SÖDERSKÄR OCH PAPPAN OCH HAVET

Det hade lovats rejäla regnskurar tills idag och ett tag tvekade jag om jag 

verkligen skulle ta mig ut till Borgå yttre skärgård för ett besök på Söderskär. 

Packade regnrocken i ryggsäcken - men den behövdes inte. Vädret var strålande.

Man vet inte, men man tror, att Söderskär fyr var förebild för den fyr som 

Tove Jansson beskriver i Muminboken 'Pappan och havet'. 

Den här gången blev det inte för mig att klättra upp i fyren, det satte en liten 

vrickning av foten stopp för. Bäst att inte utmana ödet i branta trappor, tänkte jag. 

Det är ändå någonstans mellan 30-40 m upp till tornet. 

Fyrtornet är byggt 1857-62 och utrustades som andra fyr i landet med

en linsapparat av Fresnels typ. Ljuset från fyren hade en räckvidd på 13,5 sjömil.

(typ 25 km för oss landkrabbor to know...)

Fram till 1957, då fyren automatiserades, bodde det tre fyrvaktare med sina

 familjer och en fyrmästare med sin familj på ön. Fyrvaktarfamiljerna fick 

dela på ett hus medan fyrmästaren med familj hade ett eget, lite större och 

lite högre hus. Det var ett sätt att visa var i hierakin man stod. 

För trettio år sedan, 1989 släcktes fyren. 

Söderskär är inte bara ett skär, utan består av flera kobbar och små öar. 

Själva fyren står på Mattlandet, men intill ligger Bastulanden. Dit

når man via en något svajig vajerbro.

Bastulanden har antagligen i tiderna bestått av två öar, men landhöjningen har gjort sitt 

och numera är det bara en ö. Söderskärs bastu ligger trots namnet inte på 

Bastulanden utan på huvudön Mattlandet och lär vara den äldsta och bäst

bevarade bastun i Finland. Den skall vara byggd på 1850-talet. 

På Bastulanden finns en liten röd stuga, den forna lotsstationen som numera hyrs av

föreningen Birdlife Finland och fungerar som fågelstation. 

Hela ögruppen Söderskär hör till Natura 2000-område och det begränsar 

verksamheten på den forna fyr-ön. Det är bla inte tillåtet att ta i land under 

fåglarnas häckningsperiod 1.5 - 31.7. På de övriga skären gäller förbudet till 15.8.

Under den tiden är det enbart möjligt att ta sig till ön med förbindelsebåt antingen från 

Helsingfors eller Sibbo, Kalkstrand. Även då är området man får röra sig 

på begränsat med rep. Känns helt okej med ett utflyktsmål som har 

lagt prio ett på naturen och de djur och växter som skall leva där

och inte på människan som bara snabbt gör ett litet strandhugg. 

Det går yppeligt att ta kaffe med i termos - behövs knappast något café härute?

Så läs Tove Janssons Pappan och havet, packa picknick-korgen och ta en tur

ut till Söderskär. Här är klipporna släta som en barnrumpa och utsikten mer än magnifik. 

Jag lovar! 

KISS MY TURKU

- 2 AUGUSTI 2019 - 

Av alla städer i Finland ligger av någon märklig orsak Åbo mig varmt om hjärtat.

Jag har aldrig bott där, jag har inte släkt där, och jag har inte ens studerat där. 

Och trots det är det något i den staden som lockar. 

I går hade jag nöjet att hänga på stan en dag med lillungen min. Han bor ju där

ännu ett tag, så det gäller att passa på! Med andra ord slog jag två om inte tre 

flugor på samma smäll. Kanske till och med fyra? 

Jag menar - vad kan vara bättre än en sommardag på stan med grabben sin?

Sedan råkade sig inte bättre att ett nytt projekt som jag skall hugga mina tänder i 

också har sin koppling till Åbo och det blir liksom winwin heeeela vägen. 

Vi hann med lite skönt avslappat turistande i staden också. 

Men det tar vi i andra inlägg. 

Nu skall jag krypa ner i min snarklåda och ge mig själv en skön natts sömn. 

*

De där två hundarna i sista bilden har ju en "djupare mening" än bara två porslinshundar i fönstret.

Satt de i fönstret vända in mot rummet, då var mannen i huset hemma men

var de, som på bilden här vända med nosarna ut mot gatan var mannen ofta ute till sjöss. 

Då kunde kvinnan på detta sätt signalera att ja...mannen inte var hemma. 

Vad nu sen detta kunde leda till? 

Frivilligt eller inte alla gånger så villigt?

Kanske gick det hett till i stugorna?

Tur var väl att brandkåren på den tiden hade "moppar" att

släcka de bränder som uppkommit av andra orsaker än lovlig eller

inte alltid så lovlig kärlek och älskog i de mörka torpen. 

Min gubbe, han skall ut på vift han också och ledsaga ett gäng amerikaner

vars anfädrar i tiderna emigrerade från Finland till Amerika. De är nu här

för att bekanta sig med sina rötter. Ju äldre jag blir (ja, det händer, konstigt nog) 

desto mer intresserad blir jag av turista i eget land och längtan långt bort avtar. 

Min hund i fönstret, den är lyckligtvis inte av porslin utan i allra högsta grad levande.

Medan gubben är på roadtrip med sina amerikaner har jag också semester

och skall roadtrippa på egen hand i närområdet. 

I september är det sedan min tur att dra iväg på lite längre tur. 

SOMMARSTAD

- 1 AUGUSTI 2019 -

Allas 'Allas'

 

Undrar om inte det här är den finaste plats i stan man kan 

distansjobba ifrån? 

Den är nog galet hög den där benji-hopp-kranen.
 Blir fortfarande yr av tanken att min grabb hoppade därifrån.

Större delen av mitt vuxna liv har jag, så fort jag haft någon dag ledig, 

siktat och riktat mig mot naturen, ut till skog, till skärgård. 

Ett större projekt där skogen spelar en stor roll börjar så småningom vara

på den bättre sidan. Mer redan gjort än kvar att göra. Och även om det varit ett 

synnerligen intressant och givande projekt så känns det ändå skönt att slutet hägrar.

Om ändå på lite håll, men ja...hägrar. Om jag kisar. Heh.

Men som motvikt till skogen känns det härligt att ta kameran med till stan.

Skall nog göra det lite oftare i framtiden. På bilder försvinner stadens nojs och oljud.

För mig är fotografernade en meditativ syssla och därför känner jag att det är enklare 

att få till den känslan ute i naturen. Att vistas i naturen är ju meditativt i sig.

Så lite överraskande att jag kunde uppleva nästan samma känsla då jag 

gick längs gator och torg i stan med kameran i högsta hugg. 

Kanske skogen får vila ett tag?

NÅDENS ÅR 1844

- 28 juli 2019 -

Nådens år 1844 började man i Kajsaniemi i Helsingfors regelbundet mäta temperaturer och

så har man hållit på sedan dess. I dag slogs alla tiders värmerekord där.

Aldrig under mäthistorien har man uppmätt så höga temperaturer som idag. Enligt online-

tjänsten på meteorologiska institutets sidor skulle man ha uppmätt 33,2°C.

Här ute i skärgården har det börjat fläkta lite. Det har också samlats lite moln på himlen.

I morgon skall ju temperaturen "rasa" ner till normal sommartemperatur - och kanske till och med lite under. En tackar och tar emot. Isynnerhet som det verkar som om man skulle behöva slå ett 

slag för brödfödan så småningom. 

Men ännu ikväll blir det att lapa sommar och skärgård. 

Och simma! 

Läser rapporter om alger lite överallt - än är vår strand skonad.

Inser att det börjar vara en sann lyxvara - en algfri strand. 

*

Förresten så bakade jag en hel halva rotselleri i ugn (200°C) i två timmar.

(Nej, jag var inte inne i stugan under dessa två timmar...) 

Klyftade upp den och lade på kokta ägg, en tärnad lök, 

ansjovisfiléer och lite fetaost.

Strödde över finhackad dill, gräslök och lökblast och

ringlade över rejält med smält smör. 

Rotsellerin blir så här tillredd härligt mjäll och mild i smaken. 

Nam! 

Och kräver inte speciellt mycket kockande så här i hettan.

Det är ju inte ett väder då man vill hänga framför grillen precis.

#rotselleri#algblomning#sommarhetta#kajsaniemi#bromarf

VARMT

- 27 JULI 2019 - 

Nu är det varmt. Riktigt varmt.

Termometern klättrade just över + 30° C och brisen från havet är nästan obefintlig.

Gubben och grabben hoppade just i plurret och själv sitter jag och planerar en fotogrej.

Planerar, för något annat orkar jag inte åta mig i den här hettan. 

Känner mig som ekorre-ungen ser ut. 

Skulle helst bara lägga mig ner och dåsa bort en stund, men 

man kan faktiskt bli lite urled på det också. Att bara slå dank. 

Så jag återgår till mina kartor och böcker och smider en plan. 

Innan jag hoppar i plurret jag med.