...sakta men säkert så börjar uteplatsen likna nåt.
Innan regnen (ja de har varit många...) hann jag med att måla hela härligheten ett varv.
Nu väntar jag bara på lite snickerier till och så målar jag
andra varvet - om det håller upp, vill säga.
Och så väntar vi på lite sommarvärme - också.
I regnet anlände stenarna som skall bli golv.
Nästan 2 ton sten...huoh!
Ja, just det ja, om någon undrar varför vi gjorde allt i bakvänd ordning, så
beror det på att berget ligger precis under ytan där jag tänkte pergolan och att lägga golvet
först och sedan märka att man inte lyckas gräva gropar för stolpfästen, det hade blivit lite...jobbigt.
Så det blev lite tvärtom. Vi gör golvet efteråt. Ja.
Lite som Pippi. Avigt är också ett sätt.
Och inget att gömma sig bakom handen för - eller HUR lilla gråsparv?
Vi har ett litet gäng gråsparvar här på gården som lyckats med häckningen.
Det är skoj att se dem flaxa hit och dit i buskarna. Jag hör till dem som
av någon orsak tycker speciellt bra om gråsparvarna.
När jag var barn älskade jag den där fabeln om lilla gråsparven
som var så artig att han alltid lät andra fåglar gå före i kön
när färgerna från regnbågen delades ut.
När det sedan äntligen var gråsparvens tur så fanns bara brunt och grått kvar.
Voj liten!
Och söt som få när en liten sparvunge burrar upp sig
och lägger huvudet under vingen för en liten tupplur.
Eller sparv-lur, då.
Ja men det händer lite smått på Bokulla-backen minsann.
