IS...

...KALLT!

I skrivande stund har termometern darrande stannat på -22 grader. Det är kyligt!

Kom i morse från en stabbvisit till Stockholm och redan då solen kastade sina första strålar över havet där isflaken gnistrade som stora ädelstenar visste man att nu kommer temperaturen att åka rutchbana ner för termometerns skala.

För någon dag sedan var vi på plus-sidan vilket fick ett litet snöavalance till stånd gällande snön på taket. Och det var ju inte bara snö...

Gamla hus är charmiga, som ni vet. Gamla hus är inte alltid de alldeles tätaste...som ni vet? På mitt lilla torp har jag utbyggda lyktor från taket, och de är detta torps svaga punkt när det gäller värmesvinn. Glad att det ändå bara är frågan om någon kvadratmeter. Men dessa kvadratmetrar värmesvinn förorsakade ändå gigantiska isblock som rasade ner från taket med hiskelig kraft. Om man skulle bli under ett sådant?

Då skulle det nog inte gå så bra...

Bra återanvändning av adventsljusen blev det när de förvandlades till uteljus vid uteplatsen. Så vackert i januariskymningen. Efter en promenad med hunden är det skönt att koka sig en kopp kaffe eller kakao och sätta sig på renskinnen och njuta en stund.

I år har jag dessutom lite koll på var jag ställde eldkorgen innan snön kom. Det hade jag inte i fjol, då hittade jag eldkorgen först i mars-april när vårsolen gjort sitt.

Nu kan jag tända en liten brasa där när det känns så. Jag tror att vi i morgon skall grilla varsin korv där - söndagen till ära!

Eld, är det sedan ljuslågor eller eld i brasan, eller som här, ute-eld, fascinerar tydligen inte bara mig. Aida verkar också tycka att det är fint med eld. Bäst ändå att hon håller sig lite på avstånd så inte skägget blir grillat....

Grillat vitlöksbröd däremot är bland det godaste man kan tänka sig till soppa, tycker vi.  Hos oss är purjo/potatissoppan en riktig vintersoppa. Så himla god i alla sin enkelhet, så till den grad god så jag och ungarna funderar nu och då varför i hela fridens dag vi inte har den lite oftare...?

Som sammet i munnen - och i magen.

Gott!

Nu blir det popcorn i soffan med lillungen. Filmkväll!

Och tills i morgon skall iskylan förvandla sig till tö igen - det är knapps så man hänger med...;)

P&K

M.

GRÅTT...

...blev allt det vita därute när temperaturen klättrade över plusstrecket efter veckotal av kyla och snöfall.

Skönt att inte behöva känna hur skinnet skrynklar ihop sig över näsan när man sticker ut den utanför dörren, men i samma veva förvann en stor del av vinterns skönhet.

Men det är övergående denna gråhet - snart blir det kallt - och meeeera snö!

Inomhus är gråheten alldeles tydligt av en mer bestående natur. Förirrade mig till diverse butiker här för någon dag sedan, och hur det nu kom sig så kom jag ut därifrån med både en och två kassar med

Absolut Livsnödvändiga Prylar.

Och de var alla gråa.

Men grått är också en färg. Inte en sprudlande färg, men en färg.

Utan att jag det minsta tänkt på saken så var precis allt jag köpt av ullig, grå natur.

Ja, förutom mina hett efterlängtade blinipannor som inte var speciellt ulliga - mer gulliga då - men grå var de dock!

Faktum var, att det var de jag var på jakt efter, men sedan...Tja, ni vet hur det kan gå ibland? Det bara liksom slinker med nåt smått av det ena och det andra.

När jag sedan satt i bilen och körde hem råkade jag lyssna på ett radioprogram om en undersökning som kunnat påvisa att människan inte alls blir så tillfredställd av att shoppa som man tidigare trott. Att det egentligen är ett synnerligen snabbt övergående rus. Man hade också undersökt hur mycket vi egentligen shoppar utan att vi verkligen behöver det, på något plan. Vi shoppar ibland utan att det vi köpt fyller ett direkt behov. Varken ett praktiskt behov av något eller ens ett emotionellt behov. Vi gör det också av pur ovana!

Tyvärr hörde jag bara slutklämmen av intervjun, men det fick mig att lite snegla på min kasse med dessa gråa ting. Behövde jag verkligen dessa - på nåt plan.

Blinipannor? Tja, jo...kanske? Jag har stekt blinier alla år - i min plättpanna. Helt ok, men det ÄR ju inte samma som att få dem sådär lagom stora och tjocka och frasiga och aaahhh. Jo, blinipannor behöver jag nog!

Sittdynor i ulligaste vintersköna tyget? Här blir det redan lite svårare. Vad skall jag ha dem till. Jo, jag tänkte att sedan när och om snön nångång smälter så att jag kan sätta mig på trappan och vända näsan mot vårsolen och njuta av mitt kaffe utan att frysa aktern av mig. Skulle inte nåt annat jag redan har kört samma funktion? Jodå, men dehär har den rätta sköna vinterkänslan....

Hmmm...inte helt övertygande, eller?

Pannlappar? Absolut! Inte det minsta tvivel på behov här. De gamla var så fläckiga av obestämbara fläckar som inget dundertvättmedel i världen rår på. Klart igenom kontrollen!

Tallriksunderlägg/tabletter? Krhmmm...nu blir det riktigt kritiskt. Jag menar, jag brukar inte ens använda tabletter! Jag tycker bara de åker omkring på bordet och...ja, de är liksom inte riktigt min grej. Men ändå låg det nu fyra runda, ulliga, gråa sådana i kassen på väg hem till mig - och bara för att de hade den där gråa, ulliga känslan som jag just idag var så förtjust i.

Ups!

Jag fick mig nog en liten tankeställare. Även om jag kommer att använda allt jag köpte - också tabletterna, som jag tom tycker att är riktigt, riktigt fina på mitt bord. Så var det med lite eftertanke jag pillade på mina inköp när jag kom hem.

Nu räknar jag mig inte till dem som ens tycker om att gå-och-shoppa speciellt mycket. Jag släpar mig till en butik oftast först när jag behöver nåt. Men då kan det faktiskt hända, som nu, att det fastnar lite extra i kärran. Och visst SER två, små blinipannor i en gigantisk shoppingvagn lite vilsna ut. Så kan det ju inte vara, hehehe?

Så, nu tänkte jag faktiskt försöka ha en shoppingfridlyst månad. Bara vara lite medveten på vad jag släpar hem. Följa upp lite grann vad som så lätt skulle slinka med - men som jag tänker låta bli.

Som ett litet infall?

Ett infall som kommer att göra lite gott för naturen, för medvetenheten vad som är nödvändigt, och sist men inte minst för min plånbok, hahaha!

Jap, det skall jag testa på!

Denhär lilla "uttern" behöver få ett nytt halsband, men sedan kör jag igång!

Skall bli riktigt intressant att se vilka grejor jag kommer att skippa som totalt onödiga trots att jag kunde tänka mig köpa dem. Och vilka saker som jag inte helt enkelt bara kan lämna kvar i butiken, trots att jag förmodligen kommer att överleva utan dem. Åtminstone en månad.

Ljus är en sån produkt.

Men ljus räknas väl nästan till livsmedel? Visst?

Om jag köper dem i en livsmedelsaffär? Visst???

Fortsättning följer...

kram

M

FISKAREN OCH AFFÄRSMANNEN...

...en troligtvis sydamerikans historia från början, här i fri översättning och dito tolkning:

En stressad affärsman hade på läkarens rådan tagit ledigt för att vila upp sig. Han hade blivit rekommenderad dagliga promenader i naturen. En morgon då han tog sin skogspromenad mötte han sin forna skolkamrat.

 - Jasså, har du semester eller? frågade affärsmannen.

- Nejdå, jag är fiskare, egen företagare, och jag har redan gjort mitt jobb för idag och tänkte nu ta en uppfriskande promenad svarade skolkamraten.

- Men dagen är ju bara ung! Borde du inte utnyttja dagen effektivare undrade affärsmannen.

- Nja, jag fick dagens arbete redan undanstökat. I morgon fortsätter jag igen, förklarade skolkamraten ivrigt.

- Men...vad skall du göra resten av dagen då?

