Det är något med höstskogar som lockar mig så jag nästan kan tycka att det är lite
oroväckande beroendeframkallande. Så fort jag är ute från skogen börjar jag längta tillbaka.
Lite så.
Nå, oftast har jag bara vattenflaska med, ibland kaffe i termos. Men om jag vet
att vi, jag och hunden, kommer att vara ute många timmar, och röra oss i områden
där det nödvändigtvis inte finns sjöar, diken eller ens kärr där hunden kan
komma åt att släcka sin törst, så brukar jag tänka på att ta dubbelt upp med vatten med.
De gångerna struntar jag i min termos - på grund av tyngden faktiskt -
och tar hellre med min "risukeitin" (riskokare...ja, alltså ris som torra kvistar då...heh!)
Sedan kan jag välja om jag vill koka en eller tre koppar kaffe, kanske jag vill värma lite
käk (om jag tänkt på att ta med) eller bara njuta av en "brasa".
Så lite tips och tankar om det idag.
Jag har redan något år haft en "ris-kotte-kokare" av märket
Wild Woodgas Stove och är jättenöjd!
Den väger nästan inget alls, och har lite samma teknik som en kakelugn, så
den ger mer värme i förhållande vad enbart en eld skulle ge.
En kopp kaffe kokar upp på några minuter bara.
Jag släpar alltid några nävor näver (hahahaa) med mig hemifrån, det väger absolut inget alls och
är det bästa att få fart på elden även om kvistarna och kottarna är lite fuktiga.
När nävern börjat brinna är det bara att ta och mata "brasan" med små torra kvistar och kottar.
En sådan här "risukeitin" är behändig för att man behöver inte släpa med sig
vare sig gas eller sprit för att kunna värma sin mat. Och så är ju elden i sig ett bonus.
Hur mysigt som helst!
Men så har vi det här med eld och natur. Utan markägarens lov är det ju inte
tillåtet att göra upp en eld, men en sådan här är tillåtet att elda i, så
man kan få lite samma stämning som vid en eld utan att "göra upp en eld".
Jag är jätteförsiktig med eld i naturen och jag har fixat till ett underlag av en ugnsform av folie
som går att vika ihop och dessutom har jag med mig en bit släckningsfilt som jag
ytterligare lägger under beroende på terräng och torka.
FINNS inget godare än kaffe och smörgås ute i skogen!
Se bara på hunden då hon fått sen andel av godsakerna...;)
Och så inte att förglömma det faktum att den här lilla "burk-brasan" faktiskt värmer lite grann.
*
Skall man nu komma fram med något negativt så skulle det vara att den är lite
ostabil och därför inget jag i första hand skulle rekommendera åt någon som
tagit med yra små barn eller barnbarn på skogstur.
Risken är rätt stor att man då har pastagrytan eller tevattnet i terrängen istället
för i grytan eller kannan...
Men om man är en hyfsat stabil på sin vuxna hand så är den toppen!
Den här gången tog jag faktiskt tid hur snabbt den svalnar så man kan packa ihop sin "eldstad".
Från att jag såg den sista lågan tills jag kunde ta isär den och börja packa så gick det tio minuter.
På bilden har jag hällt ut den aska och de små kolbitar som blivit kvar.
Jag väntar alltid tills eventuella kolbitar svalnat så jag kan hålla i dem innan jag lämnar
platsen. Har jag vatten kvar häller jag dessutom över dem, annars stampar jag på dem tills jag
är hundra säker på att inget blir kvar och pyr.
I en sådan här "risukeitin" är dock "veden" (ris, kottar, små murkna vedbitar från marken) så
så små att det nog inte finns mycket alls som ens kan bli och pyra, men jag tänker
att det är bättre att vara lite överförsiktig än tvärtom-
Man är ju alltid den som i sista hand har ansvaret om man gör upp eld i naturen.
Och jag känner inte för att vara den som startat upp en skogsbrand, liksom!
Till sist...så här liten blir den när man sätter ihop alla delar - inte mycket större än min mugg.
Och till att koka upp mitt kaffe gick det åt björknävern på bilden ovan,
en näve kottar, en näve murkna fingertjocka vedbitar som jag hittade i
närheten och lite torrt ris.
That's it!
Plus mysfaktorn, inte att förglömma!
