...det är som det oftast är.
En renovering går otroligt sällan så där smidigt och smärtlöst.
Så inte nu heller.
Ibland blir jag sannerligen förvånad hur lite endel snickare och
andra hantverkare trots sitt kunnande verkar tänka till hur saker
skall fungera!
Jag målade runt huset idag och hittade ett ställe där man lagt ny plåt,
under en dörr för att skydda mot fukt men där man ändå lämnat en jättestor
glipa på ett ställe där regn och snö formligen kunde rinna in!
Om inte jag råkat krypa omkring och måla det som behövdes måla med liten
pensel, skulle jag aldrig upptäckt det.
Snickaren som skulle bygga pergolan, ja...
När han åkt på fredagen började vi kika hur sjutton han riktigt tänkt...
Det fanns ritningar, det fanns en illustration, ritad på ett foto taget av platsen,
det fanns inspirationsbilder och mått. Det fanns verbala instruktioner.
Och ändå...ändå lyckas han gräva en stolpe så den enligt hans vision
skulle komma rakt upp genom bordet...gaaaah!!!!
Halllåååå!!!!!
Ja, och så det där tredje.
Det behövdes installeras ett luftintag och utgång till glasverandan, för att undvika att
det bildas fukt på fönstren som det gjort nu.
Inser att jag måste leva med en "tratt" på nya verandataket, men det är väl okej
om verandans konstruktion mår bättre av det. Helt klart.
Men...men...så smäller plåtslagaren dit en rejäl grej som står upp en halvmeter
minst (på ett litet tak) och dessutom hindrar öppnandet av fönstren.
Nu behöver vi kanske inte ventilera med just det fönstret - men vi behöver
kunna öppna det för att få det tvättat! Ja!
Upplyser plåtslagaren om saken och först är han helt oförstående.
NEJ! Hundra år gamla fönster öppnar sig INTE inåt.
Man liksom hänger ut som en apa genom ett fönster för att få det andra tvättat.
Pronto!
Och han sågar ner "pipan".
Men sågar han ner den tillräckligt för att fönstret skall gå att öppna?
Nå nä!
HUR tänker man?!!!???
Så ja, det finns stunder då jag helst bara skulle gå ut i skogen och
lyssna på Linnéas klockors stilla klingande.
Till all tur har vi en jätteduktig, kunnig, pålitlig och supertrevlig kille
som främst hjälp oss med målandet av huset då han har en bil med lift som gjort
det arbetet både snabbare och säkrare än att ha byggnadsställningar riggade
lite hit och dit och comme ci comme ca.
Och så har det dessutom visat sig att han är en baddare på allehanda praktiska ting.
Med alla andra strul som de övriga hantverkarna stått för
har han varit en klippa!
Mera sådana åt det renoverande folket.
För på något sätt känns det lite märkligt att jag, en
alldeles vanlig tant, eller tjej, lite beroende på vilket humör jag är på,
är den som påpekar uppenbara fel.
I längden börjar det kännas tjatigt.
Och på det sättet är vi väl som alla renoverade mest är.
Tidtabellen håller inte riktigt, och det verkar som om det
blir mindre tid till annat än tänkt.
Till all tur har budjeten inte skenat iväg. Inte än i alla fall.
*
Ja, huh!
I morgon är det måndag igen och man får ta en lite diskussion med
gubbarna om hur sjutton de tänkt riktigt...
To be continued.
(ja, bilden har nada med inlägget att göra egentligen -
jag bara kände att jag behövde lite ljuvt och nätt bland
alla tankar om plåt och betong, virke och målning.
Det är nu så man är....;))