ISEN HAR LAGT SIG PÅ SJÖN


Igår lade sig isen på sjön. 
En alldeles tunn, tunn isskorpa som sakta växer till
och slutligen möts i ett enhetligt istäcke. 
Skört som den tunnaste glas, men ändå ett lock. 

Idag har det snöat, inte mycket men ett tunt lager som lagt sig
ovanpå den tunna isen och gett hela sjön ett vitt täcke. 

Det har blivit sen kväll, gubben har gått och lagt sig och
katten har skrynklat ihop sig på en skinnfäll här intill. 
Det enda som lyser är adventsljusstakarna i fönstren och
ett par levande ljus på bordet. Det är det ultimata lugnet. 
Har lagt på en skiva med klassisk adventsmusik. Klassiskt som Händel,
Bach, Schubert och Vivaldi inte som Wham och Carola. 

Jag tycker ju om de julsångerna med, men just i den sena kvällen
är det ofta klassiskt jag lyssnar på. Det är lite som att bli vaggad. 

Det är förresten intressant hur olika musiksmak vi alla i familjen har. 
Jag lyssnar gärna på klassiskt och jazz. Och "vanliga poplåtar" i synnerhet då jag 
kör bil - och gärna fort - och får skråla med. 

Gubben är en stor vän av dansbandsmusik och svensktoppen.
Också musicals, även om han inte är speciellt intresserad av att se
musikalerna. Mer att musiken är okej. 
Och så det där med "vanliga poplåtar". Inte stänger han radion i 
bilen fast det kommer sådant. 

Min äldre grabb är mer för rapp och lite udda musikgenren.
Som mongolisk strupsång till exempel.  Det är förresten galet tufft! 
Och så "vanlig popmusik" - förstås. 
(Nu skäms jag lite för jag har ingen aning om vilken sorts musik
min kommande svärdotter från Sydkorea lyssnar på...tror jag aldrig 
hört henne lyssna på någon speciell genre, eller att hon nämnt nåt
om sin musiksmak - måste fråga när vi ses nästa gång). 

Och lillungen lyssnar gärna på femtiotalsmusik och till och med fransk chanson, 
och musikals och så "vanlig popmusik" - förstås. 

Man kommer liksom inte undan den där "vanliga popmusiken" som 
är rätt harmlös och kommer från alla kanaler hela tiden, men när vi
själva väljer att lyssna på musik bara för oss själva så blir det
väldigt olika. Vilket jag faktiskt aldrig tänkt på förrän nu! 

Sedan är vi nog alla lika okunniga om finsk popmusik. 
Det har inte heller varit på något sätt ett medvetet val, det har bara blivit så. 

*

Nå det här blev nu ett lite märkligt svammelinlägg (igen) men jag skyller på
att min hjärna har lagt sig i det där "bli vaggad- läge" som klassisk musik
gör med mig. Isynnerhet efter en tuff arbetsvecka är det minsann skönt att 
försätta sig i den känslan. Känner mig lite som isen som lägger sig. Långsam. 
Bara vara i ljusets sken och låta Ave Maria 
strömma ut från högtalaren. Kan inte bli mer rofyllt! 

Kram Maggi

FÖRSTA ADVENT


Så tände jag då det första ljuset i min adventskalender. 
Och amaryllisen i vas slog lagom ut dagen till ära. 
Jag var till gravgården och tände ljus på familjegraven, vandrade lite
omkring på gravgården i ett meditativt duggren. 
Inte det optimala vädret för att trolla fram julstämning, men
det finns ett sådant lugn i disväder att jag gillar det bara av den orsaken. 
Pojkarna kom på middag och i det stora hela var det en 
skön helg på många sätt. 
Lite avslappnat slö och kravlös. 


När jag rotade i kistan med julpynt så hittade jag mina juldoftspåsar. 
De har jag inte haft framme på år! 
De innehåller kanel, stjärnanis och kryddnejlika och under många år
spred de en juldoft omkring sig, men nu i år fanns nog ingen doft kvar hur
jag än vände och vred och skakade på påsarna. 
Men jag sprättade upp en liten bit söm från påsarna och bytte ut
innehållet till lite färskare varor - med doften kvar. 
Och tadaaaa....nu doftar det lite svagt av julkryddor i hemmet igen. 
Även om jag inget bakat eller ens kokat glögg. 

