SAMTAL...

...med ett olivträd.

Jo, men alltså det händer att jag på äkta tantvis och med ogenerade tantmaneér för en, rätt ensidig, men dock, en dialog med mina växter. Inte med alla, men med en del av dem. Jag tror att endel av dem är lite inåtvända eller allmänt tråkiga, men det finns undantag.

En av dem är det stora olivträdet som står där invid kärlskåpet och för en rätt tynande tillvaro.

Tills precis härom dagen. Vanligtvis brukar jag så gott som dagligen sopa upp torkade och nerfällda löv runt krukan medan jag muttrar:

- Ja ja, du har visst inget annat för dig om dagarna än fälla en lämplig mängd löv? Har du tänkt hålla på så här länge? Med den takten blir du skallig? Vet du om det?

Så här en morgon, när jag reste mig upp från att än en gång sopat torra löv, kände jag hur något kittlade mig i nacken.

Det var en alldeles nyutvecklad gren med de skiraste gröna olivblad. Och inte bara en, utan flera!

- Nämen du, när hade du hunnit med det här? Utan att jag märkt något? 

Tittade ner i sopskyffeln och konstaterade att istället för tiotals torra löv som varit normen under en lång tid, så låg där plötsligt bara två.

- Snyggt jobbat, sade jag och klappade lite om den späda stammen. Kunde du, som inte ens hör hemma i detta karga klimat, överleva vintern och tillvaron här, så skall väl jag också göra det. Jag har ju ändå så många års erfarenhet av hur det kan vara när vintern är som värst. Men du, du har inte den erfarenheten - och ändå verkar det som om du tror på en ny vår, en ny sommar!

Då måste jag väl också tro på det!

- Då säger vi det, bästa Olea. Slut på den tynande vintertillvaron! Dags att slänga sockorna i lådan och istället parkera solbrillorna på näsan.

För det blir nog bra det här - sade olivträdet!

REGN UTE...

...disigt, grått, sörja och halt på en och samma gång.

Riktigt dötrist. Nästan så man känner för att deppa en smula, hänga läpp, eller i alla fall lägga sig ner och sucka djupt och innerligt.

Endel har lättare för det än andra. Att alltid se det negativa, tråkiga och besvärliga i allt, att hitta något att klaga och gnälla över. Och det är väl ingen konst. Egentligen?

Svårare verkar det vara att hitta något positivt i varje dag. Men det finns där, bara man ger det utrymme och uppmärksammar det lite grann. En trevlig kommentar, ett gapflabb med kollegan, ett leende av någon, en rolig artikel, nåt fyndigt på fejan, en knopp på blomman därhemma. En puss av ungen, ett vackert månsken, ett samtal med en vän!

Stanna upp en stund och samla ihop dessa pärlor som du stött på under dagens lopp. 

Det gäller bara att hitta dem och putsa upp dem lite, så de återfår sin lyster.

Istället för att förbanna allt möjligt som man egentligen inte kan rå så mycket för.

För jag tror att det faktiskt finns en hel del man själv kan göra, istället för att bara gå omkring och gnälla över allt som är fel. Det är inte alltid någons annans fel. 

Och det är kanske inte alltid ens meningen att vi hela tiden skall bli matade med allt det som vi upplever som positivt, utan att det gäller att vara lite aktiv själv och bli tvungna att jobba lite för att uppnå det som vi blir glada av. 

För man kan ju faktiskt bli lite glad av att det regnar - för då smälter snön - och det är ju ingenting att hänga läpp för! 

SÅ LJUST...

...när man vaknar, och så ljust när man kommer hem från jobbet.

Aldrig, aldrig att jag slutar förundras över de förändringar i mig som detta ljus får till stånd.

Just som man tror att man inte riktigt skulle orka hålla på i samma takt en vecka till, så kommer ljuset tillbaka och gör sitt årliga underverk.

Det känns som att man skulle ha bestigit en bergstopp, och nu vet att det är bara lätt nerdförsbacke.

Bara att rutscha in i våren och sommaren liksom.

Nästa vecka skall jag rutscha in i lite semestertillvaro. Så skönt! Inte för att jag skulle ha stora planer för min semestervecka, det har man inte när lillungen skall sparkas iväg till skolan på mornarna. Men det där med att få schava omkring i morgonrock med kaffekoppen i högsta hugg och läsa morgontidningen lääänge och grundligt är lite semester i sig! 

Och sedan får man se vad man hittar på.

Ibland är det ganska befriande att inte ha hela veckan färdigt bokad, utan att det finns utrymme för lite spontanitet också.

Få se vad jag hittar på!?

För med ljuset kom det också lite oro i kroppen och rastlöshet i benen.

Men idag skall vi bara luta oss tillbaka och njuta av

***KVINNODAGEN***

Eller hur?

SHOPPA...

...ja, vid det här laget vet de flesta av er att jag inte gått annat än grundkursen i det här med att shoppa.

Jag är inte alls bra, eller ens speciellt road av den formen av sysselsättning.