Skolkamraten log och tittade upp mot himlen. Jag skall njuta av dagsljuset och av lugnet i skogen, jag passar på att få frisk luft och lite kondition på samma gång, jag skall läsa, laga mat till familjen i lugn och ro, leka med barnen efter middagen och senare på kvällen ser jag fram emot att sitta tillsammans med min hustru framför brasan och prata. Eller så bjuder vi in några vänner på en kopp te.

Affärsmannen sträckte på sig och sade; Jag är ekonom, och kunde hjälpa dig att maximera din inkomst och effektivera ditt arbetssätt. Du borde effektiera dina dagar, och se till att utveckla ditt företag. Till en början med skall du utveckla din affärsidé, och med tiden kunde du utöka verksamheten till flere orter. Du kunde bli ägare till en hel kedja!

Han fortsatte; Till en början lönar det sig inte för sig att ha anstälda utan jobba ensam, på det sättet gör du bättre resultat. Sedan borde du naturligtvis flytta in till Helsingfors centrum. Låt inte de höga priserna skrämma dig, du har ju nu så mycket högre inkomster.

Skolkamraten undrade: Hur länge skulle det här ta?

Affärsmannen svarade; 10-20 år. Högst 25.

- Jaha, och sen då?

- Ja, nu kommer det fina! skrattade affärsmannen. När tiden är mogen, kan du sälja hela företaget och bli rik. Du kunde förtjäna miljoner!

- Miljoner? Och sen då?

- Nå, sen kunde du pensionera dig och njuta av dagsljuset och av lugnet i skogen, passa på att få frisk luft och lite kondition på samma gång, läsa, laga mat till familjen i lugn och ro, leka med barnen efter middagen och senare på kvällen se fram emot att sitta tillsammans med din hustru framför brasan och prata. Eller så bjuder ni in några vänner på en kopp te....

Ibland är det bara så bra som det är just nu. Känn efter bara, visst är det så?

kram

M

FREDAG...

...och måndag på samma gång har det varit idag.

Efter trettondagshelgen igår kändes det som måndag i morse, men vips när det var eftermiddagskaffet var det plötsligt fredagskänslan som tog över. 

Efter alla helger är det skönt med en helt vardaglig hemlagad fredagspizza. Skulle jag inte vara så vindögd av fredagströtthet skulle inlägget bli längre, hade tänkt ta upp dethär med drömmar, och hur man hoppas framtiden ser ut. Och framtidsbilder. Fantasibilder.
Men det skall jag nog ta en anna dag, i kväll är det bara fredagströttheten som är behärskande.

Och det är inte bara illa, det är egentligen en skön känsla. En avslappnande trötthet som tar över alla måsten och som det är bra att ge utrymme när den kommer.
Den har också en uppgift.

Det gäller att vara lyhörd och ge den plats. I synnerhet en fredagskväll är det bara att ge sig hän åt tröttheten och dåsa.

Så har jag gjort i kväll.

Mätt, lycklig och nöjd.
Fredagkväll.

Njut ni med!

M.

NY NYARE NYAST...

...är det nya året. På nåt märkligt vis berörs jag alltid av årets första dag. Inte för att jag skulle ha satt uppe på natten och funderat ut nyårslöften. Det är många år sedan jag gjort ett nyårslöfte.

Men det känns ändå andäktigt på nåt vis - ett helt nytt år är där och jag har ingen aning om vad det för med sig.

Ändå är det bara en dag i raden. En dag med samma snöarbete som i går, samma rutiner, samma saker som fyller upp mina dagar.

Jag har aldrig riktigt förstått mig på dendär tanken "nu tar vi nya tag när det är nytt år". Jag vill inte alls ta nya tag, jag vill ta det lugnt! Jag vill dra efter andan i januaris bara varande. Här har man gett järnet på jobbet hela året och kanske uppnått det man borde. Så vips på en natt nollas allt och man börjar om från början med nya mål. Ibland kan jag känna mig som dendär hamstern i hjulet...springa, springa, springa och såhar hjulet gått runt och så börjar man om igen.

Efter decembers alla tillställningar och det där man själv fixar till känns det underbart att få landa i tråkiga januarivardagen. Och inte alls behöva starta om med nya tag - inte riktigt än...

För mig kunde januari och februari gärna få gå på i egen takt. I mars kunde jag sen tänka mig ta i med nya tag. Mitt mentala år börjar nog i mars känns det som.

