Dagen hade knappast börjat ljusna när vi drog iväg mot Alhambra.
Bara kort om vad Alhambra är:
Alhambra är ett borg- och palatsområde här i Granada som uppfördes huvudsakligen
av den moriska Nasrid-dynastin på 1250-talet och fram till 1300-talets slut.
Det var den sista av de moriska fästena i Spanien som höll mot kristenheten.
Alhambra är unikt bevarade byggnader inom västlig islamsk arkitektur
och sedan 1870 ett nationellt kulturmärke och sedan 1984 på Unescos världsarvslista.
Vi tog bakvägen från "gamla stan" Albayzin, där vi bor upp till Alhambra.
Där går man förbi gamla viadukter och tar en
friskt lutande promenad upp till borgen.
Först gick vi ner från Albayzins höjder ner och så uppåt igen.
Något säger mig att jag behöver ge mig ut i löpspåret oftare än
sporadiskt nu och då...
PUST!
Men sakta blir staden mindre och borgen större.
Skulle man nu inte bry sig om att vandra upp så kan man ta "lilla bussen" C3.
Den går till huvudentrén.
(På tal om bussar. C1 och C2 tar dig upp till Albayzin och Sacromonte.
Men mer om det i ett annat inlägg)
Här har vi Generalife, den Nasridiska sultanens sommarpalats.
Palatset och dess trädgårdar uppfördes i början av 1300-talet.
Här är 'Patio de la Acequia', vattengårdens patio, som man
tror bäst bevarat stilen för de medeltida trädgårdarna i Al-Andalus.
Generalife är en av de äldsta bevarade moriska trädgårdarna.
I dagens läge jobbar runt 500 trädgårdsmästare med att hålla Alhambras alla
trädgårdar i skick.
Från borgen Alcazabas torn, de som syns så bra från lägenheten har man
en fin utsikt över den gamla stadsdelen Albayzin, även den upptagen till Unescos
världsarvslista 1984.
Och visst hittade jag vår lilla lägenhet!
På bilden ovan: Det är det lilla, smala huset med gröna jalusier
precis nedanför den vita kolossen uppe till höger på bilden.
Att det är ett enda virrvarr av charmiga, gamla, vita byggnader i
gränder dit det är utmanande att ta sig ens med en vespa syns på
följande bild...
Här skymtar man Sierra Nevadas snöklädda toppar.
Endera dagen skall vi ta oss dit upp.
På sätt eller annat.
Men tillbaka till Alhambra.
Efter en vandring i Generalife och Alcazaba tar vi oss till de Nasridiska palatsen.
De består av en serie gårdar uppförda under senare delen av 1300-talet.
Och det här behöver man bara se IRL.
Finns inget foto i världen som skulle kunna återge den här arkitekturen
och hantverket och ja hela spetsdrömmen.
I palatsen finns bland annat:
Nasridiska palatsen[redigera | redigera wikitext]
Den nasridiska ättens kungliga palats består av en serie gårdar och rum innanför en anspråkslös befästningsmur. De rikast utsmyckade delarna av palatsen ligger runt två gårdar: Myrtengården och Lejongården. Runt varje gård finns rikt arbetade rum. Både gårdar och rum är geometriskt och detaljrikt smyckat i kakelmosaik, stukatur och trä. Dessutom finns bad och moské.[1]
Yusuf I (1333-1353) och hans son Mohammad V (1353-1391) är ansvariga för de flesta byggnader i palatsen som finns kvar idag. I stort sett ingenting finns kvar från de senare regenterna. Kung Karl V lät förstöra delar av palatsen för att ge plats åt ett palats med hans namn.[5]
Gårdar och några salar:
- Ambassadörernas sal, som ansluter till Myrtengården, är ett praktfullt rum med deld kakel längst väggarna men framförallt sirlig stukatur på både väggar och valvbågar samt ett snidat och målat innertak av trä. I stukaturen finns verser ut koranen samt Yosuf I:s namn.[2]
- Myrtengården domineras av en stor, stilla vattenspegel omgärdad av myrten.[2]
- Lejongården, med en springbrunn med tolv lejonskupturer som givit gården dess namn.[2]
- Abencerrajernas sal ansluter till Lejongården. Där mördades 36 medlemmar av familjen Abencerrajes på order av kung Boabdil.[2]
- Konungarnas sal, som ansluter till Lejongården.
- De två systrarnas sal, som ansluter till Lejongården.
Ambassadörens sal, med sirlig stuckatur på både väggar och valvbågar
samt ett snidat och målat innetak av trä 18 meter över golvet.
Det är snidat och målat för att föreställa stjärnhimmelen.
Här stod eminens tron under en bladakin.
*
Bara att tänka att man, män, suttit och gjort allt detta för hand.
Helt obegripligt. Som att lägga ett pussel på några miljoner bitar...
Och inte bara att de var utsirade, snirklade, karvade...på den tiden var de målade också.
I blått, i orange, i guld. Det får vi bara föreställa oss.
På sina ställen kan man se bleka aningar av färgprakten som var.
Det här måste bara upplevas på riktigt.
Här finns Myrtengården med en stor stilla vattenspegel omgärdad av
myrten. Myrten förresten av den orsaken att man trodde på den tiden att
myrten var bra för potensen. Sultanen hade som sagt inte bara en hustru,
och till saken hörde att de skulle alla behandlas likvärdigt - på alla sätt.
Kunde ha satt potensen på prov ibland?
Det är ju därför brudkronorna hos oss också smyckades med myrten.
För att försäkra sig om att allt går...till.
Men jo,
jag bara gapar som ett fån över dessa utsirade, otroligt vackra valv,
rum, salar, gångar, ja allt. Allt var lika galet vackert!
Här har vi Lejongården.
En springbrunn i ett av de fantastiska rummen.
Den här lär vara den mest fotograferade statyn i Spanien...
...och på sitt sätt kan man förstå det.
Alhambra är Spaniens mest besökta sevärdhet.
Med i runda tal 8000 besökare per dag - året runt är det lätt att förstå.
Det finns absoluta fördelar att besöka Granada så här lite off-season.
Temperaturen är behaglig lite-som-vår-hos-oss och inte är köerna
till sevärdheterna olidliga heller. Ändå lönar det sig att boka (guide-)biljetter
till Alhambra på förhand. Och att ta en guide rekommenderar jag varmt.
Man får så mycket mer ut av det som är Alhambra.
Jag kunde spendera en hel dag och bara begapa mig i dessa snickerier.
Eller borde man kalla dem snirklerier?
Det mesta är bara....så....vackert!
Ja...men allt det vackra tar slut. För denna dag i alla fall.
Går hem genom gamla stan, käkar en omelett och landar där hemmet är just nu.
Till lägenheten som gränsar till bergen, där agaven växer som ogräs
och småfåglarna har vårkänslor.
