Jag är väl rätt så urusel på det. Egentligen och ärligen. Jag tror att det är så. Bara att erkänna att jag nog aldrig hört och kommer aldrig att höra till det där gänget människor som bara lyckas liksom trolla fram så många lager i sitt liv. Liksom samtidigt.
Nu finns det en risk att jag kan låta avundsjuk och så, men det är jag nog inte. Mest bara ärligt häpen över att det finns de som klarar av att hålla tusen bollar i luften samtidigt och faktiskt leende se ut att gilla det. När en dubbelarbetande föräldrar i en familj med fem barn och gärna med ett lite företag så där vid sidan om och åldrande föräldrar tusen kilometer bort som också skall tas om hand och, och och och. Det är vid dessa stunder då jag känner att jag förmodligen begåvats med en reptilhjärna som aldrig, aldrig någonsin kommer att klara av och kanske inte ens vilja klara av allt på en gång här och nu. Jag vill ha lite tröghet i mitt tankeflöde. Eftertänksamhet och funderingar. Ja. Så tokig är jag!
Hur sjutton snöade jag in mig på det här ämnet då? Jo, av många orsaker egentligen. Och det är ju så det är, åtminstone för mig när jag skall skriva inlägg att jag blir inspirerad från många olika håll. Liksom samtidigt.
Och här snubblar jag ju på min egen (näs)vishet lite grann. Är inte det multitasking då? Att vara på alerten för vad man kunde skriva om samtidigt som…jag ja, gör en massa annat.
Men är jag bra på det? Nej.
Har bara lärt mig att leva med det. På något plan i alla fall.
Läser en intressant artikel i The Observer (eller var det The Guardian..?, nå, någonstans) om "Why the modern word is bad for your brain". Och jisses så intressant! Kanske aningen för att det bekräftar tankar som jag själv haft. Vem vill liksom inte läsa om sådant? Men faktum är, vi kan ju knappast stoppa utvecklingen, men jag tror att det är oerhört viktigt att vi förstår vad den gör med våra hjärnor. Jag tror bara att det är viktigt. Att förstå.
Det får nog bli ett alldeles eget inlägg om det en annan dag då min multitaskiga hjärna är lite mindre trött och inte ropar så desperat efter en date med John Blund.
Vad nu sen det här allt har med bilden att göra? Jo, ser ni, det finns faktiskt en liten, om än svag koppling här. Jag kan nämligen bli så vansinnigt imponerad av och till mig över alla människor som bloggar och har sig och som kommer upp med de mest fantastiska foton på de mest rätta maträtter på alla tänkbara sätt man kan tänka sig. Och det är liksom här jag bara snubblar i mitt eget lilla multitaskande.
Jag klarar liksom inte av att samtidigt servera både god och framför allt varm mat åt en hungrig familj ,ibland utökad med en ännu hungrigare skara andras tonåringar och liksom få alltsammans att se både avslappnat och spontant ut. Eller spontant är det minsann, så den biten kanske jag klarar av ändå. Och avslappat kan det också vara, men oftast ser det ändå bara mest stökigt ut. På bild. Om det skulle komma så långt som på bild, vill säga.
Men att sedan få det På Bild, ni vet vad jag menar. Så där läckert tilltalande, vackert på Bild. Gärna innan faten gapar tomma. Det sker sällan. Ja, det är liksom på den nivån jag är!
Förmodligen lägsta level…ever!
Så med tanke på att jag skall försöka skruva ihop en familje-kokbok inklusive bilder så blir det nog att skruva upp den här multitaskingnivån lite högre då. Ett par ynka pinnhål sådär. Högst femtio...
Fast å andra sidan….jag just läst att det inte alls är vad våra hjärnor tycker om att vi gör. Multitaskar och har oss. Så ack och suck…vad göra?!
*
Ja, i allafall så försvann dagens middag i bättre munnar innan jag hann säga "cheese" åt maten som skulle fotas. Och innan jag hann multitaska mig snabbt nog från kock till fotograf. Och för att jag har så svårt att säga till mina att de inte får hugga i den rykande varma maten för att jag skall…vadå, fota?
Och så är det den här lilla detaljen med att kunna fota i naturljus. Det finns inte så mycket av den varan halv sju på kvällen när jag landar i min koja med maten fortfarande i fula plastkassar.
Tänker allvarligt på att jag kanske borde tänka om här, och satsa på en semester-mat-bok istället.
Då finns det både ljus och kanske till och med lite tid? Kanske det!