Men ändå känns den första dagen på ett nytt år annorlunda på nåt vis. Djuren är ändå lyckligt omedvetna om denna speciella dag. För dem är det bara en dag till i raden. För många djur är dagen ändå en lättnadens dag efter alla smällar och konstiga ljus dagen innan. Till all tur verkade inte Aida bry sig det minsta om smällandet. Inte Myrra heller. Hon låg på fönsterbrädet och smådåsade medan året byttes.

Men jag vet många, många fyrbenta som stressade senaste natt....

Det som däremot inte verkar stressa dem det minsta är mängden snö som bara ökar. Det är däremot nåt som jag har en lite tudelat inställning till. Det är vackert, men men...Jag börjar tycka att jag inte gör så mycket annat än skottar snö när jag är ledig. Senaste rycket var att skotta fram en stig så oljeleverantören kommer fram och fylla på mera värme. Och sedan fick jag börja skotta en vallgrav innanför staketet som skall hålla valpen på gården. Så mycket snö har vi nu att hon kunde glatt traska ÖVER staketet. Trodde jag aldrig när jag riggade staketet i höstas...

Fågelbrädet har fått en smurfmössa på sig, vilket gör att funktionen blivit lite lidande. Jag flyttade lite på matplatsen, jag måste bara kolla hur stor smurfmössan kunde bli:)

I morgon blir det att plocka bort julen och ta emot vardagen, den sköna kravlösa vardagen - så tar jag nya tag sedan i mars! Då skall jag kavla ärmarna, men tills dess håller jag dem nerdragna i vinterkylan och tassar på i ullsockorna.

Så skönt!

tycker M första dagen 2011

ÅRETS SISTA...

...inlägg är ingen lång genomgång av 2010 (*pust* - jag HÖRDE hu lättade ni blev!)

Bara en snabb, snabb hälsning till er alla!

Nu är det bara att sätta tassen framför den andra och traska in i det nya :)

Stor varm kram till er alla!

M

SOM EN STEN I MAGEN...

...har skinka, kålrotslåda och sillarna satt sig. Vilken  t u r  att det snöat lite här under natten, så man får en chans att förbruka lite överlopps energi som annars har en tendens att sätta sig under skinnet. Fast riktigt sååå mycket snö vill jag inte ha att jag skulle bli av med all den energi som satt sig där...Då skulle jag nog få skotta nonstop till april! Hahaha!

Men riktigt skönt är det. Faktiskt, när det inte är minus trettio längre som det var natten före julafton. Jag som brukar använda min kalla veranda som kylskåp för julmaten hann redan bli lite orolig över att min verandakyl skulle förvandlas till en verandafrys.

Det är liksom angenämare att förtära maten i icke fryst tillstånd.

Men det fixade sig. Moder natur kom emot där och på julaftonen hade verandan, med hjälp av ett något ansträngt elbatteri, en innetemperatur på + 6.

Helt perfekt:) 

*puuust*

...en liten orolig sten föll från hjärtat, nu klarar sig julmaten under de små pauser då man INTE äter.

En annan liten sten har också satt sig där i hjärtvrån, den där stenen som skaver och gör mig lite orolig för hur mina tak skall klara av snömängden...

Verandataket har samlat en hel del drivsnö och jag har på känn att en veranda inte byggdes fullt lika bra som själva huset då det begav sig på 1930-talet? En liten känsla bara...

En liten känsla att min pergola inte heller klarar av riktigt hur mycket tyngd som helst fick jag bekräftat med blotta ögat. Det började bågna oroväckande i konstruktionerna...

Snälla, HÅLL ihop litelite till.

Och det gjorde det ju!

Idag på förmiddagen fick jag hjälp av manligt power att få ner snön från dessa tak, i takt med att snön stuvades ner kände jag hur lättad jag blev.

(Tack! <3)

Själv roade jag mig med att stuva undan från taket nerfallen snö, och från himlen under natten nedfallen snö - nånstans bara, medan jag med ena ögat höll koll på att inte hunden eller katten blev under snömassorna.

- Är det nån som har sett katten på en tid? Nån??? Öh? Myrrrrraaa???

Jasså, hon var inne i stugvärmen redan! Och hunden? Aiiiiidaaaa?

Ah, där är hon ju - den där lilla mörkare pricken i snöhelv...massorna!

Nu går vi också in i stugvärmen!

Brasan på, en bra bok i näven, lite varm glögg inom räckhåll

och så är det bara att vänta på att vägarna skall bli upp-plogade så Aida och jag kommer iväg på en promenad. Och det blir de ju, riktigt vilken dag som helst. Upp-plogade.

Men jag har full förståelse för att det inte kan ske i ett nafs!

Tills dess är det soffan som kallar.

...och det göööör inte så mycket om det dröjer...

p&k

M

MED RIMFROST I SKÄGGET...

...och tio minuter av sol!

Vintern kan vara vacker, även om jag inte sällar mig till dem som tycker vintern är bäst. Jag kan tänka mig ett par tre andra årstider som kommer före i min favoritlista. Men på en fin fjärde plats kommer den ju - vintern.

När solen lite, lite tittar fram blir det fart på mig. Ut! Sol! Nu! Även om solen är lite sådär på avstånd...

Hade fördelen här tidigare på veckoslutet att få gå en liten promenad i skymningen, med bara tyst skog och vinterstilla hav omkring. En plats där själen vilar, och hjärtat trivs.

Vintertystnad när det är som bäst!

Och det kanske bästa med vintern är just det att den bara är.

Den barmhärtiga snön har täckt över allt ogjort, trädgården vilar, naturen vilar. Det borde vi alla. Bara låta vintern vara och ta till oss av detdär med att bara finnas i stunden.

Aida och jag tog en liten sväng i närterrängen när jag kom hem. Även här är ljuden dämpade av all snö, även om inte tystnaden är så påtaglig som i en vinterskog, där frånvaron av ljud får det att sjunga i öronen på en.

Med all den envishet en liten terriervalp kan frambringa - och det är en hel del - tar vi oss fram genom snöhögarna. Jag kan än så länge bara kliva över de flesta snöhindren, men Aida får nog jobba lite hon. Men där hon inte kommer fram - där går hon igenom!

Det är inte bara hon som har rimfrost i skägget - hela naturen har det.

Här och där hittar man sommarminnen, som iklätt sig rimfrostskrud.

Och allt är så stilla.

Ännu några djupa andetag av vinterdoft och sedan dags att gå in och klä om sig till adventsmiddag.

- Kom, Aida! Nu går vi in!

Vintern är nog inte så tokig i alla fall.

Eller hur?

M.

FÖRSTA ADVENT...

...och kylan knäpper i stugknutarna och nordanvinden knackar i spisluckorna.

Dags att värma lite glögg och göra en djupdykning i julpyntslådan.

I år har jag inte skaffat nåt nytt i julpyntsväg, utan tänkte köra med gamla godingar. Det är också skönt detdär att ta fram det gamla pyntet och damma av dem. Det finns en hel del stämning i det också.

På tal om stämning. Vad är det som är just den där rätta adventsstämningen hos er? Det där som gör att det känns varmt och gott och skönt ändå in i hjärtroten och man bara är i stunden. Hur skapar ni dendär sköna känslan?

Den där känslan av lugn och avslappning.

Varje år bestämmer jag mig för att inte låta julhetsen ta grepp om mig, men hur tusan skall man undgå den?

Medan mitt blodtryck rusar i höjden bara av att tänka på julklappsshopping i nåt köpcenter till bredderna fyllt med stress-svettiga familjer som med förvirrad blick irrar från hylla till hylla, undrar jag om nån kan få julstämning av det?

Eller är det bara lika rysligt för de flesta?

Varför gör vi det då? Jag känner inte en endaste person som inte någongång skulle stönat över

Måstet Att Köpa Julklappar.

Man måste hitta nåt åt alla...som mottagaren kanske gillar men formodligen inte behöver.

Och handen på hjärtat - har inte vi alla fått julklappar som man djupt inom sig känner:

- Jaha, just så? VAD skall jag med den här till?

Och ändå shoppas det hejvilt!

Visst är det något magiskt i glittret i småbarns ögon när tomten kommer, men det är inget magiskt i att de samma barnögonen också kan blir nästan lite stirriga av mängden prylar när paketen äntligen är upp-packade.

