PLAN B...ELLER C...


...ibland är det så. Dagarna har inte helt blivit som man tänkt.
Skulle idag haft ett möte och planerade in (om vädret det skulle tillåtit)
en fototrip till Helsingfors. 
Skulle behöva några fina bilder till ett projektjobb, men slask och nollgrader och 
moln som nästan nuddar vid biltaket är ingen höjdare...

Så det blev liksom inget av det.
Istället blev det för mig att läsa på för ett annat projekt och så pass ovan är jag att 
försöka mig på att stuva in större mängder ny kunskap i skallen på x-antal timmar.
Det är hemskt skoj, det är det,  men sen är det liksom lite dåsigt i hjärnkontoret
såhär mot kvällen.

Eftersom det regnar is därute, och mina hundar föredrar soffan framför en 
promenad är jag inte svårövertalad. Inte idag.

Sitter gärna och skriver en stund för det är mitt sätt att "koppla av"
(från läsande) 
men hjärndöd som jag är så tänkte jag köra med en gammal goding:

Blogglista, ni vet färdiga frågor som man svarar på.
Kanske bäst för dagar som nu när det kliar i fingrarna av att få låta dem valsa över
tangenterna, men man har absolut nada i egen tankeverksamhet att bjuda på.

Så här kommer det:

Vilken svordom använder du mest? 
Svär jag? 
Nu är det nu så Helvete heller att jag svär....
Tammelåda!
:-)
Vilken tid är din väckarklocka inställd på? 
Förr pep den till 6.40 numera lite mycket senare.
Hur många resväskor äger du? 
Fyra, en gigantisk kappsäck för de (få) gånger jag kan fly verkligheten till annan ort på flera veckor.
En normalsemester-stor-en, så den där lilla som man kan ta i planet, och 
så min ryggsäck/rinka förstås. Och min fina stooora läderväska som 
jag tar med allt jag behöver till landet i. 
Jasså - det blev fem? 

Använder du flip-flops? 
Nej o nej - hade några senast när jag var 4 år 1970 och fick då sådana skavsår mellan tårna som
gett trauman så här långt efteråt  

Var köper du dina matvaror ifrån? 
Närbutiken oftast. 
För att jag vill stöda små matbutiker - och för att jag är rätt bekväm av mig...

Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden? 
Ta bilden. En sådan fråga!  

Vilken var den senaste filmen du såg? 
Eh...oj...jag ser sällan på film. Kan det vara...nä, vet ni jag minns inte! 

Du är ledig. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän? 
Vän. Alla gånger. 
Inte ens då jag var i den åldern att det drällde av BARNfamiljer i min omgivning 
skulle jag valt annorlunda. 
Barn är okej - i lagom doser.
Vänner är okej - i alla doser. 

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? 
Beror på mängden sedlar förstås. 
Men en liten båt (den förra dog i höststormen i kombination med extremt högvatten i fjol)
Och så skulle det nog bli att hjälpa ungarna på traven i starten på sina liv.
Och en resa - en sådan som så jag skulle få användning för den där stora kappsäcken.

Har någon någonsin kallat dig lat? 
Med största sannolikhet...
Ibland händer det att jag kallar mig själv mig lite lat...hehehehe! 

Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare? 
Nej, det brukar räcka med att jag närmar mig dynan...

Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu? 
Jag äger ingen sedan många år.

Vilken är världens bästa artist/grupp just nu? 
Jag hinner inte lyssna på musik så mycket, 
men jag har ofta radion på när jag kör eller när jag sitter och skriver.
Vill jag riktigt vila hjärnan så lyssnar jag på random klassiskt. 

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall VAD? 
 Inte hemligheter precis, men haft ett par förtroliga samtal - och innehållet i dem 
landar aldrig någonsin någonstans.

När var senast någon stötte på dig? 
Men oj...det var INTE igår precis, inte ens i förrgår! 
Men utbytte lite småtrevliga blickar och ett leende i ett café för en tid sedan.
Det var riktigt uppfriskande! 

Vad åt du till middag senast? 
Ja, det var en från frysen uppvärmd paella som faktiskt var nästan
lika kriminellt god nu som då den lagades. 

Använder du huvtröjor? 
Nix...är mer för noppiga tröjor och så.

Kan du vissla? 
Ja, hyfsat bra till och med. Busvissla har jag till mitt stora förtret
aldrig lärt mig. Skall öva på det lite till.
Om det skulle lossna....? 

Vem var den senaste som ringde dig? 
Det var nog min svärmor som ville kolla upp en sak.

Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält? 
Berg- och dalbana. Klassikern! 

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig? 
Skulle jag tro. 
Bara att jag bryr mig inte speciellt mycket - om ens det. 
Under alla år har jag varit rysligt glad över just den egenskapen, att kunna
strunta i vad folk tycker och tänker om mig. 

Hur stort är ditt närmaste köpcentrum? 
Jag bor numera ett stenkast från Finlands 
näststörsta köpcentrum Jumbo som 
jag för övrigt skyr som pesten. 
Det och alla andra köpcentrum.


Är du blyg inför det motsatta könet? 
Nej, varför det? 

Vilken film kan du alla replikerna till? 
Oj, en sådan fråga...
jag som inte ens minns vilken film jag sett senast. 
Den här frågan skippar vi -right?

Äger du några band t-shirts? 
Nej...och undrar om jag ens någonsin gjort det? 
Eller en t-skirt med ett tryck på överhuvudtaget. 
Det är inte riktigt min tekopp liksom.

När flög du senast? 
Hem från Stockholm för ett par veckor sedan.

Hur många stolar står kring ditt köksbord? 
Fem och en soffa som sväljer tre sittande personer.

Läser du för skojs skull? 
Ja, nu gör jag det igen. 
Hade en period då jag släpade på en utmattning och stress 
som gjorde det så gott som omöjligt att koncentrera sig på att läsa "på skojs skull". 
Nu är jag tillbaka i att det är möjligt. Det är jag hemskt glad för! 

Pratar du några andra språk? 
Finska, vardags-engelska. 
Så förstår jag enkel tyska och några franska fraser har väl fastnat på vägen. 
Men mest är det dammigt i ordförrådet bland språk jag inte använder speciellt ofta.
Tyvärr! 

Diskar du din egen disk? 
Nej usch! 
Jag avskyr att diska. 
Sådant har man maskiner, gubbar eller barn till. 
Eller?

Har du gråtit offentligt? 
Ja, det var nog senast när det var kramkalas då jag var sista dagen på jobbet. 
Jag är så dålig på att ta farväl med "äran" i behåll....;)

Har du en stationär dator eller en laptop? 
Laptop - sedan många år. 

Försöker du alltid lära dig nya saker? 
Jo, jag gör nog det. Jag har lite nojan på att verkligen förstå saker och ting, 
och ibland ger jag mig inte förrän jag verkligen begriper det. 
En envis jäkel, det kan jag minsann vara ibland om det behövs. 

Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar? 
Nej, inte just nu i alla fall.
Vid något skede, för kanske tio år sedan, funderade jag lite på en liten tatuering 
(typ nyckelpiga i hårfästet i nacken), 
men det gick om.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten? 
Nej...jo...det här ÄR lite knepigt för i jämnlikhetens namn så tänker jag nej, 
men sedan samtidigt vet jag att många män och yngre killar 
(mina egna grabbar till exempel) VILL de facto vara de som bjuder för 
att få leva ut sin om nu inte manlighet, men artighet - och DE kan känna sig lite 
snuvade på den känslan om tjejen säger att hon prompt 
skall betala själv, isynnerhet om det är killen som 
bjudit ut henne, varit den som föreslagit att de skall gå på dejt.

Lite som när en man
vill hjälpa mej på med kappan, eller håller upp dörren för mig. 
Inte vill jag vara den som gastar - jag KAN SJÄLV åt den artiga karln.
För på riktigt!  
Han VET ju att jag nog kan klä på mig själv och att jag är helt kapabel att öppna dörrar också. 
Han vill nu bara visa sin uppskattning (?) eller bara vara artig.
Lite som om jag när jag tar med mig en bukett tulpaner och 
jag går till väninnan som jag inte sett
på många år och hon skulle utbrista:
Jag kunde faktiskt köpt tulpanerna själv! 

Jag tror vi kvinnor borde bli bättre på att ta en artighet som just en artighet och
inte som en invit till en argumentation om jämställdhet mellan könen.

Kan du kasta macka? 
Jodå, bra dessutom. Uppfödd vid havet med inte så mycket annat att göra...hahahaha...

Har du någonsin varit på Jamaica? 
Nej.

Vad har du med dig in på bion? 
Är vi här igen...? Jag går extremt sällan på bio. 

Vem var din favoritlärare och varför? 
Det var en tid sedan...heh...men det var nog de 
lärare som hade en stark, äkta närvaro oberoende av
 ämnet de undervisat i. 
Att vara engagerande på djupet. 
Dem minns jag.

