VARANGERHALVÖN

- 15 SEPTEMBER 2019 -
(vol 3)







Problemet med detta landskap i nordostliga Norge är att det ständigt bjuder på 
vyer där man som fotograf vill ställa sig på bromsen och stanna med bara några
hundra meters mellanrum. Man kommer inte så snabbt fram på det sättet...

Det blir glesare mellan träden och markens höstglöd tar över. 
Till kvällen kommer vi fram till resans första boende. 
Det var också sista gången solen visade sig på ett bra tag...


SEVETTIJÄRVENTIE

- 15 SEPTEMBER 2019 - 
(vol 2)











Jag hade hört om denna fantastiskt vackra väg, men aldrig kört den själv. 
Nu gjorde jag det. Och njöt av varenda kilometer. Här är varenda kilometer vacker. 

Stannade i byn Näätämö och fyllde på lite lunch och kvällsmåls-grejer. 
Man märker att turistsäsongen är över. Restaurangerna, de få som finns längs vägen, hade
stängt inför vintern. Även om solen ännu sken och höstvärmen dröjde sig kvar så kom,
om nu inte direkta vinterkänningar emot, så iallafall en förnimmelse av kyla och frost. 

Savettijärvi är det område som de finska grekisk-ortodoxa skoltsamer blev anvisade 
till då deras hemtrakter i Petsamo efter andra världskriget förlorades till Sovjetunionen 
och de blev tvungna att lämna sina boplatser där. I Finland, Sverige, Norge och Ryssland 
räknar med att det finns 60 0000-100 000 samer och av dem är ca 1000 skoltsamer. 

Det som skiljer skoltsamer från samer är just den ortodoxa tron. 

I tiderna levde skoltsamerna ett liv som kunde beskrivas som "halvnomadiskt". Det 
betydde att de säsongsvis flyttade i takt med bla fiskens lektider. Skolsamerna levde på fisk och 
jakt. I början av 1900-talet tillkom också renskötsel. 

Längs vägen finns en ortodox kyrka och en begravningsplats för koltsamer som är i all sin 
stillhet och i sina sparsmakade gravdekorationer otroligt vacker och fin. 

Gravarna är täckta med den finaste renlav och kantade av runda fina stenar. På en del
av gravarna ligger renhorn som ett minne från ett liv som var. 
På gravgården ligger släkternas gravar i rader. De flesta gravar är en lav-beklädd 
kulle som med tiden sjunkit ihop och lagt sig längs med marken. De 
nya gravarna har en halv meter hög kulle av sand. 

Förr byggde man ett litet "hus" ovanpå graven. 
Än finns det gravar på gravgården där dessa hus finns kvar. 
Som den där lilla Veijo Armas ligger begravd. Blott några veckor gammal blev han. 

*

Direkt så man kommer över på den norska sidan så ändras landskapet.
Höjderna blir lite högre, vyerna en aning vidare och forsarna en smula vildare. 

Och vi åker norrut. 

FÖRSTA NATTFROSTEN

- 15 SEPTEMBER 2019 -


Lavskrika (Perisoreus infaustus)



Fjällvråk (Buteo lagopus)

Övernattade i Ivalo, och hotellet jag bodde i låg precis intill Ivalo älv. På morgonen
när jag vaknade och drog gardiner åt sidan såg världen utanför helt vit ut. 
Från ån steg ett morgondis, men också marken omkring var vit - av frost! 

Fick låna en isskrapa av en vänlig busschaufför som på parkeringsplatsen höll 
bussen varm för ett gäng japanska turister som skulle ut på tur i Lappland. 
Själv skulle jag än mer norrut. 

Stannade på kaffe efter ett tag och eftersom morgonen var så fin så valde jag, 
trots att det var lite på den kyligare sidan, att dricka mitt kaffe ute i den bleka 
morgonsolen. Platsen var också så vacker invid en liten tjärn där diset dansade
mellan stenarna. Det dröjde inte många minuter innan den nyfikna 
lavskrikan kom för att kolla om jag hade något ätbart att dela med mig. 

Tyvärr, ur lavskrikans synvinkel, den här gången blev det bara kaffe - rätt och slätt. 

Och resan fortsatte. 



VAKNA UPP TILL RUSKAN

 - 14 SEPTEMBER 2019 - 











Så är det.

I går kväll hoppade jag (och min bil) på natt-tåget till Rovaniemi. När jag gick och lade mig i min tåghytt var det ännu sensommar och ganska varmt. Och när jag vaknade vid halv sju-snåret på morgonen nästan 1000 km senare kliver jag rakt in i hösten. 

Ruska ja...det är ju ett finskt ord som har blivit en finlandism, vi finlandsvenskar talar 
också om ruska, medan det i ett svenskt öra mest låter som en kvast - en ru-ska

När man sätter igång och blandar språk såhär så blir det lite komiskt ibland.
Alltså; det finska order RUSKA uttalas som ordet ro - ROSKA. 
Också på finlandsvenska. 
Det finska ordet ROSKA (det ordet finns också) det uttalas som ordet - RÅSKA.
Också på finlandsvenska fast där har vi tappat bort a-et. Rosk.

Det däremot betyder skräp...

Inte helt lätt, eller hur? 

Men ordet RUSKA betyder alltså den där fasligt vackra färg som 
uppstår i träd och ris då klorofyllet kryper tillbaka och de andra färgerna
kommer fram. Höstglöd kan man kanske kalla det? 
Har det ett eget namn på svenska? 

Hur som helst. I allt detta vackra har jag landat. 





ÄN EN GÅNG I STARTGROPARNA

- 12 SEPTEMBER 2019 - 


Vet ni vad? 

Bland det bästa jag vet är att få ta er med på en utfärd, en resa eller en liten tripp bara. 
Men att vi skall någonstans. 

I morgon bär det iväg igen. Eller igen, och igen - känns att det är ett bra tag sedan.
Dit vi skall behövs både yllesockor och varma tröjor. 

Häng med!