DET ÄR SVETTIGT DETHÄR...

...påstår lillungen över sitt dagsverke...
Men TÄNK vad mycket man kan få till stånd genom att ge en lite småuttråkad unge en hammare och fria händer att slå, hamra, bända, slita, riva...av hjärtans lust!
- Jaha, då är det bara att sätta igång då...
En urgammal terass nere vid stranden skall rivas, och byggas en ny....det är tanken.
- Skall jag verkligen riva allt dethär helt ENSAM????
- Ja, jo....serdu jag måste ju övervaka att allt går tryggt och rätt till och sådär allmänt hålla ordning och så...Ja, och så måste jag hålla lite koll på holmen därborta, ser du? Såna där vuxengrejer...mumlar jag lite dåsigt, med ögonen slutna mot solen.
Efter en stund aktiverade sig min mamma-gen iallafall oroväckande och jag kände på mig att jag nog skall baka lite bröd idag.
Men inte vilket bröd som helst, utan mitt semester-sommar-bröd.
Kräver SUPERlite tid i köket, SUPERenkelt att laga och SUPERgott!!!
Det här behövs;
25 g jäst
2 tsk salt
1 msk honung
4 dl fingervarmt vatten
8-9 dl vetemjöl.
Smula jästen och blanda med salt och honung. Rör om. Bland i mjölet och rör om med en träslev. Degen skall vara ganska så lös. Låt allt jäsa ca två timmar. Tippa ut alltsammans på en ugnsplåt. Låt jäsa så länge det tar för ugnen att varmna upp sig till 250 grader. In med brödet i ugnen. Efter ca 15 minuter sänker man värmen till 125 grader och låter brödet grädda ännu ca 40 minuter.
Medan degen jäser sitter jag och beundrar rosa kattungetrampdynor. Om jag inte skulle göra det så kunde jag skiva oliver eller soltorkade tomater att blanda i degen, men just idag blev det inte så....;)
När brödet tagits ut ur ugnen gör jag små hål lite här och där i brödet, häller i lite olivolja och strör flingsalt över hela brödet.
Att nåt så enkelt kan vara så gott! Inget knådande, inget bakbordskladd....bara gott bröd! :)
Förstärkt av lite mat i magen fortsätter lillungen med sitt rivningprojekt.
Nu gäller det bara för mig att åstadkomma konststycket att inspirera mitt äldre barn lika mycket, så han bygger en NY terass åt oss...Lättare sagt än gjort, men jag får väl försöka...Så får vi se hur det går?
Lite annat än gullat med kattungarna har jag också gjort. Inte mycket, men lite...det får vi ta en annan gång, hihi.
Nu blir det bastu för den hårt arbetande parten av min lilla familj...
(Kanske jag som står bakom PLANERINGS- och TANKEarbetet också basta lite?)
Solvarma kramar till er alla!!!
M.

SPETSGARDINER...

...och så
VILSE och MYRRA
och en massa kattbus :)
Om mitt hjärtat har smultit????
Som glass i solen!
Kurrrrrrr...säger jag bara:)
M.

MEDELÅLDERS...

...kan man väl säga att sommaren är? Och det känns härligt bekant på nåt vis....;)

Försommaren är ju sådär småhysteriskt snabb och det händer grejer hela tiden och knopparna är vackra och skira, men också slutna och spända.



Men denhär tiden har blommorna slagit ut, och är öppna och bjuder på sig själva och erbjuder en öppen famn för alla möjliga små kryp...


Lite sliten kan man känna sig ibland, men ännu medveten om sin charm är hon, rosen.


Ibland kan man stöta på de mest underliga varelser i tillvaron, men med lite erfarenhet av livet vet man att de inte är så farliga som de ser ut....



Och så framför allt, man har lärt sig att se skönheten inte bara i det uppenbara, utan också i det lite udda.

Om jag jämnför mig med en trädgård är det nog en trädgård just nu jag är. Jag kan tycka att en försommarträdgård med allt det skira och väna är alldeles förtjusande. Eller att en sensommar eller en höstträdgård kan kännas lugnande rofylld och trygg. Men det är just nu jag är, precis här. Mitt i sommaren, mitt i livet...
...och har inte hunnit fixa nåt härhemma - och inte ute i trädgården heller. Men nu kanske? Här sitter jag bara och njuter...
...och har en hel semester framför mig :)
Njut av helgen som bara väntar på er!
Kram M.

JUST NU...


Nånstans där i mitten finns han...

Grattis!!!!
Let's party :D

LÄNGTAN...

...det vackraste ordet i det svenska språket enligt mitt tycke. Längtan.
Regn är kanske inte nåt jag direkt längtat efter, men det kom ändå...Och kylan.
Trädgårdens blommor har fått en vattenskur i nacken de med. Men på mitt humör rår inget regn. På min längtan inget lågtryck...
För nu är det OHI ON (förbi, över, done, fixat,klart...) för äldre sonen min. 362 dagar i armén är tillända och han är hemma igen. Visserligen bara för att svänga och fira välförtjänad semester några sommarveckor, sen drar han vidare...Men ändå.
Och jag som tycker att det var just han ryckte in? Nästan lite skrämmande hur snabbt ett år har gått...Ännu mer skrämmande hur fort 20 år har gått. I morgon blir det 20 år sedan jag blev mamma. Jisses! Det var ju just! Jag lovar!!!!!
Lillungen som redan vant sig vid att vara sommarledig välkomnar storebror till de dåsiga dagarnas tillvaro.
Själv har jag en mellanvecka på jobb, men sedan hakar jag på de dåsiga och hoppeligen v a r m a sommardagar som bara ligger och väntar....
Jag längtar:)!
Kram alla! M.