Har du dejtat någon av en annan religion? 
Jo, jag hade nåt smått ihop med en katolik i tidernas begynnelse, 
fast det här med religion var inte någon stor grej för honom som jag minns det.

Vad har du för väder? 
Underkylt regn och plus en grad.
:-(
Har du en blogg? 
Näää, jag skojar bara.....

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? 
Historia. Och biologi. Och filosofi. 

Gillar du att flyga? 
Jo, eller jag är väl mest oberörd. 
Däremot gillar jag skarpt stämningen på stora flygfält.
Det där behärskade kaoset av människor och kappsäckar 
och varor som skall transporteras kors och tvärs över jorden. 
Jag gillar att hitta en egen vrå i väntan på mitt plan och följa med människor.

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner? 
Med humor kommer man en bra bit på väg! 

När sov du senast på golvet? 
Fniss - på ett yogapass här för en tid sedan när vi kommit till 
avslappningsövningen där i slutet...DÅ...zzzzzzzzz!


Vilken är din favoritdrink? 
Dricker sällan starkt - är sådan där mesig vin-vän. 
Men något läskande som jag inte ens vet namnet på kunde 
sjunka ner en skön sommarkväll.

Gillar du din boende-situation? 
Jo, det gör jag nog. 

Vilken är din mammas hemstad? 
Ingå.

Din pappas hemstad? 
Lovisa. 

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? 
Just nu närmare tio timmar! 
Släpar på en del utmattnings-symptom än och 
sömn-sömn-sömn är en av de. 

Är dina dagar fullbokade och stressiga? 
Nej, tack och lov inte nu längre! Jobbar på i egen takt. 
Obeskrivligt skönt! 

Vilken är din favoritfrukt? 
Apelsin

Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper? 
Borde, men nä.

Hur gammal blir du nästa födelsedag? 
51 då, ett steg in på det andra halvseklet...

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? 
Jo, isynnerhet om jag skriver texter som skall publiceras, 
då låter jag, om möjligt och att det finns tid för det, någon annan korrekturläsa texten. 
För visst blir man blind för sin egen text. 
Men så här när jag skriver i bloggen så kunde jag säkert vara noggrannare...

Tror du på liv på andra planeter? 
Kanske, inte så att jag tror på små gröna gubbar i flygande tefat, 
men varför i hela fridens dag skulle vi vara de enda i hela enorma universum? 

Vem var den sista personen som gjorde dig arg? riktigt arg? 
Skulle nog vara vår regering som gör mig både arg och mörkrädd mest var och varannan dag! 

Tror du att Gud är man eller kvinna? 
OM hen finns är hen nog mer ett väsen än något med bestämt kön. Eller ja...? Ingen aning! 

Vad var det senaste du åt? 
En liten bit vit choklad. Vilket i och för sig är lite komiskt
för jag äter godis extremt sällan. Men idag jo.
Måste bero på den där hjärntröttheten...

Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta? 
Det är ingen skillnad.

Gillar du senap? 
Ja, väl? 

Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? 
Att jag knappast dör i det här...heller! :) 
:-)
Skulle du någonsin hoppa fallskärm? 
Absolut inte!!! Jag är höjdrädd redan på en kökspall. 
Jag skulle dö på kuppen.

Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv? 
Vad är det med dessa filmfrågor - ingen aning? Snusmumriken?

Tycker du om att krama folk? 
Jag är kanske inte så där värst kramig av mig. Goda vänner, jo absolut men annars...nja.

Skulle du säga att du är trendig? 
Ojojojoj...gissa bara! 
Om jag inte har helt fel så blir min olje rock från 80-talet modern igen. Jasså inte?

Äger du en digitalkamera? 
Joooooo...

Vilka kändisar har du blivit jämförd med? 
Skulle vara den där Snusmumriken då...hahahaha...han är väl kändis? 

Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det? 
Tja, det beror väl på ärendet liksom. 
Om en läkare lovat ringa provresultat eller väninnan ringa och tjattra en stund liksom.

Vilka böcker, om några har fått dig att gråta? 
Det finns en hel del. 
Mest minns jag ändå sagor som bara inte gick att läsa för ungarna utan att 
jag satt där och hulkade. Som Flickan med svavelstickorna - den har mina ungar nog 
aldrig hört i sin helhet innan jag behövt...gå och snyta mig. 
Och Bröderna Lejonhjärta. 
På något sätt tror mina barn nog att den boken börjar direkt i Nangijala. 
Eller att jag alltid var fasligt förkyld när jag läste början där...

Inte så att jag inte skulle ha kunnat gråta ihop med mina grabbar, 
tvärtom vi brukade sitta och stortjuta ikapp vid någon sorglig film, 
men det blir så svårt med att läsa högt när man hulkar och snörvlar på hela tiden. 
Det tar liksom lite bort av stämningen med högläsning.

Tycker du att du är attraktiv? 
En sådan fråga! Jag skrämmer kanske inte småbarn i 
parken om man säger så, men attraktiv kan man ju vara på så många olika plan! 

Vad är du allergisk mot? 

Klorvatten i simhallar. Och lite mot kiwi.
Och egoistiska och självupptagna människor. 

Får du dåligt samvete efter du ätit kött? 

Nej, nu äter jag ju inte rött kött eller fågel längre (fisk nog), 
men oberoende vad man väljer
så är det inget att ha dåligt samvete för! 
Man gör sina val och så är det bra med det. Och så går man enligt det.
Varför krångla till det med dåligt samvete? 

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat? 
Eftersom mina föräldrar sportade med korta namn åt mina 
bröder så skulle det nog säkert vara...
Roy? 
Fast det hette deras första hund så kanske inte det? 
Kanske Martin?

Vem av dina bloggisar vill du helst veta allt detta om? 
Jag är nog som de flesta andra. 
Lite nyfiken på hur andra skulle svara på de här frågorna. 
Man kan tycka att det är lite fånigt, 
men handen på hjärtat - ibland är det hur skoj som helst att läsa hur andra svara! 

Och framför allt är det som bloggare hemskt skönt att ta till de här när
man har skrivklåda men uppläggen och hjärnstormen vill utebli.

*

Nu skall jag ta och krypa ner bredvid en gubbe och se om mina fötter skulle få 
plats där i fotändan bland ett par hundar och en katt.

Märkligt, men inte verkar det som om det skulle bli mer plats i sängen fast ungarna
flyttat ut och till sina egna krypin. 



DAGSMEJA...


...när det droppar från taken och smältvattnet porlar på sina ställen trots att det är
minusgrader på dagen.

Det är det där första synliga tecknet på vår. Dagsmeja.
Ändå finns det så mycket mer att känna in när man ger sig ut.

Våren syns inte så mycket. Och just den här pre-våren går inte riktigt att fota. 
Det blir mest gråtoner och vit-toner och blått.
Och ändå finns där så många fler nyanser som väntar på att få vakna till liv.





Våren kommer så sakta smygande ännu.
Men den finns där. I snö som faller ner från träden och landar på den under
 natten till-frusna lilla skogstjärnens svarta is.

Men våren kan anas i ljuset, nå det ser man ju på bild förstås, men det 
övriga är knepigare att fånga på bild.
Doften, det doftar annorlunda. Visst det är kyligt bland näshåren när
man andas in och andningen bildar ett litet moln vid utandning.
Men det är som om det skulle dofta mer.



Snabbt skulle man tro att skogen är tyst runt träsket, men det är den inte.
Det porlar i små, små bäckar och ett stycke ifrån hörs det där så välbekanta;
titityy-titityy-titityyy.
Det svaras från följande gran. Någon annan fågel, som jag inte känner
igen bidrar. Jo, det låter.

Så även om jag skulle blunda så skulle jag kunna ana våren.
Dess första urblekta nyanser.



Nej, vårvintern är inte alltid så bildskön precis.
Det måste medges, men oj vad efterlängtad den är! 

*

Bilderna av den grå-blå-soliga februaridagen knäpptes vid
Hanaböle träsk i Vanda. Där finns en fin sandstrand, som sommartid oftast är
överfull. Men nu var den tyst och stilla.

Inte öde för några ivriga vinterbadare skuttade runt i snön på
väg till ett iskallt dopp. 

Jag har sagt det förr. En timmes promenad i (relativt) tyst skog i vårsolen
borde vara en mänsklig rättighet och nästan borde det vara lag på att 
alla borde gå ut i skogen nu och då.

Det är så...fint! 

Och medan jag funderar på vad jag skall skriva om, 
vart min blogg är på väg, släpar jag ut er på 
små turer i min närmiljö. 
Häng med om ni har lust! 



VID ÅN...


...efter så många år med havet som granne är jag, inte i kilometer så långt från kusten, 
men på något mentalt vis mer inomlands än förr. 
Havet är inte nu heller mer än dryga tio kilometer bort, men det känns andligt längre bort
ändå. Märkligt, men så är det. För att där finns en stad emellan.

Och så kanske lite för att jag å-terupptäkt å-arna.

Hade en timmer över idag mellan ett par möten och då
passade jag på att traska en sväng längs ån i jakt på 
strömstaren som jag såg senast jag var här, men som flaxade iväg innan
jag hann fånga den på bild. 

Idag...igen strömstare. Kanske den redan gett sig iväg norrut?
Det börjar bli de tiderna så småningom för de tidiga.


I ån simmade de runt några gräsand-par som alldeles tydligt hade bildat par redan.
Hanarna vakade över sina honor med skarp blick där de simmade runt och käkade i
strandkanten. 




Jag lämnade dem så de kunde fortsätta sitt käkande ostört och 
försökte få syn på strömstaren, eller ens höra den.
Men där kammade jag som sagt noll.

Åtminstone i dag.



Åar har nog inte det där samma dramatiska ombytliga som man finner i 
andra vattendrag. Eller i havet då.
Insjöar känner jag nästan inte till alls.

Vilket ger mig en idé om att ta mig ut till någon insjö och traska runt där
ett par dagar nu på vårvintern.

*

Det är något med ljusets återkomst som väcker mig.







GAMLA BILDER MEN SAMMA LÄNGTAN..


...det är snudd på komiskt faktiskt.
Hur vi, eller jag, eller vi för jag tror jag har någon annan med mig,
bara plötslig en dag blir drabbad. Varje år.

Jag talar om den där känslan som bubblar upp inom en.
Som får mig att känna mig som Ronja Rövardottern då
vårskriket bara behöver få komma ut.

Då en längtan blir så stark så man bara behöver få skrika ut det! 


Så alla hör! 
Jag drabbades av det just idag.
Exakt vad det var som hände vet jag inte, men idag kom
längtan, oron. 
Kanske var jag en flyttfågel i mitt förra liv, för just så här tror
jag att det känns för dem: Mitt i allt som man går där och pickar och 
pysslar på så kommer En Så Stark Känsla och tar liksom totalt över.

Vårlängtan! 

Den gjorde sig lite påmind igår då jag stötte på en kvittrande 
strömstare vid forsen. Av porlande vatten och sol är den längtan gjord.
Behövs så lite för en nordlig småfrusen själ att gå igång.


'

Men på riktigt! Hur kan denna längtan bli nästan fysisk.
Hur ljuset kommer tillbaka. Fåglarna, de första tuffa som återkommer.
Hur isen släpper, takdroppet. Den känns i kroppen, denna längtan.

Kanske har jag alltid burit på denna gen som får mig
att toklängta vareviga vårvinter. 

Kanske lite aktiverad av mitt förra inlägg som lite tog mig tillbaka till 
mina första skolår, så kom jag på ett minne från då:
Jag minns jag faktiskt inte vilken klass (måste ha varit någon av de fyra första) 
jag minns inte vilken bok, jag minns inte vilken text, 
men jag minns en bild:

En ritad bild av en tjej med uppknäppt jacka och mössan lite slarvigt
på - om alls. Och hon satt lutad mot en solig vägg och så droppade det från taket.
Om någon känner till vilken skolbok det var -så hojta till! 

För det var just där och då som jag kände min första starka vårlängtan.
I och med den bilden. I en läsebok från 70-talet.
Jag var i ålder någonstans mellan 7 och 10 år.


 

Och så har det hållit på.
Det har funnits år, och årtionden också, då längtan dämpats av
småbarnsåren, av byggprojekt, av...just livet.

Men nu är känslan där - minst lika stark nu som då.

I år skall jag totalt ge efter för den längtan.
Ordna mina arbeten så att jag, om möjligt, har bästa chans att möta våren
med alla sinnen öppna. Vara där. Närvarande.
Se. Känna. Dofta. Vara. 
Ute i skärgården.


Jag längtar så! 

Och någonstans tror, och hoppas jag att det här blir en vår jag kommer att se tillbaka till
och minnas. Lite som den där bilden i läseboken.
Där hon med jackan öppen sitter mot en solvarm vägg och lyssnar på takdropp.

För att det finns där.

Ni hör det inte - men jag skriker ut ett litet vårskrik här.
För det behöver få komma ut.

*

Och ja, de allra första flyttfåglarna har anlänt.
Ugglorna hoo-ar i natten.
Vi har en ny vår bakom hörnet, vet ni!