*

Nu har jag fått en katt i famnen och skrivandet sker med ena handens fem-fingersystem
så lika bra att sluta skriva och krafsa spinnande katt bakom örat istället. 
Sådant är också viktigt!

Kram Maggi
 

ADVENTSGÅVA


Bara några dagar kvar till lillajul och advent. Och jag har fått en icke-materiell gåva i förtid! 
Bara för någon dag sedan - och tidigare än beräknat - kunde bygg-gubbarna i sina 
gula jackor börja ta bort plasten även på sjösidan av huset, och ett par dagar senare
tog de ner ställningarna. Aaah! Det vart ljus! 
Fascinerande att se hur de monterade ner ställningarna genom
balansera på de där smala "käpparna" som håller ihop hela härligheten. 
Lätt som jag har för att få yrsel när jag ser någon balansera så där så 
fick jag hålla i mig i tangentbordet när de höll på utanför mitt fönster! 
Men nu ser jag sjön igen. Så jag längtat! 

Som en extra bonus dagen till ära satte sig en sparvhök på en gren 
utanför mitt fönster!

Men i och med att det åter kommer ljus - om än bara blekt novemberljus - 
in i lägenheten så fick jag snällt ta till skurtrasan och gå över alla ytor. 
Trots att jag tyckt mig städat så hittade jag en hel del ställen där 
damm från fasadrenoveringens olika skeden kommit in och lagt sig i 
skrymslen och vrån. 


Men som sagt, strax är det första advent och eftersom det är den
tiden på året då jag jobbar nästan alla vakna timmar (lite överdriver jag ;))
så plockade jag fram julpynten redan förra veckoslutet för att gå
igenom vad som skall få komma fram denna jul. 
Gör så varje jul, att jag varierar lite, men i år får jag ju lov att 
tänka på en viss liten Iris. Hon är en fasligt snäll katt som faktiskt inte
söndrat något alls. Inte klöst eller bitit nåt heller. 
Eller jo, allra första kvällen hos oss så bet hon av sladden till mina
knapphörlurar, men kommer inte på annat som hon skulle förstört. 

Det oaktat så fick mina småsmå tomtar i något material som jag skulle tro 
kan gå i tusen bitar om de faller i golvet flytta in i tryggheten av en glaskupa. 


Och för att inte utmana ödet alltför mycket så tror jag att mina
fjädergranar i år får stanna i den gamla kistan där julpynt bor resten av året
och kanske komma fram till julen 2025. De liknar alldeles för mycket Iris´
egna leksaker för att hon skulle kunna låta bli dem. 
Undrar om en katt någonsin skulle kunna låta dessa vara ifred, om jag skall vara ärlig? 


Kram Maggi



 

BEREDSKAP I 72 TIMMAR

 


Senaste måndagen, när jag rotade efter något i tvättstugan, såg jag att jag hade en
vattenkanister stående där. Jag brukar ha det, mest för att ha vatten om det skulle bli
avbrott i distributionen av någon orsak, men lika mycket för att lätt kunna
ta vatten med om jag skulle åka till stugan på vintern eller välja att åka 
och campa någonstans. Eller bara för att det är en vana för mig att ha vatten hemma. 
Nå, nu var bäst före datumen för vattnet redan lite förbigånget så i vanliga fall
skulle jag börjat använda bort vattnet, men den här gången tänkte jag testa hur bra
min hemberedskap är att klara de där i minimi 72 timmar. 

Ett litet experiment helt enkelt. Och jag hade inte förberett mig alls. 
Men jag trodde nog att det skulle ordna sig. 

Värmen i hemmet kunde vi ju inte stänga av, och jobba måste jag så 
den biten fick jag ge avkall på.  Lite fusk då jag via jobbet var i
kontakt med yttervärlden i form av nyhetsflöde. Men grävde faktiskt fram min
gamla radio och hittade till och med batterier som passade! 


Plockade fram mina utfärdslådor som innehåller allt möjligt som kunde vara bra att ha. 
Till exempel visste jag att jag hade både gaskök - och gas! 
Har dessutom ett par Trangior och inget mindre än tre sk kvistkök (tror det också kallas vedkök,
men ved är att ta i, kvistar och kottar är det man använder). 
Så nog skulle jag få till varm mat alltid! 
Inte lika behändigt som om man hade en vedspis i köket - och få värmen på köpet - 
men nog skulle vi klara oss! 

