SEMESTER TILLSAMMANS ÄR SAMESTER

Än hör jag syrsorna, var min första tanke då vi, jag och gubben, landade ute på stug-

udden för några dagars sAmester och kvällen sakta led mot natt och syrsornas sång

satte igång. Gubben hör dem inte längre. Jag gör. I år i alla fall.

I övrigt hade vi en underbar kväll. Precis lagom allt.
Lite för mycket kronärtskocka dock. Det är överraskande mättande!

De här kokade jag i en dryg halvtimme, man märker när fjällen börjar släppa.
Så bara lite smält smör. Jag hade i lite salt, lite limesaft och pressad vitlök.
Så bara att dra loss fjällen doppa dem i smöret och suga ut det mjälla "köttet".
Och så jobbar man sig in mot kärnan av kronärtskockan och där är ju det bästa.
På med lite mer lime och aaaah....matlycka.

*

I dag har jag suttit och redigerat määäängder av bilder som jag skall ha till
min kungsvägsblogg. Men mer om det kan ni ju läsa:

H Ä R

I den bloggen har vi landat där jag bor, och nu skall vi bege oss österut
mot den ryska gränsen.

*

Men nu  skall jag ta och njuta regn ett tag.
Här faller nu ett stilla och varmt sommarregn och
efter en kort skogspromenad - mycket kort, har lite strul med ryggen - är svampkorgens
botten i alla fall nästan täckt med knallgula kantareller och de behöver rensas.

Sommarsyssla. 

I TRÄDGÅRDEN

Även om många klagar på semestervädret så är jag helt av motsatt åsikt. Jag älskar när det är runt 20 grader och har inget emot sommarregn faktiskt. Saknar inte alls hettan och torkan.

Trädgården är av totalt samma åsikt. Det jag planterade i våras har växt så det knakar 

och etablerat sig fint i rabatterna. Mitt tema var ju vitt- rosa - lila - vinrött - svart kryddat med lime och det funkar tycker jag. De där dramatiska mörka tonerna gör att det inte blir så gull-lulligt som 

om det bara var rosa och lila och vitt. 

Lite spark ger de där mörka tonerna. 

Jag har varit överraskande mycket hemma-hemma denna semester. Har inte varit

i närheten heller så mycket på stugan som jag brukar. Nästan inte alls faktiskt. 

Men det har varit lite fotouppdrag och så är det ju bara så att även om jag är

helt okej med att vädret är som det är så längtar jag kanske inte helt till 

den där kyliga vinden från havet. Inte i juli. 

I september är det en hel annan sak. 

Så hemester i allra största grad för min del alltså. 

Har också läst mer än jag gjort på åratal! Blev precis klar med Hanne-Vibeke Holsts

bok Som Pesten. I dessa corona-tider var det minsann aktuell läsning.

I morgon - om vädret det tillåter - skall jag åka ut och lufta min kamera igen. 

För även om jag är en hemmatomte av högsta rang, 

så börjar månader av distansarbetet hemifrån plus de allmänna 

rekommendationerna att inte resa så mycket 

kännas även hos mig som att ha på sig en för liten blus. 

Det spänner och känns inte speciellt bekvämt. 

I vanliga fall brukar jag faktiskt älska att åka ut till stugan för att just 

distansera mig och få vara för mig själv - bort från allt "hösel". 

Nu känns det mesta lite väl lagom. På alla plan. 

Aldrig är människan nöjd. 

Kanske det är så? 

VAKTLAR

Häromveckan var jag och fotograferade katter och på platsen där katterna fotograferades

hade värdparet vaktlar. Vilka trevliga små krabater! 

Jag har ju haft höns själv i omgångar under årens lopp och tycker om hönsfåglar, 

men har faktiskt aldrig haft vaktlar. Kanske beroende på att de inte kan gå fria som de hönor 

jag haft. Vaktlar är inte på det sättet "tama" att man skulle kunna ha dem fria i trädgården, 

eller ens i en utebur utan tak. 

Vaktlarna lägger inte heller ägg i ett rede som vanliga höns, så har man en stor ingärdad utegård

åt dem så kan det vara knepigt att hitta de små äggen som läggs lite här och där. 

Vaktelägg är jättefina - och jättegoda. Det går ju några vaktelägg

på ett hönsägg, men å andra sidan är vaktlarna något snabbare i takten att lägga 

ägg också än vanliga höns. 

Och sen för ju vakteltuppen inte så mycket oväsen - även om han försöker - betydligt 

mindre än tamtuppen som onekligen kan gå smått på nerverna. 

Åtminstone oss morgontrötta. 

* 

Blev lite sugen att ha ett gäng vaktlar faktiskt. 

Har redan utsett en bra plats åt buren.

Till nästa vår? Kanske? 