Jag frågade min äldre vad han önskade till julklapp. Jag fick till svar det samma som jag själv skulle svarat om nån frågat mig:

- Vet du, faktiskt ingenting. Jag har allt jag behöver!

Jag frågade min yngre, som nog ännu kan räknas till småbarnskategorin - i viss mån i allafall.

Han svarade samma sak:

-Jag vet inte...? Kanske nåt...nä, jag vet inte!

Och nu är det inte så att ungarna mina skulle ha det mesta från tidigare, verkligen inte. Men jag börjar undra om inte den generationen som nu är barn och ungdomar, som i princip alltid haft det väldigt bra materiellt, helt enkelt börjar bli prylmätta?

Och jag själv? Det jag önskar går inte att slå in i vackert papper.

Men det kanske finns ändå?

Närhet och värme.

Nu kanske jag inte tänker kasta mig fullt så radikal och totalt bojkotta julhandeln - men väldigt långt nog!

Omtanke kan visas på så många andra sätt.

Jag väljer hellre att sätta den tiden som skulle gå åt att svettas i överfulla butiker på att göra det gott för mina kära på annat sätt.

Det är nog så att min julstämning i advent kommer från att pyssla på härhemma, skapa nåt gott, dofterna, smakerna - och lugnet.

Så skall jag göra - hetsen får nån annan ta i år - eller i alla fall skall jag sträva till det...:)

I år - igen...hehehe.

Det finns som sagt roligare saker att göra!

Eller vad tycker ni?

Vad ger dig den ultimata julkänslan?

Nu skall jag iklä mig tjocka utebyxor, dunrock, halsduk, mössa, varmaste hanskarna och ge mig ut i det vackra men kalla, kalla, kalla vintervädret.

Brrrr!

M.

JULGATAN...

...i Helsingfors har öppnats! När jag var barn - ett litet barn - var jag alltid där med min mamma. Länge symboliserade det början av julväntan för mig.

Stötte själv (faktiskt ganska konkret, heheee) på en julgubbe i ett köpcentrum i går, då jag lördagsrusade till diverse butiker. Numera får dessa julröda varelser ingen större vibration till stånd i mitt julsinne, men jag kunde ändå inte låta bli att le stort tillbaka åt varelsen som har både många och långa sessioner tomteri framför sig i diverse shoppingcentrum - stackarn!

Själv tog jag på mig tomteGRÅ vantar och traskade ut i naturen med en ivrig liten hund i släptåg och knipsade hem några grangrenar. Numera är det dessa som symboliserar väntan på jul för mig.

Den svaga doften av gran på verandan när jag kommer hem.

Hade planerat att ta och plocka lite mossa också, för jag hade i mitt huvud planerat ett litet arrangemang till köksbordet vars ens ingrediens då var mossa och så....Nu blidde det ingen mossa - för den ligger tryggt under snötäcket.

Må den vara där.

Annars är det frid och fröjd i vår lilla stuga!

Samarbetet mellan katt och hund har resulterat i att medan Myrra (katten) äter, så håller lilla Aida vakt på svansen....:)

 

Just nu kan jag inte påstå att jag skulle kunna briljera med fina inredningsdetaljer, hahahhaa...eller vad tycks om lite tuggben?

Min lilla hund har nämligen en valpaktigt barnslig förtjusning (tänk nu...;)) att tugga på saker och ting. Favoriten är husets största skåp...

Hm? Storhetsvansinne eller bara enkel dumhet?

...hördudu...ta ett tuggben i stället!

Ni alla andra - ha en skön vecka i väntan på julväntan!

kram

M

FORT, FORT IN...

...från novembermörknet!

Kom på att det nog verkligen inte finns så mycket som är till sin fördel därute en mulen novemberdag!

Så egentligen kan man vara glad över att det blir mörkt så tidigt så man slipper se eländet, hahahaa!

Inomhus händer det inte så mycket - på inredningsfronten alltså - det ser Aida till. Just nu satsar jag starkt på denhär tidningar-överallt-på-golvet-stilen och gärna lite uppblandat med tuggleksaker-nonchalant-utspritt-härochdär-stilen. Inredningstidningar har ersatts med hundlektyr och pysselstunderna har ersatts med små korta skolningspass för att lära lite valp-vettochetikett. :)

Och det är så skoj! Jag njuter verkligen av denhär valptiden! Tyvärr är tiden alltid lite på kort, men jag har lyckats med att få en hel del måsten undan innan Aida flyttade in, så nu kan jag koncentrera mig på henne!

