...i ett snorfyllt hjärnkontor så då är det! Tänk, när man för en gång skull skulle ha all tid i världen att sätta sig ner och skriva så är det som om varenda tanke, som skulle kunna forma en mening på mer än tre ord, skulle vara bortblåst, eller kanske utsnyten, vad vet jag?
Men inte att det skulle vara nåbar i min hjärna, inte!
Men ekorren har återkommit till min trädgård efter att ha lyst med sin frånvaro länge, länge. Jag trodde redan den råkat ut för något riktigt otrevligt. Det var dagens bästa nyhet! Alltså inte det att den kanske råkat ut för något otrevligt, utan det att den återkommit. Ni förstår nu vad jag menar, när tanken rör sig mer som en nerkyld mask? Då kan det bli fel. För att vara övertydlig; bra med ekorrar, i min trädgård. Alltså. Dem gillar vi.
Doftljus är fint. Dem sparar jag tills det är någon idé att tända dem. Att tända dem i ett hus med idel täppta näsor är inte speciellt smart. Släpade hem dem från Wien. De lovar att de skall dofta 'Fresh Cotton'. Det gillar jag.
Väntar på att få ta i bruk byk-korgen så småningom och börja hänga ut tvätten på tork, så att det doftar 'Fresh Cotton' så där riktigt på riktigt i hela huset. Och i sängen och aaahh…vad man kan längta efter en så enkel sak ändå!
Men inte att det förirrar sig några djupare tankar in bland mina små grå, nejdå. Där är det fortsatt rätt så stillsamt mellan synapserna.
Bra så.
Bara det vänder så småningom.
Kanske det gör det, även om det än är tomt på idéer.
