...har skinka, kålrotslåda och sillarna satt sig. Vilken t u r att det snöat lite här under natten, så man får en chans att förbruka lite överlopps energi som annars har en tendens att sätta sig under skinnet. Fast riktigt sååå mycket snö vill jag inte ha att jag skulle bli av med all den energi som satt sig där...Då skulle jag nog få skotta nonstop till april! Hahaha!
Men riktigt skönt är det. Faktiskt, när det inte är minus trettio längre som det var natten före julafton. Jag som brukar använda min kalla veranda som kylskåp för julmaten hann redan bli lite orolig över att min verandakyl skulle förvandlas till en verandafrys.
Det är liksom angenämare att förtära maten i icke fryst tillstånd.
Men det fixade sig. Moder natur kom emot där och på julaftonen hade verandan, med hjälp av ett något ansträngt elbatteri, en innetemperatur på + 6.
Helt perfekt:)
*puuust*
...en liten orolig sten föll från hjärtat, nu klarar sig julmaten under de små pauser då man INTE äter.
En annan liten sten har också satt sig där i hjärtvrån, den där stenen som skaver och gör mig lite orolig för hur mina tak skall klara av snömängden...
Verandataket har samlat en hel del drivsnö och jag har på känn att en veranda inte byggdes fullt lika bra som själva huset då det begav sig på 1930-talet? En liten känsla bara...
En liten känsla att min pergola inte heller klarar av riktigt hur mycket tyngd som helst fick jag bekräftat med blotta ögat. Det började bågna oroväckande i konstruktionerna...
Snälla, HÅLL ihop litelite till.
Och det gjorde det ju!
Idag på förmiddagen fick jag hjälp av manligt power att få ner snön från dessa tak, i takt med att snön stuvades ner kände jag hur lättad jag blev.
(Tack! <3)
Själv roade jag mig med att stuva undan från taket nerfallen snö, och från himlen under natten nedfallen snö - nånstans bara, medan jag med ena ögat höll koll på att inte hunden eller katten blev under snömassorna.
- Är det nån som har sett katten på en tid? Nån??? Öh? Myrrrrraaa???
Jasså, hon var inne i stugvärmen redan! Och hunden? Aiiiiidaaaa?
Ah, där är hon ju - den där lilla mörkare pricken i snöhelv...massorna!
Nu går vi också in i stugvärmen!
Brasan på, en bra bok i näven, lite varm glögg inom räckhåll
och så är det bara att vänta på att vägarna skall bli upp-plogade så Aida och jag kommer iväg på en promenad. Och det blir de ju, riktigt vilken dag som helst. Upp-plogade.
Men jag har full förståelse för att det inte kan ske i ett nafs!
Tills dess är det soffan som kallar.
...och det göööör inte så mycket om det dröjer...
p&k
M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar