…på veckoslutet laddade jag upp den här bilden på plockade nässlor på
facebook. Och den på soppan nedan.
Man kan ju fundera varför jag gjorde det? Egentligen.
Vem sjutton fotar nässlor och även om man nu skulle göra det, vem
laddar upp dem osv osv…
Jag kom på att det egentligen är frågan om att (för mig) skapade den här
möjligheten att gå rakt i trädgården och plocka min mat fyra meter från köksdörren
en sådan skön flowkänsla att jag ville instinktivt dela den med mig.
Jag hade ju egentligen planerat annat till middag, men så fanns nässlorna där
och planerna ändrades och det blev just en sådan där skön mjuk spontanitet som
vardagen ibland kan bjuda på - om man är lyhörd för det.
Det är redan några år sedan jag ramlade över ordet flow första gången.
Det skedde i samband med en överenergisk föreläsare som pratade om
flow i arbetslivet. Och absolut, jag tror på att man, åtminstone stundvis, kan
uppnå ett visst flow i sitt arbetsliv. Och att det är dit man skall försöka nå.
Då när allt flyter på precis så där som man vill, när allt bara faller på
plats i en rytm som passar en precis perfekt.
Och visst, det händer ibland. Oftast alldeles för sällan. Och ofta lyckas
det inte av orsaker man inte kan påverka det minsta.
Så jag har börjat tänka mer på hur man kan få flow i sin fritid, den tid man kan
påverka så mycket mer.
Och vad är flow för just mig?
Jag kan säga ärligt att min minidownshifting verkligen inte har gett mig någon
som helst flow på jobbet. Tvärtom. Jag har lika mycket jobb, bara att jag
försöker hinna med det på 60% av den tid jag hade innan.
Det betyder en hel del - stress.
Så med tanke på det kommer det att kännas helt okej att återgå till 100 % igen.
Kanske jag finner en flow? Jag vet inte.
Å andra sidan har just den lite väl tilltagna stressen att klara av allt på
jobbet fått mig att söka efter verktyg att kunna varva ner och faktiskt
njuta av mina lediga dagar.
För lediga dagar är ju lite bortkastade om man går omkring och har en
stress inom sig och bär på någon sorts skuldbörda, vilket så lätt drabbar
oss hyfsat samvetsgranna personer.
Jag vill ju inte att vare sig företaget, som betalar min lön, eller
framför allt mina kunder skall behöva lida av att jag väljer att trappa
ner en tid. Det blir väldigt lätt att man inte riktigt kan släppa taget då man har ledigt.
Eller så har det varit för mig.
Så jag har faktiskt blivit tvungen att lite jobba på det här.
Och flytta över fokus från att försöka hitta flow i arbetet till att hitta det i
mitt privatliv.
Jag har tampats med dåligt samvete för att jag inte är duktig/produktiv/effektiv
även de dagar jag är ledig.
Även om de lediga dagarnas kvällar går åt till att studera.
Emellanåt är det inte riktigt klokt hur man är funtad!
Så jag har tagit som en utmaning att verkligen försöka hitta någon form av flow
i min vardag. Vad är det som gör att vissa dagar känns så bra och att det
är ett skönt flyt?
Ofta kan jag hitta svaret, paradoxalt nog, i att de dagar jag unnar mig,
tid att bara vara, oftast visat sig vara de dagar då det mesta andra
också bara flutit på - på ett bra sätt.
Varför skall det vara så svårt att ge sig själv tillåtelse att bara vara?
Idag gjorde jag lite så.
Min lediga dag.
Jag sov länge, stängde av väckarklockan efter att lillungen stigit upp och
jag hörde att han tassat upp och gjort sig klar för att åka till skolan.
Jag sov och sov och sov.
Vaknade av en katt som stirrade på mig med en min som sade att
hennes morgonmålstid minsann var för x-antal timmar sedan.
Kände mig utsövd - men inte utvilad.
Det är stor skillnad. Och jag reflekterade över det.
Att det är skillnad.
Kan det vara så att min sk. downshifting faktiskt haft helt motsatt verkan på mig?
Jag är mer stressad för att jag försöker få lika mycket gjort (på jobbet) på nästan hälften
mindre tid och min lediga tid går åt till att ha dåligt samvete för att jag är ledig?
Det är ju helt avigt och vindigt och skevt!
För att inte säga…galet!
Börjar min morgon (läs förmiddag) med ett riktigt lååååångt yogapass.
Startar med en meditationsstund som får ta den tid det tar för att hitta
ett skönt lugn. Idag tar det tid.
Inom mig går jag på högvarv och det tar tid att varva ner.
Går igenom alla asanas jag känner att jag behöver.
Idag blev de många.
Det fick ta den tid det tar.
Men efteråt, när jag satte mig på terassen med en kopp citronte kände jag att det
hade gjort så gott i både kropp och knopp, att den här tiden var värt allt.
Inom mig fanns ett lugn, i kroppen fanns avslappning.
Det känns bara bra!
Senare på kvällen, under kursens gång, märker jag ändå att jag
drabbas av rastlöshet, och blir okoncentrerad, att jag redan i tankarna är i morgon.
Och allt jag skall hinna med.
*
Har så mycket att lära mig ännu om att vara i stunden.
Ta vara på vardagens guldgryn.
Och att hitta den där flowen.
Vad det nu sen är - på riktigt - för mig?