Och så hittade jag också en knippe engångstallrikar. 
Yipiii...det sparar lite disk! 



Till disk behövs ju som känt vatten och det hade vi inte i denna spontana utmaning
i överflöd. Med andra ord var det välkommet allt som man kunde använda som inte
krävde speciellt mycket disk. Använde tex samma kaffekopp, torkade bara av den
med lite fuktigt hushållspapper. Inte den tekniskt sätt mest rena koppen efter 72 h, 
men kaffet smakade lika bra oberoende. 

Trodde att jag skulle ha haft mer engångsknivar och -gafflar, men tji fick jag. 
Den bunt av dem jag tänkte på - de finns på stugan. Nåväl, det gick bra att
bara torka av metallbesticken också. 


Eftersom jag tänder ljus varje kväll och brukar förse mig med rejäla buntar
av tändstickor, så tänkte jag inte mer på det, tills jag tog asken och skulle tända
på gasköket och märkte att jaha...här var det bara använda stickor i asken. 
Jag har den ovanan att lägga använda tillbaka. Något som gubben blir vansinnig på
när ha tar en ask för att gå tex och värma bastun, eller ut på en pipa som han gör nu och då. 
Och där ute märka att asken skramlar lovande...men! 

Hade dock ett par askar oanvända tändstickor så inga problem där! 
Sedan har både gubben och jag stormtändare till de gånger vi är ute i naturen och 
skall fixa eld när det blåser och tändstickor är totalt obrukbara. 
Och ja, vi har extra gas till dem också. Check på det! 


Och ljus, ja vet ni, DET finns det av i det här huset! När jag påbörjar den sista
lådan med 50 st kronljus så slänger jag in en beställning på nya! 



Vi planerade faktiskt att gå all in med att inte använda lampor alls, men så tänkte vi
till lite och insåg att har vi bara en massa fladdrande lågor så ringer nog någon
granne efter brandkåren (eller så tror det att vi glömt att betala elräkningen, hahahaa). 
Alternativet att ha pannlampa och ficklampa var nog inte heller så bra. 
Då skulle säkert någon granne ringa polisen för att de skulle tro att vi har inbrott. 
Så där fuskade vi lite - för hemfridens skull, inte vår men andras - och hade ett
par myspyslampor på. Så hemmet såg lite bebott ut, om än ganska nedsläckt. 

Lite kaxig var jag nog och tämligen säker på att det testet här skulle jag ro iland utan
problem. Lite snöpligt för min del blev det när jag märkte att jag bara hade en knappt ens
halvfull gasflaska. Trodde jag hade en full i reserv, men det hade jag inte. 
Så vi fick spara på gasen för att få vårt morgonkaffe. En gång kokade vi några potatisar,
men i övrigt blev det att äta kall mat (sallad) och smörgåsar. 
Kaffet fick förtur och det kokade vi också så att vi hällde det som blev över 
från morgonkaffet i termos. Vi är till all tur inga grymma kaffemonster men 
morgonkaffet vill man inte vara utan. 


Det svåra var att komma ihåg att inte använda kranen! Det går så automatiskt att
tappa upp vatten! Till slut fick vi sätta postit-lappar på kranen för att komma ihåg. 
Eftersom vi inte hade överdrivet med vatten så hällde jag upp ett stort glas vatten
som jag skulle klara tandtvätten på. Det blev av förståeliga skäl 
inte så mycket smink under de här dagarna heller! 
Ganska skönt och som distansjobbare spelar det absolut ingen roll. 

Bajsandet och kissande då? 

Vi valde att använda vattentoan helt normalt. Jag har faktiskt köpt lite starkare
plastpåsar som jag har i beredskap om det skulle behövas. Man trär den helt enkelt på 
den vanliga toastolen och klämmer sin tårta dit. 
Och tassar ut med påsen till soporna. Och att kissa skulle jag nog göra i en hink.
Eller så skulle jag få göra som gubben och gå ut och kissa. 
Men just detta momentum skippade vi - igen med tanke på grannarna. Fniss. 

MEN till min lilla fasa märkte jag att vi hade slut på både toapapper och hushållspapper. 
Hade blivit att plocka fram julservetterna lite tidigare i år om testet skulle pågått lite längre. 


