Jag är "ständigt" på jakt efter nya stigar att vandra längs relativ nära där jag bor.
Alltid trevligt att ha olika alternativ att ta till.
Jag bor ju i huvudstadsregionen så jag försöker hålla mig inom radien max en timme hemifrån.
Helst mindre. Är något längre än så så blir det en annan sorts utfärd, tänker jag.
Men inom radien "bara hoppa i bilen och köra en halvtimme" landar ett, för mig nytt
utflyktsmål, nämligen Nuckars fors i Nurmijärvi. En halv timme med bil.
Nuckars är säkerligen mer känt med sitt finska namn Nukari.
Forsen hör till Vanda å och är dess längsta fors med sin fallhöjd på 25 meter längs en sträcka
på halvannan kilometer.
Jag tror att den här platsen är lite av en doldis. För en fantastisk solig lördag, som
idag så mötte jag bara en ung familj som var ute med sina hundar och sin lilla knodd på cykel
och ett äldre par som makligt vandrade med händerna på ryggen.
Tänkte på att när börjar, oftast män, promenera med händerna på ryggen.
Min pappa gjorde det. Min svåger gör det.
Vad får män att lägga händerna på ryggen när de går?
Det är skoj att tassa ut på nya stigar, men vet ju inte alls vad som man skall
få se, även om man tittat på kartan var stigen går, var det finns broar.
En del broar är ju sedan så mycket vackrare än vad man kan föreställa sig från kartan!
Ljudet från forsen är ständigt där.
Ljuset idag var magisk, alla färger som var så mättade.
Kände mig verkligen fulltankad av energi efteråt.
Hit skall jag nog återkomma med kameran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar