...eftersom det känns som om hösten bara fortsätter och vinterns vita lyser med sin frånvaro
är det förståeligt att höstens blommor blomstrar och trivs.
Jag trivs också (även om jag ibland kan pyttelite förbanna mörkret), för kyla är inte riktigt min grej.
Kylan lär komma, men för varje dag som den hålls borta hurrar jag.
Hurrar gör nog också den lilla pensé-knoppen som jag upptäckte i min blomlåda därute
idag. Eller inte bara en knopp, utan fem.
De här penséerna har sått sig själv, moderplantorna åkte på komposthögen redan i slutet av juli
i år, men eftersom jag inte hade något att plantera i stället just då, så gick det som
det gick och fröna som fallit grodde.
Vid tiden då jag tänkte plantera höstblommor där hade penséerna redan etablerat sig
till en fin grön matta och jag bara inte nämndes riva upp dem.
Aldrig gissade jag att de skulle stå i blom till jul!
Och ton i ton med callunan....*fniss*.
Kanske inte direkt en bild som man kopplar ihop med julen.
Men så här i år.
I morgon lär det bli en heldag i köket.
Det ser jag fram emot.
Julens små under sker där...
...oberoende om det är snö eller inte.
