Det är datum 02.02.2020 idag.
En sifferpalindrom. Senast hände det för 900 år sedan - 11.11.1111.
Och på den nästa måste vi vänta till år - 03.03.3030
Men känns som om det var andra märkliga saker som händer.
Känns som om jag lever den fjärde månaden av november.
Ständigt lika mörkt, grått, disigt, varmt, regnigt, sa jag varmt?
Jag älskar ju att sova med fönstret öppet, ni vet. På vid gavel öppet.
På snart ett år har jag sovit med fönstret stängt kanske 5 nätter. Och då har
det oftast varit orsaken att det blåst och regnat från ett håll att det funnits risk att det skulle
regna in. Kanske två nätter pga att det varit för kallt.
Det är ju inte riktigt klokt - på dessa breddgrader.
Det bästa med att sova med öppet fönster är - förutom 8-10 timmar syreknarkning
att vakna till naturens (och trafikens...) ljud. Ett tag redan har mesarna haft
vårkänslor och börjat kvittra på morgonkvisten. Mårdhundarna tar och ryker ihop
och rävarna skäller.
Och nej - jag bor ju inte ute i obygden utan bara ett par, tre kilometer från
Helsingfors - Vanda flygfält, ett stenkast från Ring III och andra stora trafikleder.
Det oaktat finns här ett rätt livligt djurliv.
På förmiddagen kommer familjen råddjur för att tulla på fågelmat och annat.
De är mamman och hennes två fjolårskid som hängt i knutarna ett bra tag.
På den till höger, pojken, ser man små horn redan växa fram.
Också det ett vårtecken.
Gick sakta omkring i trädgården och häpnades över alla vårtecken som minsann är lite väl tidiga!
Hasselbuskarna blommar och på flera ställen skjuter det upp små blomskott från marken.
Sådant skall ske om ett par månader...inte nu? Väl?
I hassellunden ligger mamma-råddjur och idisslar.
Det ser så rofyllt ut. Hennes öron klipper hela tiden och hon är på sin vakt.
Jag backar så långsamt och tyst jag bara kan. Tänker att det måste vara en utmaning att
leva här mitt i all trafik och människomyller. Fast allt har säkert sina för- och nackdelar.
Såg för ett tag sedan då jag var på promenad att inne på en gård hade man lagt ut
morötter och äpplen. Samtidigt som det finns människor som vill hjälpa och
hjälpen säkert är välkommen är det en farlig miljö att leva i.
Å andra sidan - det gäller ju oss alla.
Vi gör alla våra val i livet - och alla val har en fram- och en baksida.
Man måste våga chansa ibland.
Kanske är det så naturen tänker när det aldrig verkar bli vinter.
Varför liksom vänta när man kan vara först ut?
Först att få åt sig ett bra revir, först med att blomma, först med att föröka sig.
Livets eviga kretslopp.
Livets eviga hetslopp.
Det gäller ständigt att vara först.
Först till kvarn får mala.
Våga vinna.