KRÄFTOR OCH ÅTERVINNING

Vi hade en liten kräftkväll - bara familjen häromdagen. 

Jag njuter ju av att ha alla mina grabbar så där på en tilltagen armlängds avstånd

så att gemensamma middagar är enkla att få ihop. 

Och så vet ni älskar jag att ta hand om kräftskalen efteråt. 

Ja, hur märkligt låter inte det? 

Men att koka egen fond på kräftskalen är både busenkelt och 

så blir fonden guld att ha till soppor, eller som jag idag lagade: 

En risotto med skaldjurssmak. 

Men till fonden. Så här gör jag:

1 liter kräftskal 

(kör man fryskräftor blir det ungefär 1 liter av en låda) 

1 hackad gul lök

1 klyfta vitlök

1 msk smör

2 msk olivolja

1 msk tomatpuré

3-4 msk vetemjöl

1-2 dl vitt vin

1 liter vatten

2-3 msk konjak eller torr sherry

1,5 krm cayennepeppar

Först fräser jag lök, vitlök i smör/oljan men utan att få färg. 

Sedan lägger jag i tomatpurén och låter fräsa ännu ett tag. 

Sedan i med vetemjölet. Man måste inte ha i det, men ger snäppet tjockare

fond. Till smaken gör den varken till eller ifrån. 

Sedan i med kräftskalen och så rör jag om så det skramlar i kastrullen. 

Man kan gärna krossa kräftskalen en aning så får man ut mer smak.

På med vatten och vitt vin och sherryn och cayennepepparn. 

Så får det koka i en kvart eller så. 

Sila bort kräftskalen och lät fonden ännu koka ihop en kvart till. 

Jag brukar skumma bort skummet som kommer till ytan - tycker det blir bättre så. 

Fryser sedan ner fonden i ca 5 dl påsar/burkar. 

Har märkt att det går åt ungefär så mycket till en god soppa eller en 

smarrig risotto för 4 personer. 

Att koka egen kräftfond tar en halvtimme - absolut värt tiden och besväret! 

TOMTAR I TRÄDGÅRDEN

De som känner mig vet att jag så där färgmässigt som sagt är åt det mer sparsmakade hållet. 

Lite beige sådär. 

Så jag hade köpt frön till en i mitt tycke jättevacker luktärt som skulle vara lite rosa med

vinröda inslag. Det skulle sitta  p e r f e k t  i min rabatt. Som kompis till den dubbla rosa 

klematisen där mot den rostiga ställningen...

När det är så där lämpligt lagom.

Luktärten hade stått i knopp ett bra tag och i morse hade ett gäng blommor då äntligen 

slagit ut! Och jag hade, inte ett gäng eleganta precis-lagom-luktärter utan ett gäng

nästan självlysande tomtar som glatt vinkade till mig i vinden...

Där står de kaxigt och tar över allt finstämt nyanseri som jag roat mig åt de

senaste månaderna och som jag så lugnt vilat blicken på medan olika färger

av vitt, ljusblått, puderrosa, snygglila, vinrött, djup burgundy till nästan 

svart avlöst varandra som i en symfoni. 

Och så står den här och ger mig en käftsmäll med sina tomteluvor! 

Jag kan ju alltid plocka bort blommorna och ha dem i vas - 

vilket ju leder till att den blommar än mer bättre värre...

Bara att börja gilla brandrött. 

*suck*

Gubben kom hem efter att varit på resa nästan en vecka. Det att han är hemma

och att jag påbörjat min semester skålades in med ett glas rabarbermojito.

Och nyans-nissa som jag är så kom jag på att jag visst har något som 

tomte-ärterna passar ihop med! Ha! 

Rabarbermojito är urgott 

(om än lite för sött i min smak...men smaksak, smaksak...jag vet)

Börja med att fixa till en rabarbersirap, som man ju kan ha till annat också - förstås. 

4 dl rabarber i bitar

2 dl socker

2 dl vatten

Blanda allt och låt koka i ca 10 minuter utan lock. Sila och förvara svalt. 

Till själva drinken behövs:

1/2 lime

mynta-blad

4 cl rabarbersirap

2 cl ljus rom

mineralvatten

isbitar

Lägg limen med myntabladen i ett glas, mosa dem lätt med något lämpligt 

om du inte råkar ha en mortel inom räckhåll. Skaftändan av en vispel eller 

något annat vardagligt kökstillbehör funkar. 

Fyll på med sirap och rom. 

Lägg i iskuber och häll på kallt mineralvatten. 

Rabarbersirapen håller sig i kylskåp ett bra tag, absolut någon vecka utan problem.
Så kanske något att ha i lager om man vill trolla fram något fräscht.
Funkar förresten lika bra utan rom!