VAR DET BÄTTRE FÖRR...

...?

Nostalgitrippen som utlöstet av att gräva bland gamla foton får mig att fundera på det där som jag trodde att bara generationen, eller generationer före mig tänkt och funderat på.

Var det bättre förr?

Jag hör ju till den åldersgruppen under vars livstid det mesta har hela tiden blivit bättre.

Tills nu känns det som.

Nu tänker jag inte på min lilla värld inom mitt hems väggar - utan den stora där ute.

Å andra sidan, om man ser bakåt i historien - har det någonsin funnits en tid då allt bara blir bättre hela tiden?

Det har altid funnits krig, alltid kriser, alltid något hot.

Förr var kriserna ändå kanske mer konkreta - det gick att förstå dem.

Vem som helst förstod.

Nu känns det annorlunda. Lyssnade på en föreläsning här för en tid sedan om ränteläget i världen.

Euribor, den där räntan som styr så mycket. Den baserar sig ju egentligen inte på något verkligt, inget som skett, inget som hänt, utan på förväntningar, gissningar, analyser. Som görs av personer som gissar, analyserar, förväntar.

Lite märkligt - egentligen!

Än märkligare blir det då ett såpass känt bolag som tex Apple gör sin historias bästa vinst - och ändå får det aktiekursen att sjunka - fär att förväntningarna på resultatet var ÄNNU högre.

Riktigt märkligt - egentligen!

Min banks chefsanalytiker brukar nu och då förgylla min epost med nyhetsbrev om det ekonomiska läget i världen, och han är superduktig på det han gör - tror jag - jag förstår ungefär hälften av vad han skriver om ifall man skall vara ärlig.

Men nu senast skrev han något som till och med jag förstod.

Att framtidens ekonomi i världen måste bygga på långsiktighet. 

Nääää...allvar?

I min lilla värld, inom mitt hems väggar ,skulle typ ingenting fungera varken särkilt bra eller särkilt länge om jag bara tänkte kortsiktigt och glodde mig vindögd på sk kvartalsekonomi.

Långsiktighet är väl en självklarhet?

Eller?

Talade med en kille idag som sitter dagarna i ända i en sådan där stor snöplog som jag var livrädd för när jag var barn.

Han har jobb - mycket jobb - massor med jobb - han jobbar hela tiden. Dygnet runt.

Han skulle inte vilja jobba så mycket. Inte dubbelt mer än vi alla andra.

Men han har liksom inget val - om han vill ha en arbetsplats.

Företaget han jobbar på tycker att vintrar med mycket snö inte är norm för Finland.

Inte ens då vi haft tre vintrar å rad med Riktigt Mycket Snö.

Ingen ny anställs. Redan nu har flera av hans kolleger blivit sjukskrivna av utmattningssyndrom.

Motivationen varför man inte anställer någon till-läggsresurs är att om man sprider ut de dagar då det snöar på hela året, så borde det räcka med den arbetskraft de har!

Det är ju helt absurt - för det snöar ändå rätt sällan under perioden april - september. Inte ens i Finland.

Om en ekonomi baserar sig på antaganden och förväntningar, men vägrar reagera på verkligheter, är det inte lite märkligt?

Och var det kanske bättre förr?

I alla fall?

Jag vet inte, kanske jag också bara baserar min analys på känsla och antaganden - så där som man gör där ute i stora världen....?