Jag har nästan alltid med mig lite nötter och annat gött till
småfåglar och andra väsen som kan tänkas ha ett intresse för dylika delikatesser
då jag kommer ut till stugan.
Så även denna gång. Dessvärre, eller vad vet jag om det är dessvärre, så verkade
småfåglarna vara sysselsatta med helt annat än att ränna på fågelbordet.
Någon tillfälligt förbiflytande talgoxe kunde stanna upp och tanka någon nöt i
förbifarten, men stamgästen denna gång var nog ekorren.
Jag tycker ju att ekorrar är oerhört charmiga, söta och underhållande och
har lite svårt med att de skall ha stämpeln som marodörer i naturen.
Det är väl som det är. Alla tar väl för sig efter bästa förmåga,
så i djurvärlden som i vår mänskliga värld.
Vad är det att hyckla om det?
Här kunde man jag lätt halka in på vargfrågan; vargens rätt att vara eller inte vara
i vår natur. Denna gång tänker jag inte gå in i den debatten.
Men jag förundras ständigt över det hat som vargen får över sig.
Något tag kanske jag skriver mer om det.
Idag var det ekorrar, nötter och alkottar som klev upp på agendan.
Härute på udden finns inte björkar så det stör precis.
En halvvuxen björkstackare försöker kämpa om sitt lebensraum bland alla tallar
och granar, så den har jag inte hjärta att stjäla några "påskgrenar" från.
Nere vid stranden växer dock några frodiga alar, så de får agera
påskris i år. Ja, jag vet ju att det inte är påsk riktigt än, men
om möjligt så plockar jag färdigt in grenar redan nu.
Och så är det ju lite skoj att se hur riset utvecklat sig när
jag återkommer hit till påsk - senast.
Kojan har denna gång fått lite nytt på väggen.
Tidigare i år när jag var en sväng till Stockholm så hittade jag
något jag letat efter länge. Gamla planscher med sjöfåglar.
Här har skäggdoppingen fått komma upp på väggen.
*
I verkligheten därute i viken väntar jag ännu in den.
Nästan alla andra invånare har anlänt. Idag såg jag ejdrarna;
gudingarna och ådrorna. Så fina fåglar!
Men skäggdoppingen är ännu tills vidare oinräknad för i år.
Men på väggen - där finns den nu.
