...i huvud och hals.
Upprepar min tradition från många år...när alla andra redan genomlidit vinterförkylningen och jag hinner ropa hej, ingen förkylning i år - då slår den till och däckar mig.
Började med ett par dagars feber, några dagar då jag trodde jag hade kommit lätt undan, men sedan...
Kabooom...sätter sig viruseländet i halsen på mig och gör mig mosig och mossig och väldigt tyst.
"Ropade" i morse åt lillungen som precis skulle ge sig iväg till skolan.
- Är du snäll och hämtar in tidningen innan du far iväg?
- Va??
- Jo, hämtar du in tidningen?
- Vaaa?
- HÄMTA IN TIDNINGEN!
- Jamen, tala så man hööör! Inte hinner jag med det nu mer när jag skall stå här och försöka höra vad du säger! Jag missar bussen - ju!
*suck*
Mossigt gammal är också mitt påskägg.
Den har blivit lite av tradition den med.
Förmodligen har ni sett det här på bloggen under alla påskar hittills.
Jag är inte så påskpysslig av mig, beroende på att vi oftast ger oss till stugan över helgen, och det känns lite ja, onödigt att go bananas med pynt.
(Usch, vad tråkig jag låter....:))
Men mitt vita ägg dammas ändå av och får komma fram - varje påsk.
Jag hade ju hoppats på lite mer vår till påsken, men men...
Hade tänk plocka lite mossa för att göra en patineringskräm till mina lerkrukor.
Men det lär jag inte göra riktigt än!
Där jag tidigare bodde innehåll vattnet tydligen mer salter och mineraler än vad det gör här, för förr fick jag rätt snabbt mina krukor att se mossiga och kalkiga ut.
Nu går det inte alls så där av sig själv, så jag får ta till lite knep.
Bäst skall det funka med en mix av joghurt, mossa och öl, har jag hört.
(Kaffesump kan man använda om man vill ha en mera mörk look).
Det skall jag testa på i vår.
Återkommer med resultatet när jag kommit så långt!
Idag satsar jag på att försöka bli av med min egna mossiga känsla, ta det lugnt och
inte tala så mycket - för ingen hör ju mig ändå...
