SNÖ, INTE SNÖ, SNÖ...

Jag vet inte om jag skall vara sur eller lättad över att snöstormen som skulle täcka in hela tillvaron med tiotals centimeter vitt och vått tog en annan väg och bara snuddade vid denhär landsändan. Jag har ett aningen ambivalent förhållande till snö faktiskt. Det är vackert och ljust och det dämpar alla ljud så underbart. Men det är också så kallt och (oftast) vått och ja, jag vet inte riktigt...Jag gillar ju också senhöstens bleka färger, och skulle gärna njuta av dem ännu en tid. Problemet är bara att det känns som om ljuset inte riktigt skulle räcka till att hinna uppleva "färgerna" såhär i november.

Känns ibland som om dagsljuset skulle komma vid tiosnåret på förmiddagen och försvinna sisådär tjugo över tio - på förmiddagen. Och då kan det ju i och för sig lika gärna snöa.;)

Ni förstår mitt stora snödilemma?

Eftersom jag inte pysslat det minsta lilla här hemma, så tänkte jag släpa med er på en inte alldeles färgsprakande novemberpromenad istället:) Hur skoj som helst!

Om man vet var man skall hoppa över diket från landsvägen så hittar man en liten åkerväg som håller på att växa igen eftersom ingen längre kör på den. Till och med traktorn genar över åkern så ni förstår att vägen blir till en liten stig bara.

Snart kommer vi till sjön.

Kolla! En hjort som är ute och simmar! Tyvärr är bilden mer än suddig, för när jag försökte smyga mig närmare (i rasslande vass - hur lätt som helst, hehe) så satte den fart och förvann in i en vik utom räckhåll för min kameralins.

Det måste ha varit ett kylig simtur, för de små vågornas tröga rörelser skvallrar om att det inte dröjer länge innan isen lägger sig.

Här brukar jag stanna en stund. Någon har hämtat en bänk och placerat den ute på den lilla bergsudden varifrån man har utsikt över sjön och fälten. En riktigt liten funderarbänk! Så skönt att slå sig ner här och bara låta blicken vila och tankarna flyga fritt.

Är man lika tuff som hjorten kan man alltid ta sig ett dopp - själv är jag nog så mesig så jag föredrar att syssla med det en het sommardag.

Men nu känns sommaren så långt borta, och just därför känns det extra roligt att stuva ner lite blomlökar i krukorna. Lite fin mossa på toppen, som ett litet duntäcke och så får de stå där på verandan heeeela, lååååånga vintern...

... det är bara att vänta och vänta och vänta.

I morgon skall jag ändå gå och köpa lite tasettlökar - så jag inte behöver vänta sååå länge på det där ljuvliga späda gröna!

Och en bamsig amaryllislök lär nog slinka ner i korgen, den också!

Och mossan är hemma från skogen - så nu får det snöa, eller inte snöa, för min del.

Må gott i tisdagskvällen!

M.