Hmmm...
Jag gillar inte egentligen traditionell ljung så där himla mycket. Är
mer för den mer sparsmakade Callunan.
Den vanliga ljungen känns lite som växtvärldens övergödda broiler på något vis.
Det blir liksom väldans mycket småsmå klockor på liten yta.
Jag upplever att ljungen inte kommer till sin rätt bara så där rakt upp och ner.
Jag gillar trots allt färgen och på något vis känslan i ljung,
om den inte skulle vara så broileruppstoppad liksom.
Varför jag alltså helt sonika tar och klipper ner den och återanvänder ljungen
på ett annat sätt.
Vädret har det här veckoslutet minsann gynnat alla oss som älskar hösten.
Och kanske till och med fått någon icke-höstmänniska att tvivla på sin övertygelse.
Njöt så in i vassen av att stå ute och klippa ner ljungkrukor och skapa
ljungkransar till gravarna. När jag stod där och band kransen ovan lät jag
tankarna gå till min mamma och tänkte hur hon skulle uppskattat kransen.
Nu får den pryda hennes grav, och medan jag jobbade band
jag många minnen av henne in i kransen.
En krans är mer än bara en krans.
Den bär med sig tankar, minnen och en längtan.
På det här sättet blev hela höstfixet av gravarna så mycket mer än
bara en i all hast nedstoppad ljungkruka intill stenen.
Också i övrigt tycker jag att ljungen vinner på att man "klipper upp den".
Callunan klarar ju av vintern betydligt bättre än traditionell ljung, som
ofta kan se risig ut rätt så tidigt på vintern. När ljungkrukan börjar se hängig och tråktorr
ut så är det ofta redan så att den frusit fast och så är det bara att försöka gilla
läget och invänta våren...
Eller så inte.
Mitt tips är att använda ljungen som snittblomma i sina höstkrukor.
Mullen är för det mesta fuktig nog att hålla ljungkvistarna fräscha minst
lika länge som om de skulle planteras.
Dessutom undviker man att få den där klumpen av ljung på ett ställe
i sina samplanteringar.
Det är ju ofta så att endel av de växter man planterat i sina krukor under
sommaren fortfarande är hur fina som helst, som tex penningblad och muehlenbeckia
(plättar i lufter). Minda vintrar så övervintrar de till och med, så helt onödigt att slänga dem
på komposten liksom!
Jag knipsade också av gräsaxen från mina prydnadsgräs och stack in dem i mina krukor.
Genom att använda ljungen på det här sättet så kan man fylla ut en lite gles
sensommarkruka med en bråkdel av vad ett gått åt om man planterat de som hela plantor.
Och så slipper man den där broilerkänslan också. ;)
Min erfarenhet är som sagt att ljungen håller minst lika bra så här, och skulle hösten
vara ogynnsam mot ljungen så är det betydligt enklare att bara dra bort/klippa ner de fula
kvistarna och entingen ersätta de med nya eller hitta på något annat. Framför allt blir det
aldrig ett stort gapande hål när man rensar bort ljung, vilket lätt blir om man
väljer att plantera ljungkrukan.
Till kransarna gick det 1 1/2 kruka/ krans.
Krukorna var ganska stora, så små marketkrukor går det nog fler.
Vill man så kan man ytterligare dryga ut materialet med tex
grankvistar eller andra barrväxter.
Jag var riktigt glad i mina kransar.
Och så när jag nu var där i plantbutiken och köpte mina
ljungplantor så snubblade jag över den här dramatiska ljungen.
Syns kanske lite dåligt men den är inte helt brunsvart utan också djupt plommonröd.
Ingen ljuvligt ljuv ljung precis men en ljung med attityd.
Murr....! Me like!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar