TILLBAKA PÅ BANAN...

Hej sötnosar!

Hmmm...vad skönt att lite få morra till (i förra inlägget) det lättar;) och tack att ni "lyssnar":)

Det har blivit förfärligt glest med sk inredningsinlägg den senaste tiden. För vet ni, egentligen är jag just nu väldans lat att ordna om och fixa till. Det går lite i vågor hos mig, har alltid gjort.

Jag älskar ju att inreda, men ibland kan jag tycka att det är skönt att bara låta det vara, att jag är nöjd med det - just som det är...

Nu betyder det ju inte att det inte skulle finnas projekt att dela ut åt en hel by, men dendär riktigt starka inredningsivern kommer och går lite hur den vill...

Kanske om s o l e n skulle kasta sina strålar ner på våran gata här liiiite oftare så? Men också idag fick vi en skopa av LITE MER SNÖ...Och fast jag VET att det smälter mer än det vräker ner så hjälps det inte att jag ändå påverkas av vädret därute.

Men min alldeles egna solstråle; lillungen, väckte mig i morse med att ruska liv i sin Mycket Sömniga Mamma genom att ryta i mitt öra;

- Hööööör du mamma, jag låter som mig själv nu!!!!!!!!!!!!

Det är ju precis en vecka sedan han så gott som tappade rösten...men nu är den alltså tillbaka, och han har inte sparat på den idag;)...

Lite C-vitaminkulor...för att hålla vårtröttheten borta:)

I morgon skall det bli en sväng via blombutiken, det är eeevigheter sen jag köpt hem färska blommor. Hoppas där finns några riktigt härliga vårgodisar:)
Må så gott, alla därute i cybern. En riktigt jättekram till er alla!!!

ÄR MAN STOR NÄR MAN ÄR 10?

Här kryas det sakta på sig. Lillungen hade åkt på sitt livs första bihåleinflammation, angina och öroninflammation. Slut var han, och ont hade han och febern åkte bergochdalbana i hans kropp.

Som ett riktigt skruttigt päron kände han sig;)

Mina ungar har gu´skelov varit av den friska sorten. Det har varit sällan jag behövt stanna hemma med dem, därför är dethär med rätt till vård av sjuka barn inte något jag varit speciellt insatt i...

Men läkaren som vi besökte var klok nog att fråga om jag behöver ett intyg till min arbetsgivare.
- Jo, ja...kanske??? Jag VET faktiskt inte. Men vi stannar ju hemma bara ett par tre dar?

- Ja, men det finns de arbetsgivare som kräver läkarintyg när barnet är över 10 år, tyvärr nog, svarade hon.

- Jaha, nå men jo, isåfall, tack!

Lillungen var så slut av läkarbesöket och väntan på apoteket så jag fick nästan bära honom de sista metrarna hem. Han somnade bums när han nått soffan.

Efter en stund ringde min chef som fått mitt meddelande om att jag åkt med lillungen till läkare.

- Jaha, men du vet ju att det dras från din lön om du stannar hemma, var det första hon sade när hon ringde.

(Nu är det inte hennes fel, men det kändes som en disktrasa i ansiktet...)
- Jo, men jag har läkarintyg, sa jag och skickade en tacksam tanke till läkaren som förstått att skriva ut ett sådant.

- Sjukintyg hjälper inte, insjuknar barn över 10 år har man bara en dag rätt att vara hemma, under den tiden är det meningen att man skall hitta en vårdare åt barnet, fick jag till svar

- Men han HAR ju redan en vårdare...mig, hans mamma!

Jag blev bara alldeles tom. Skulle jag lämna min för tillfället inte alldeles stora och starka lillkille, ensam hemma med skyhög feber och ett allmäntillstånd som en disktrasa?

Det är inte några ynkliga slantar som upprör mig, utan det att man anser att en sjuk 10-åring skall klara sig själv!!!

En tretton-fjortonåring, jo kanske....men inte en tioåring!

NEVER!!!

Är jag bara en blöt hönsmamma...eller???
undrar

P.s. Gift med en företagare har jag insikt i den världen också, men tror starkt på att man bör flexa åt båda hållen. Har varit synnerligen flexibel när min arbetsgivare frågat om jag ställer upp på än det ena än det andra. Just nu är jag inte speciellt motiverad till det. Är det så det skall vara??? Förlorar inte alla på det?