Det är en hel del att tänka på under valptiden så man sedan kan se fram emot en trevlig vuxen hund. Den tid man sätter ner på valpen under det första året får man mångfalt tillbaka!

- Okej, jag lovar - detta skall inte bli en hundskoleblogg, det har jag inte ens tillräcklig kunskap om att skriva om, men just nu är det väldigt mycket på tapeten här hos oss. Och så intressant!

I kväll ser jag fram emot att få slå mig ner i soffan, gärna med ett glas gottrött, brasa, tända ljus och en snusande hundvalp vid fötterna och beta mig igenom ett par böcker om hundpsykologi. Nice!

Före det skall jag visserligen släpa mig till matbutiken (hjälp, vad skall jag laga till middag - min skalle är tom på ideér!?) tillsammans med alla andra fredagsstressade varelser.

Innan jag kommer så långt skall dendär middagen röras ihop, och så får det gärna avdunsta några energiska små 12-års pojkar som för tillfället för en förfärlig pladderlåda i nedre våningen.

Jag slutar aldrig förvånas över hur mycket ord det ryms i dessa små gryn. Ord som de verkar ha ett krampaktigt behov av att göra sig av med under dygnets ljusa timmar (skymning fungerar också till detta bra har jag märkt...)

Och under natten laddas det åter igen upp en kopiös mängd nya ord som skall göras av med...

Och sedan finns det lite valp-energi som också skall urladdas:)

Nästan så man kan bli lite avis på att det överhuvudtaget är möjligt att kunna ha så mycket energi i november!!

Är det ens möjligt? Tydligen!

Men inte för mig! Jag har ett mycket sparsamt lager med ord som jag oftast inte har några större problem med att få avverkat redan under arbetsdagen. Och den där sprittande energin...ja, den brukar ta slut vid lunchtiden, sådär...hahahhaa!

Jag skulle helst bara hänge mig åt, att som Aida krypa ihop, på något skönt ställe och....sszzzsssova!

November är liksom inte riktigt min månad, ifall ni inte kunnat läsa et mellan raderna redan;) Och i synnerhet denna november är mer november än november brukar vara annars!

Har dragits med en verkligen envis förkylning nu i snart sex veckor! Snälla, man skall inte vara förkyld i sex veckor! I onsdags traskade jag med bestämda steg till doktorn och sade att jag tjudrar fast mig vid mottagningen dörr tills jag får en hästkur vadsomhelst som skulle hjälpa!

- Det är nog bara att vila och vänta ut den, fick jag som svar.

- Jag men jag har väntat, och väntat och väntat! Nu börjar jag tycka att det är lite tradigt att känna sig som en tvättsvamp i skallen och se ut som en uttjänad disktrasa!

Nu visade det sig att jag har en bakterieinfektion i luftvägarna som är av den lite segare sorten, så jag får nog dras med eländet en tid till!

- Tjo-ooo??! Som om det inte skulle vara nog med att det är november! 

Men det är nog bara att bita i det sura äpplet och vänta UT det då.

Både förkylningen och november!

På tal om sura äppel, så kom jag häromdagen på ett gott sätt att göra sig av med lite sura äppel - och samtidigt göra den "obligatoriska" tomatsalladen lite mer höstig.

Stek snabbt upp lite tärnade äppel och blanda i lite honung, vinägersirap (det kanske heter så, dendär trögflytande balsamvinägern?) och lite salt och peppar.

Bred några skivor getost som får lite smälta ner.

Blanda det sedan i/på tomatsalladen och strö över lite rostade solrosfrön - och vips smakar salladen lite mer höst!

Ah, nu blev jag så hungrig så jag skall nog ge mig iväg till butiken (det är så man skall göra för att undvika att köpa hem en massa onödiga onyttigheter - right?)

Och sedan skall jag bara vänta IN dendär sköna stunden i kväll, när magen är mätt, och fredagskvällen är ett faktum.

Njut ni av er också på bästa tänkbara sätt!

M.