…nu, eller alldeles om någon dag så får jag än en gång styra motorhuven mot
paradiset i mitt liv.
En vinter har åter passerat och när jag bläddrar i bilder från i fjol kommer
en längtan över mig som får mitt hjärta att skrynkla ihop sig en aning.
Längtar så.
Efter doften av hav och gammal vass, efter tystnaden och ljuset, efter
öppenheten i landskapet (eller kanske havskapet…)
Efter det enkla i allt.
Att man ändå kan sitta och nästan räkna timmarna efter något man
upplevt i större delen av sitt liv. Varje vår. Inget exotiskt alls, inget
spännande eller speciellt.
Och ändå så att hjärtat nästan spricker.
Av längtan.
Helt stolligt!
tycker,
1 kommentar:
Så sant!
Vi människor (nordbor) är så beroende av naturupplevelser för ett rikt liv. Upplevelsen av olika årstider är kanske det sista som lämnar en människa.
Jag gillar det skarpt! Att det är VÅR!!!
Skicka en kommentar