SLÖ LÖRDAG...

Och det är inget fel alls med det! Särbon, som dagen före nyårsafton fick en ny knäled har landat här och för skön konvalescens-tillvaro nerbäddad i sängen tillsammans med ett par hundar som turas om att hålla honom sällskap. 

Granngårdens grabb knackade på här för en stund sedan, och tonårsmummel hörs från övre våningen. Jag blir alldeles mosig av ömhet i hjärtat när jag hör de där rösterna som inte riktigt vet i vilket tonläge de skall landa, när skrattet bara rusar iväg som ett skenande tåg och ja, jag bara älskar det där ljudet! 

Tonårsgrabbar - vet ni dom är nog så fina! 

Det är säkert tonårstjejer med, men dem har jag inte så stor erfarenhet av att jag skulle kunna uttala mig om det.

Utanför fönstret är vädret sådär grå-gråare-gråast, som det bara kan vara när temperaturen är på 0 och molnen är tusen meter höga och ligger och lutar sig på de högsta tallarna på gården. Är helt övertygad om att det är bara och enbart de som håller molnen uppe och hindrar dem att lägga sig på marken.

Radion spelar så sakta i köket, att jag knappast hör om det är klassiskt eller rock som spelas, när jag sitter här ett stycke ifrån och skriver. Bara endel av tonerna hittar fram, man får liksom fylla i själv. Men det är okej. 

Idag är verkligen en dag då jag inte behöver gå ut alls. Om jag inte vill. Och jag vill inte.

Det blåser, det småregnar och till och med hundarna smyger iväg längs husväggen 

när de skall ut på sitt.

Nej, jag tänker stanna inne och koka oss en bönsoppa och rosta bröd med kriminellt mycket vitlök på.

Simpelt och enkelt, men åh och ah, och oj, såååå gott! 

Julgranen har åkt ut, och granbarren är dammsugade. Det är mycket tidigare än den brukar, men så blev det i år. En julgran utan julbelysning är bara en…ledsen gran. Jag hittade inte några nya julgransljus så jag måste försöka komma ihåg till nästa julen att skaffa nya. Om vi inte gör verklighet av hotet att dra iväg någonstans under julhelgen. Någonstans långt bort. Vem vet?

Nu hörs det snarkningar från sängen, och det är inte hundarna…

Ssschhh….vi fortsätter med vår slöa lördag!

SE TILLBAKA EN SISTA GÅNG….

Till året som var,  denna gång blev hela året upphängt till påseende utan text. Så i år. 

Nu ser vi framåt!

DEN NÄST SISTA DAGEN...

Det händer ibland att jag sitter och låter pennan åka iväg på egna vandringar. Det händer i synnerhet när jag sitter och pratar i telefon. Långa samtal. Det är som om min tanke skulle behöva ett eget forum att vandra i, att dansa fram över, en yta att ströva omkring på. 

Så här blev det sedan när jag suttit en stund och snarvlat med en kär vän...

Oftast måste jag erkänna att mina etiketter på mapparna är tråkiga, printade, prydliga lappar. Men i år blev de, lite av slumpen, etiketter födda av en och annan förströdd tanke som kröp ner i mina fingrar, och som vandrade iväg över pappret. 

Jag tror att det blir ett bra nytt år om det får synnerligen spontant handgjorda etiketter på sig. Jag vet inte, men det känns skönt på något underligt vis. Oförväntat, längtansfullt, otippat, ovanligt.

Finns så många ord, så många känslor och förväntningar jag önskar förknippa med det nya året.

Ett nytt år är lite som att sätta ett nytt ljus i ljusstaken och tända på. Resterna av de gamla ljusen finns kvar som en påminnelse, ett minne, där på ljusstaken, och som smulor av stearin på bordduken.

Tids nog städar man bort de nerfallna smulorna, de bleka minnen. De som sitter fast på ljusstaken, hänger med en tid än. Tills ny stearin faller ner och det blir nya, färskare, finare minnen.

Och livet går sin egen lilla vandring. Och bryr sig sju i hur vi vill ha det. 

Ibland blir det bra och vi gläds, skrattar, tar för oss, livet ler. Ibland går det mindre bra och vi grämer oss, blir ledsna, känner sorg, Stundvis är det ingendera utan mest bara stilla tråkig lunk. Visaren åker inte åt vare sig det ena eller det andra hållet. Vad kommer det nya året att ge mig?

Förmodligen en märklig mix av alltsammans. Ett riktigt hopkok av förväntade och lite mindre förväntade händelser. 

Tänker att det mesta kanske ändå blir så som  Betjänten till Grevinnan säger varje år:

"…the same procedure as last year, Miss Sophie?"

Och  grevinnan som svarar:

"The same procedure as every year, James!"

Eller som de äldre i min och så många andras släkt brukar säga; den som lever får se! 

Ja, krångligare än så är det ju faktiskt inte! 

Så låtom oss leva, vet ja! 

***VÄLKOMMEN ÅR 2015***

JULKLAPPARNA SOM INTE FANNS...

…ja, nu kunde man ju kalla det här höjden av dubbelmoral. Och kanske det faktiskt är lite så.

Jag tänker på det här faktum att vi i år faktiskt helt gått in för att inte ge varandra julklappar.

Ja, det gick ju nästan att genomföra. Nästan.

Särbon gav mig en bok som han själv ville läsa- och ha. Och jo, vi har väl en lite sned humor. 

Eller vi och vi, det är väl mest han som har det då. Krhm….

Jag menar jag skulle ju liksom inte komma på den idén! Neee-eej, då. Jag liksom köper helt öppet åt mig själv det jag vill ha. Punkt.

Jag menar, skulle jag packat in det här och gett det till särbon, skulle han minsann skrapat sig i huvudet en stund och…undrat.

Jag menar; wohoooo…Grattis! Du äger nu en Wild Woodgas Campstove. 

Vem skulle liksom inte bli tokglad över det? Kan det finnas någon som inte….?

Ja, ja…jag skall förklara vad det är som är så toppen med den här prylen. 

Det är alltså en liten "brasa" att bära med sig på vandringar. Ett mellanting mellan en öppen eld och en gaslåga i en Trangia eller dylik. Det fina i kråksången här är att man inte behöver vara bunden till ställen där det är tillåtet att tända en eld, man behöver inte bära med sig gas eller bränn-vätska till Trangian. Den här funkar med små kvistar, kottar, löv, barkbitar…till och med djurbajs om det riktigt kniper. Fast så mycket har jag kanske inte ändå tänkt att det skall knipa. Men om.

För visst är det så att även en liten brasa är bättre än ingen brasa alls. Termoskaffe i all ära, men att ta en paus i sin vandring, tända en eld och koka upp sitt kaffe och dricka det hetthett, är oslagbart! 

Att förbereda, att vänta, att dofta elden och känna värmen är en del av ritualen. Ritualen som handlar om att inte ha bråttom. Att ha tid. Att ta sig den tiden. 

Mitt nya mantra: Det Får Ta Tid! För Jag Är Värd Det!

Det fina i den här kråksången till "kvistbrasa"(risukeitin på finska -vilket är en så bra beskrivning) är att den övre delen är uppbyggd som en kakelugn med ett luftrum mellan väggarna. Det vill säga den övre delen är "dubbel". Det gör att värmen liksom fördubblas och med mindre eld får man mer energi och snabbare uppkok av kaffet, eller vad man nu vill koka. Så där i teorin åtminstone. Jag har nämligen inte än haft möjlighet att testa den här härligheten på riktigt, men det lilla jag hann testa innan julförberedelserna såg till att jag höll mig inomhus större delen av dagarna, var synnerligen lovande!

Någon skärpt läsare kan ju lägga märke till att jag babblar om en julklapp som jag bevisligen testat innan jul, och det är alldeles sant det! 

Det är en av fördelarna med vuxenklappar åt en själv. Man kan liksom testa dem när man vill. Man vet att det är på pricken det man vill ha. Och man slipper paketera och öda en massa papper och tejp och snören. Och att rimma en liten vers. Fast det är bland det roligaste med att ge gåvor! 

Är det nu sedan bra eller inte, skoj eller inte, praktiskt eller inte, så det vet jag nu sen inte. Förmodligen nej. Å andra sidan…om jag berättat för mina nära och kära  *host* jultomten att jag vill ha just en sådan HÄR som man får från just den HÄR butiken, så hade det bara resulterat i ett förslag om att jag kanske skulle beställa den själv när jag vet hur, var och vad. Lika långt som brett och kanske just därför vi nått dit vi är gällande julklappar. Och det verkar funka hos oss - för ingen av oss älskar att springa omkring och shoppa. För att vara ärlig så avskyr vi det alla…

Och jag är lite barnsligt glad över en julklapp som jag skaffat mig själv, som ingen av de mina skulle haft den blekaste aning om att jag saknade och önskade och som jag hoppas så mycket av och som jag längtar som ett barn på julafton att få testa så där…på riktigt! 

Men före vi är där så kommer det lite jobb, lite nyår, lite sjukstuga och lite smått annat. 

Men sedan. Sedan är det dags att ta er med ut i skogen och koka kaffet där i tystnaden! Det blir bara vi!