséet som ligger precis intill kyrkan var faktiskt min allra första sommararbetsplats. Jag tror jag var 15 då. Jag och min bästis jobbade en sommar (eller var det två?) som museivakter. Hmmm....inte visste vi väl sååå mycket om vad alla museiföremål hade haft för användning. Eller jag hade nog inte, min kompis skulle komma att bli lärare så jag misstänker hon hade bredare kundskap än jag - redan då ;).
Men platsens historia sträcker sig betydligt längre än då jag sommarjobbade som tonåring. Man skulle kanske inte tro det, men jo, det fanns en tid innan det...
De första fastbosatta invånarna kom till Helsinge på 1100-1200-talet då människor från Sverige bosatte sig längs Vanda å. Helsinge kyrkoby ligger nära stället där Vanda och Kervo åar flyter ihop.
Vid ån fanns - och finns - en fors och en kvarn.
Kyrkobyn utvecklades till en knutpunkt för land- och vattentrafik. Landsvägen Åbo-Viborg, också känd som Kungsvägen, samt vägen till Tavastehus korsade byn. Kyrkan blev klar 1460 och byn fick sitt nuvarande namn några årtionden senare.
Helsinge kyrkoby var den största byn i mellersta Nyland fram till att Helsingfors grundades 1550 (av Gustav Vasa, btw) för att fungera som en rival till hansastaden Reval, idag känd som Tallinn. Inte ens grundandet av staden Helsingfors minskade Helsinge kyrkobys centrala ställning. Staden Helsingfors växte inte i önskad takt, trots att borgare från både Borgå, Ekenäs, Raumo och Ulvsby beordrades att flytta till den nya staden. År 1561 erövrade svenskarna norra Estland och Reval i samma veva, så Helsingfors betydelse minskade ytterligare.
Först på 1860-talet då järnvägen mellan Helsingfors och Tavastehus öppnades så hamnade Helsinge kyrkoby utanför färdrutterna och andra byar i omnejden tog över som växtcentrum, tex Malm och Dickursby. På sitt sätt kan man tycka att det kanhända var bra, för här i byn har tiden stannat upp på ett bra sätt.
Byn har inte vuxit, men den är synnerligen levande och aktiv och trots att den är inklämd mellan motorvägar och andra stora motorleder och bara ett stenkast från Helsingfors-Vanda flygfältet är den en av de bäst bevarade kyrkbyarna i Nyland.
Det är till att vara stolt över det!
Nå väl, tillbaka till marknaden. Vad jag vet är det andra året som man ordnar den här och det var riktigt fint, skall jag säga. Alla världens lakrits-och dammsugspåsförsäljare lyste med sin frånvaro.
Allt det mesta var estetiskt och genuint.
Endel saker var till och med riktigt äkta som denna kanon, Långa Barbara, tillhörande Paksun Katariinan Tykkisisarkunta (The Fat Catherine Sisterhood of Cannoniers)
Läs mer om kanonerna Långa Barbara och Tjocka Katarina
HÄR .
När man laddat kanonen med laddning och kulor (fast just det sistnämnda lämnades dock borta idag...som tur var) så var det dags att hälla i lite krut för att få det att smälla av.
Inget kabooommmmm utan eld.
Och så small det av. Tvivlar på att de som skötte kanonerna på medeltiden hade något alls till hörsel kvar när de blev gamla. Fast kanske de inte blev så gamla - att ladda kanoner var inte det mest säkra av saker man kunde göra.
Som sagt så lyste allt plastigt i marknadsväg med sin frånvaro, det var fina hantverkare i linjen;
linne, ull, metall, läder, trä, stickat, garn som onekligen gjorde sitt till att stämningen kändes riktigt genuin.
För barnen hade man en egen pysselverkstad i den gamla bagarstugan, dock gick jag inte in och kikade vad allt de gjorde men utanför fanns korgar med kottar och pinnar och där satt en massa nöjda barn och byggde kossor och hästar av kottar. Så där som man alltid gjort.
Hedenhös-Lego! Många av de barn jag såg var också utklädda i medeltidskläder.
Man fick testa på att skjuta med pilbåge, köpa ekologiskt mjöl, och gott bröd, läsbart om medeltiden, både historiska och fiktiva berättelser. Fina hantverk!
Leksakssvärd med spjut av läder - så snygga! Hade jag haft ungar i den åldern hade jag köpt dem bums!
Mat fanns allt mellan grönsaksgrytor, muikkor och pyttipanna, stekta plättar som serverades på pärtspån till helstekt gris.
Fantastiskt vackra lyktor av taggtråd och gamla kakformar.
Hade jag inte redan lite bestämt mig för att ha ett utrensningstalko i höst framom att skaffa nytt (om än gammalt, men ja...) så hade en, eller två av dessa fått flytta hem till mig.
Otacksamt att ha en utrensare som potentiell kund, jag vet. Men ruskigt fina i sin ruffighet, det var de!
Ja och så den helstekta gödgrisen då - rätt medeltidsanda...
Fast faktum lär väl vara den att det nog inte åts så mycket kött på den tiden, det var festmat för de flesta. Det var nog mest säd av olika slag, grötar, vällingar, bröd som höll hungern borta. Och grönsaker och fisk, beroende på var man bodde.
Och så öl - förstås.
Röyh...