När testen inleddes på måndagkväll råkade min telefon vara fulladdad (vilket den
vanligtvis sällan är kvällstid, men hade blivit tvungen att ladda den under dagen). 
Jag använder telefonen ganska mycket så lite orolig var jag om den skulle 
klara av 72 h. Men jag har ju en powerbank! Ha! 
Bara att jag inte ens mindes när jag senast laddat upp den. 
Blev nog att vara sparsam med att använda telefonen. Och till slut när 
batteriet var slut laddade jag upp allt som gick från powerbanken och hade
20 % laddning vilket jag visste skulle funka. Använder nämligen telefonen som 
väckarklocka och min arbetsgivare uppskattar att jag är på jobb sådär lite 
enligt överenskommelse i alla fall. En timme innan testet tog slut slocknade telefonen. 

Hade det inte snöat, rent ut sagt så förbannat mycket, så hade jag kunnat passa på
och laddat telefonen då jag åkte iväg någonstans. Men nu lekte jag ju att inga
butiker var öppna och ja...sade jag att det snöade? Massor! 

Internet då? Jag försökte undvika det på fritiden. Det var svårt! 
Vem vill liksom inte chatta med någon? Se en film, kolla nyheterna, läsa sin mejl...

Jag valde att redigera lite gamla bilder och så läste jag. 
Men jäklar vad långa kvällarna blir när man sitter där i skymningen
och kan egentligen inte göra sååååå mycket. Må vara hur mysigt som helst med levande ljus! 

Leka med katten? Men även hon tröttnar till slut, heh! 

Kram Maggi

NOVEMBERGRÅTT OCH VASSPYSSEL


Helsingfors är ju som många känner till en kuststad. Och det finns en hel del
platser dit man kan ta sig när längtan efter hav och natur och space gör sig påmint. 
Det är ju inte samma som att på riktigt komma ut till skärgården, men jag gillar 
nog också de här urbana naturpärlorna. 

En av mina favoritområden ligger i östra delen av Helsingfors, faktiskt alldeles intill 
Gammelstadsforsen där Helsingfors grundades år 1550 av Gustav Vasa. 
Han ville ha en stad i den delen av den östra delen av Sverige som skulle kunna tävla
med Reval (nuvarande Tallinn) om handeln vid Finska viken. 
Åbo låg för långt västerut. 

Platsen var kanske inte så otroligt väl valt, för just här är havsviken grund och ganska så gyttjig 
i och med mängden jordesediment som hela tiden rinner ut med vattnet från ån. 
Så Helsingfors "centrum" flyttades rätt snabbt till den plats centrum ligger nu. 

Att det är en gyttjig och långgrund vik kan man se än idag. Man kan besöka ett par 
öar - numera nog i praktiken fastland - Fårholmen och Granholmen. Man når dem båda oftast
torrskodd längs utbyggda träspångar. Det är ett mycket fågeltätt område där man kan 
få syn på mängder av olika fågelarter. 


Om inte jag minns helt åt skogen så är området naturskyddsområde sedan sent 50-tal. 
På Granholmen finns endel små sommarstugor som är privata, 
men håller man sig till spångarna och stigarna så är det bara att traska på. 
Fårholmen är egentligen helt omgiven av ett brett vass-bälte. Vilket är just en av orsakerna till att 
många fåglar trivs. Fåglar får skydd där, men samtidigt lockar 
förstås mängden olika fågelarter dit också rovfåglar. 
Ett fint område är det. Ett härligt ställe att börja sitt fågelintresse på. 
Men även om man nu inte är ett skvatt intresserad av fåglar så är det ett trevligt ställe 
att bara vandra runt i. Man kan se ett och annat får där till exempel. 
Lite omvänt finns det inte får på Fårholmen, men sommartid betar det frigående får på
Granholmen och det är ganska så mysigt att se dem där. 


Egentligen var det det här med vass som fick mig att skriva detta inlägg. 
Jag var nämligen i går på en "pysseldag" där vi bland annat band kransar av 
vass. Jag har bundit en och annan krans i mitt liv, men faktiskt aldrig av
vass. Jag valde att också binda in lite kvistar av lärk och lärkkottar. 
Det blev en rätt yvig och tufsig, lite vild krans, som kattungen genast kastade
sig över så ena sidan av kransen blev raskt reducerad...
Det är nu sådant man får ta med en kattunge i hemmet. 
När man minst anar så har de planerat ett litet anfall. Och en krans av vass
måste ju vara nästan oemotståndligt för en liten kattvarelse.