I (VÅR)VÄNTANS TIDER...

Sssch...precis när som helst så tror jag att det kläcks något här...

Eftersom mina förväntningar är synnerligen höga på vad som kan komma ut från ett

chokladägg så tänker jag vaka över det som en ängslig höna...

Medan jag väntar på att underverket skall ske tänkte jag delta i en fotoutmaning (jo, ni läste rätt)

Veckans tema var "Arrangerat Motiv" så, ja här är mitt amatörglada bidrag:)

Mera fina arrangemang hittar ni här
Gå dit och njut av fina foton!

Kram

EN BRA PÅMINNELSE...

Tack för alla krya-på-er-hälsningar:) . När vi nu lillungen, och jag snörvlar oss genom dagarna på sparlåga sitter jag här och tänker på hur värdefull hälsan är. Som lillungen sa med sin hesa, snoriga, febriga röst: När jag blir frisk kommer jag att bli så glad så jag gråter...

För min del kommer jag att uppskatta att jag återfår min energi igen...Pratade med min kompis som åkt på maginfluensa och låg utslagen hemma hos sig.

-Tänk, om denhär orkeslösheten inte skulle gå bort? sa hon.

Nu vet vi ju att dethär inte är varken det minsta farligt, eller blir kroniskt ...men det är en jättebra påminnelse om att komma ihåg att njuta sen när allt är bra igen... Det är riktigt hälsosamt att bli påmind om att inte ta allt alltid för givet.

Jag är så full av beundran för dem som orkar kämpa på när allt ser totalhopplöst ut.

Men som min kloka vän sade engång; har man några val???Egentligen???
Nej, man kanske inte har det...och det kanske är vår stora styrka? Att det i oss alla finns resurser som vi aldrig trodde att vi hade?

Och har man någongång fått se en skymt av den inre styrka som finns där inuti oss, så stärker det oss...också sedan krisen är över. Man vet att kapaciteten finns - där nånstans...hos oss alla!

Nog om "djupsinnigt" feberyrande;) Som ni ser är dagens tema ROSA.

Sällan, eller aldrig annars är det en färg som jag reagerar på, men under några vårveckor blir jag helt knäsvag av rosa (blommor främst)...

Och dethär är ju min absoluta favorit bland alla blommor i världen!

Helleborus - julros

Knoppen är vinröd, blomman börjar med att vara djuprosa...

För att övergå till skiraste ljusröd. Och till slut nästan limegrönt. Allt detta på en och samma planta!
En annan trotjänare i detta lilla hus är porslinsblomman som också nu håller på att utveckla knoppar i racertakt. Härligt!

Ikväll blir det bara mys för vår del...Lite smått å gott på soffbordet och så skall vi följa med Melodifestivalfinalen. Det är lite intressant dethär med att vara finlandssvensk...Har faktiskt ingen aning om vilka låtar Finland skall tävla med, men när det gäller ishockey, då vaknar min finska sisu-jävlarannamma, då är det bara Lejonen som gäller;)...

Sköt om er alla, och må gott, och njut av att idag är idag...
Kram

A-AATTJOOO...!!!

Idag är både lillungen och jag hemma...

Vi känner oss båda som bara skuggan av oss själva. *fniss*

Bleka, och glåmiga och allmänt olustiga håller vi varandra sällskap idag, igendera av oss orkar riktigt göra nåt...vi bara myser nerbäddade i soffan. Just som jag trott att vi skulle slippa bli förkylda...Men sånt här går om! Snart är vi på benen igen!

En som inte tappat sin energi är vår vän Fru Ekorre. Lyckades fånga henne på film (urusel kvalite, lite långt avstånd, genom fönster och ryckig bild pga att lillungen hängde över axeln på mig när jag filmade och vi fnissade båda två...)

Men visst är hon sååå sööööt?

Riktigt djurisk inredning blev det denna gång!

Det blir visst vit inredning hos henne också;)

Kram och .....*a-aa-aaatjooo*...ha en bra torsdagskväll!
M