Men, som de flesta kvinnor, är jag ändå aningen fåfäng och vill gärna ha en garderob fylld av vackra kläder, badrummets hyllor belamrade med allt möjligt skoj som doftar gott och ser lite smålyxigt ut.

Mitt problem, med att shoppa är att jag klarar av en, högst två butiker sedan blir jag bara så in i vassen uttråkad så jag "ser" inte längre även om det eventuellt skulle finnas något som skulle passa just mig och min stil. Det är som om all denna mängd grejor skulle få mig ur balans, bli okoncentrerad.

Däremot kan jag nog gå omkring och snoka på loppis - isynnerhet om jag inte uttryckligen är på jakt efter något. Finner en viss charm i just överraskningsmomentet ifall man hittar något skoj.

Men när det gäller kläder och skor och väskor och smycken och sådant kvinnligt som jag nog vill ha, så blir jag bara hemskt snabbt irriterad på allt världens blaha-blaha som hänger och dänger där på byglarna.

En massa strunt i så dålig kvalité så det inte finns en chans i världen att det skulle överleva ens till ett loppis. Och visst finns det sådant som faktiskt är kvalité, och det gör mig glad. Tyvärr blir inte min plånbok bara riktigt lika glad alla gånger. 

Så det blir för mig, som för så många andra att försöka hitta den där balansen.

Mellan kvalité och pris.

Men idag var det ändå en riktigt lyckad shoppingrunda, om man ser på det så där som de flesta gör.

Hittade både det ena och andra som jag verkligen behöver - och lite sådant också som bara och enbart kan bortförklaras med att det liksom stod mitt namn på det, och dessutom ropade det lite grann hjärtskärande efter mig när jag försökte lägga det tillbaka!

Att efter denna utmattande, och tålamodsprövande dust bli bjuden på en smarrig middag av någon som placerar ett glas med rött i näven på mig innan jag ens riktigt hunnit landa innanför dörren med mina kassar. 

Det är lite sådant jag blir lycklig och glad över.

När någon förstår.

Mig.

 Att det inte är i avsaknaden av det som tilltalar just mig som problemet ligger utan i det att jag blir så matt av att se allt det som varken jag, och förmodligen ingen annan heller någonsin kommer att köpa - som bara kommer att försvinna bort från vår åsyn, bort från att vara ett lyxproblem för mig till att bli ett 

verkligt problem - för naturen.

Kanske jag bara har lite fel inställning?

Till att shoppa.

Vem vet?

BYE BYE FEBRUARY...

...jo, jag vet att det är i sista minuten. Men jag tycker vi tar och firar med en nybakad bulle att februari 

ä n t l i g e n

är slut.

Nu kunde man ju tro att jag varit fullt sysselsatt med att fria runt när möjligheten ges, men tyvärr måste jag nog göra er lite besvikna där. Jag kom på det alldeles försent! Och att vid halv elva på kvällen ge sig ut på friarstråt iklädd luddsliten morgonrock och duschyvigt hår kanske inte skulle ge det bästa av intryck?

Tror jag....eller?

Och så har man ju liksom ingen garanti på vilket kjoltyg man får - ifall, mot förmodan då, objektet i fråga skulle svara "nej" och man skulle få en packe tyg i famnen istället.

Talar vi en packe vackert linnetyg i blekt olivgrönt, så kunde jag tänka mig ta ett "nej" som en vinst.

Men vad fan skall jag med med en packe rosa tyll? 

Eller lila satin? 

Och om man fick ett "ja" då?

O M G som lillungen brukar säga - vad skulle man göra då....;)

Så det är kanske säkrast att stanna inomhus och hugga tänderna i en bulle i stället!

Men i morgon när jag slår upp mina gröna är det äntligen mars!

Det magiska datumet då allt det underbara i årscykeln ligger framför en.

Mars till oktober (okej, halva oktober) är liksom min grej.

Tänk...hela våren, hela sommaren, hela hösten...över ett halvår med bara underbara månader.

Som väntar på mig.

Lika berusande varje år!

Och för att riktigt slå på stortrumman för att februari är överlevd så har jag bokat tid till min favofrissa. Hon som klipper och färgar som ingen annan gör.

Helt mot min vilja och jag är urnöjd varenda gång!

Och så skall jag shoppa loss på weekenden.

Jag hör till den lite udda sortens kvinnor som inte gillar att småshoppa var och varannan dag.

Men när jag sedan gör det en eller två gånger i året - jag då talar vi shoppa med stort S.

Och tro mig - det blir billigare i längden, och så kan man koncentrera sig på annat skoj däremellan.

Och shoppa lite nytt till garderoben, det blir ju lite aktuellt nu liksom...

När jag nu engång missade hela idén med skottårsdagen, och alldeles tydligt då inte får en packe tyg levererat inom den närmaste framtiden.

Så tokigt kan det gå - men inget värre än att en nygräddad bulle kan läka det.

Hur är det med er?

Gjorde ni några goda kap - på skottårsdagen?